Allt började i augusti -07, i juli samma år fick jag och min numera make reda på att vi skulle ha barn, planerat och allt var frid och fröjd. Vi skrev in oss på mödravården, jag hade lite vanligt morgon illamående men inget som var utöver det vanliga!men i mitten av augusti eskalerade allt, jag kunde inte äta minsta lilla eller dricka någon vätska utan att jag kräktes upp allt...Jag lades in på gyn för att få hjälp med att klara hålla vätskebalansen i kroppen, enligt läkarna var detta bara en fas, som snart skulle gå över. Jag var i vecka 10 då, men veckorna gick, klarade fortfarande inte äta eller dricka. Efter v24 så hävdade läkarna att jag nog tyvärr kommer må så här tills jag blir förlöst, ville inget hellre än att bli det då! I vecka 27 blev det akut transport till Linköping, för förlossning, min lever var på väg att kasta in handduken. Som tur var lyckades de häva detta genom kortison behandling och jag låg kvar där uppe i 3veckor ungefär. Väl hemma igen var jag så trött på allt och ville bara få ut "ungen", tjatade och tjatade, tillslut fick jag bli igångsatt i v37 och den 5mars -08 föddes vår underbara dotter Tyra.Hon var helt perfekt, som en docka.Nu skulle jag bli bra sa alla...dock hade de fel. Efter några veckor hemma i rent lyckorus lades jag in på kirurgen med gallsten och väl där insåg läkarna att jag inte kunde inta näring i den mån jag behövde. Man opererade in en peg som gick ner i ventrikeln och en bit i tunntarmen. Detta funkade bra, jag sondade mig själv och kunde vara hemma största delen av sommaren och njuta av att vara mamma. Jag fick även kontakt med en läkare i Göteborg som utför pace-making operationer på magsäcken för att på så sätt få den att arbeta. För min magsäck är väldigt långsam, har gastropares (förlamning av magsäck)Fick testa detta under 2 månader, funkade dock inte alls. Fick även problem med peg:en under tiden och var tvungen att ha en Cvk för att klara nutritionen. Fick min första sepsis med en trombos i december -08. Runt jul -08 tog man bort pace-maken och opererade in en port-a-cath, hade den i en vecka sen fick jag en ny sepsis och höll på att stryka med. Min kropp var vid det här laget helt slutkörd. Min vikt var nere på 48kg, ska sägas att när jag skrev in mej på mödravården året innan vägde jag 90kilo...efter att ha återhämtat mej funkade peg:en hyfsat fram tills mars -09 då jag började spy upp sondmaten, man satte då en ny jejunomstomi längre ner i tunntarmen, man tog även endel biopsier som visade på att jag har inflammerade nerver i både magsäck och tunntarm, även viss autoimmunitet mot mej själv. Fick en ny port-a-cath inopererad i april, men en ny sepsis följde i början av maj. Under våren och sommaren har stomin funkat hyfsat, så länge jag har sederat mej när jag tagit näring, har annars kräks oavbrutet tills jag kopplat bort nutritionen. Men detta funkade inte i längden, läkarna var rädda att jag skulle kvävas i mina egna spyor så sen några veckor tillbaka har jag inte använt stomin, utan har fått en ny Cvk så jag får näring i blodet istället. Just nu befinner jag mig i Linköping, för "second opinion" och vidare utredning.