Otroliga läkare...

Hej och god kväll gott folk!

Andreas Munch ringde mig idag vid halv sex snåret på kvällen, långa dagar! ;)

Helt otroligt, men väldigt skönt att han ringer mig direkt och inte till Kai. (inte för att det hade varit fel, men ändå skönt att få fakta direkt och kunna fråga om saker själv)

han var ganska arg för att jag inte var i Linköping idag som planerat, men han hade varit på kurs i london förra veckan och mött specialister från hela världen. De hade tydligen diskuterat mitt fall, dock inga revolutionerade framsteg men de tyckte att det var lite konstigt att jag inte hade svarat bättre på kortison behandlingen. Men förmodligen ska jag testa en annan medicin, som också används vid inflammationer i magen. Tyvärr sänker det mitt immunförsvar, men de får väl väga för och nackdelar noga innan jag testar. Andreas trodde att han kunde fixa så jag får komma upp till Linköping på tors-fredag för att testa att stanna min mag-tarm motorik med hjälp av en slags medicin. Skönt att det blir så snabbt förhoppningsvis! :)

Han hade också träffat Greger så han visste att jag ska till Huddinge i mitten av december.

Han ville också kanske ta nya biopsier från magsäcken och från tunntarmen för att se om det skett några förändringar sen i april när de första togs. Han visste inte om de kunde tas med titthåls kirurgi (jag tror inte det för sist var de tvungna att öppna hela min buk för att få de biopsierna de ville ha) Men just nu kan jag nog göra vad som helst känns det som...! :\

Men han är verkligen engagerad och det känns jättebra! Måste säga att jag har haft tur med läkarna, först Kai som också varit helt super och sen Andreas. Kan verkligen inte klaga!

Annars idag har jag varit en sväng i Reftele hos mor. Stefan hade ärende ut där så jag och tyra passade på att hälsa på lite och snikte till oss lunch också, mums! När pappa hörde att vi skulle komma, så ko han också hem och busade lite med tyra och åt med oss andra. Skönt att han efter alla dessa år kan släppa arbetet lite. Tror han har omvärderat lite, och till och med kanske kan se livet efter jobbet. Skönt att se honom sådan, mer avslappnad! :)

tyra fick också ett jättefint örngott till sin dagis kudde som mormor sytt och fixat med, så snällt!

Sen åkte vi hem och stupade i säng, tyra har haft lite lätt feber under dagen, jag helt utmattad av ingenting och Stefan av sömnbrist sen natten innan då tyra varit gnällig...Härligt gäng! *ler*

När jag och Tyra vaknade hade min kära make fixat middag till hela familjen, så gulligt så det var nästan bara att sätta sig vid dukat bord, sådan lyx!

Sen hängde jag en maskin tvätt, sju veckor sedan sist, så det var inte så surt som det brukar vara! Konstigt att när man inte har ett normalt fungerande vardagsliv så kan sådana saker som annars är ett ont måste inte vara så betungande. Jag vet för ungefär ett år sedan knappt så pratade jag lite med en gammal jobbar kompis som också låg inne här på kirurgen. Han sa samma sak, man kan faktiskt sakna sådant. (min mor kommer bli chockad, var inte så hushålls pysslig innan jag blev sjuk) Han finns inte i livet idag, han var ung, det är orättvist! Jag kan känna att när man ligger på sjukhus så ser man mycket elände men så länge de som inte klarar sig är äldre så känns det inte lika hemsk och då menar jag gamla, sjuka människor. Inte sådana som är min ålder eller mitt i livet...som har barn och familj med mera. I de lägena har jag svårt att förstå de som tror på gud och menar att allt har en mening. Det finns ingen som helst mening i det...

Åkte tillbaka till sjukhuset runt 19-tiden, stannade på vägen och köpte apelsiner...så goda! extra saftiga enligt affären...mums!

Dagens kort är från en fin höstdag i vår fina park vi har här i värnamo, Apladalen. Tyra älskar åka rutchkana som ni kan se!

Puss och Kram

Karin