God fortsättning!
Jag/vi har haft en underbar jul fram tills idag förmiddag...
Ligger mer dubbel vikt än ett ny manglat lakan.
Förmodligen lite njursten som spökar i ryggen och buken. Ont som satan, grinig som en karl med förkylning...men de brukar ju gå över på allt från några timmar till ett dygn så de e bara att bita ihop! Lovar er alla en mycket mer positiv uppdatering inom kort...
Puss och Kram
Karin
torsdag 30 december 2010
fredag 24 december 2010
söndag 12 december 2010
Tack alla otroliga medmänniskor!
Hej hej!
Jag är så rörd över allas engagemang!
Tack för att ni bryr Er om att hjälpa mej/oss...både hjälp till insamlingen och hjälp att sprida min blogg vidare i "cyber-världen"! Kan inte skriva i ord hur otroligt tacksam jag är...Trodde aldrig att lilla jag skulle få så mycket uppmärksamhet och så många fina och vänliga ord, tårarna har rullat ner för mina kinder när jag läst alla fina kommentarer.
(Om ni inte får plats med både namn och telefon nummer när ni sätter in pengar så skriv bara nummer. Kontot är ett vanligt person konto hos SEB. Har ni frågor får ni gärna maila mig på Karinirak@hotmail.com)
Tyra gillade allt utom att skölja fjällsterna (dvs tarmarna som korven stoppas i) de var äckliga! Förra året trodde hon att dessa var ballonger..!
I torsdags var det tjej-kväll hos Sara (Krusebrant) Har inte varit med på evigheter så det var jätte roligt att träffa alla tjejer igen, vissa träffar jag ju oftare än andra. Men himla mysigt iaf! Fick även träffa Alva, Saras lilla dotter på snart 6månader (egentligen bara två, väldigt prematur) men så mysig. Tänk vad tiden går snabbt, tycker inte det var så länge sedan Tyra var så liten... Nu är hon ju en "stor tjej" enligt henne själv!
När jag och Stefan skulle sova sen på kvällen bröt jag ihop, tyckte att livet kändes så orättvist... svårt att förklara så ni förstår, men vi kommer ju inte att skaffa fler barn. Så jag kommer ju inte få uppleva glädjen med att få ha en liten bebis att ta hand om igen. Visst, jag upplevde det med Tyra men kommer tyvärr inte ihåg så mycket för allt var så rörigt och sen låg jag ju inne långa perioder... Graviditeten minns jag knappt, mer än att jag spydde konstant och låg inne. Fick aldrig riktigt njuta av den om man säger så...det var alltid något som var fel på mig när jag tänker tillbaka. Jag kan inte förnimma känslan av hur det var att ha ett barn i magen ens. Detta sörjer jag nu i efterhand och ibland kan det kännas riktigt bittert! (Läkarna har vänligt men bestämt avrått mig/oss från att skaffa fler barn, min kropp skulle inte tåla den enorma påfrestning som de blir)
Sen bröt jag nog ihop över hela situationen, allt är kämpigt just nu känns det som. Min sjukdom påverkar ju alla och Stefan har haft det jobbigt de senaste veckorna med både humör och motivation... Vi kämpar med ganska mycket med Oscar också, han har det jobbigt med skolan och livet, ni vet tonåring...! Det kan reta gall-feber på mig ibland, för det mesta känns det som! (jag har ju inte så stort tålamods konto just nu)
Så ibland kommer bara allt över mig och jag bryter ihop helt enkelt...Då kan jag tycka att livet är jävligt orättvist och undra va fasen man gjort för att förtjäna detta?!
(men sen inser man ju att ingen som är sjuk förtjänar det, och även som frisk har man dåliga dagar)
Nu ska jag strax koppla upp mig till min kära dropp ställning och försöka sova lite, brukar ju inte vara en fungerande kombination men hoppet är ju det sista som överger en (sägs de iaf!)
Jag är så rörd över allas engagemang!
Tack för att ni bryr Er om att hjälpa mej/oss...både hjälp till insamlingen och hjälp att sprida min blogg vidare i "cyber-världen"! Kan inte skriva i ord hur otroligt tacksam jag är...Trodde aldrig att lilla jag skulle få så mycket uppmärksamhet och så många fina och vänliga ord, tårarna har rullat ner för mina kinder när jag läst alla fina kommentarer.
(Om ni inte får plats med både namn och telefon nummer när ni sätter in pengar så skriv bara nummer. Kontot är ett vanligt person konto hos SEB. Har ni frågor får ni gärna maila mig på Karinirak@hotmail.com)
Ni är så underbara allihopa!
Just nu är jag hemma igen från sjukhuset så min lilla ängel ligger ijämte mig här i sängen och bläddrar i sina böcker och enligt henne så har vi "myyyyys". Enligt mig så är det en guld stund! Jag blev utskriven från sjukhuset i onsdags men åkte in igen i fredags för jag var lite febrig och allmänt seg... Proverna var bra förutom "prokalcetonin" (kan vara extremt felstavat ;) men det visar om kroppen håller på att utveckla en blodförgiftning, detta provet var förhöjt) så jag fick välja om jag skulle åka hem eller lägga in mig. Jag valde alternativ ett att åka hem. Orkade inte med en ny vända om jag inte var sämre, och (peppar,peppar ta i trä) så har febern försvunnit! Har bara varit lite tröttare än vanligt, så jag har sovit stor del av helgen! Men igår var jag och Tyra hos mormor och morfar och gjorde jul-korv, en gammal tradition (äldre än mig) men en himla mysig sådan. Min bror med fästmö var också med. Korven blev jätte-god, bättre än förra året som vi brukar säga!
Tyra gillade allt utom att skölja fjällsterna (dvs tarmarna som korven stoppas i) de var äckliga! Förra året trodde hon att dessa var ballonger..!I torsdags var det tjej-kväll hos Sara (Krusebrant) Har inte varit med på evigheter så det var jätte roligt att träffa alla tjejer igen, vissa träffar jag ju oftare än andra. Men himla mysigt iaf! Fick även träffa Alva, Saras lilla dotter på snart 6månader (egentligen bara två, väldigt prematur) men så mysig. Tänk vad tiden går snabbt, tycker inte det var så länge sedan Tyra var så liten... Nu är hon ju en "stor tjej" enligt henne själv!
När jag och Stefan skulle sova sen på kvällen bröt jag ihop, tyckte att livet kändes så orättvist... svårt att förklara så ni förstår, men vi kommer ju inte att skaffa fler barn. Så jag kommer ju inte få uppleva glädjen med att få ha en liten bebis att ta hand om igen. Visst, jag upplevde det med Tyra men kommer tyvärr inte ihåg så mycket för allt var så rörigt och sen låg jag ju inne långa perioder... Graviditeten minns jag knappt, mer än att jag spydde konstant och låg inne. Fick aldrig riktigt njuta av den om man säger så...det var alltid något som var fel på mig när jag tänker tillbaka. Jag kan inte förnimma känslan av hur det var att ha ett barn i magen ens. Detta sörjer jag nu i efterhand och ibland kan det kännas riktigt bittert! (Läkarna har vänligt men bestämt avrått mig/oss från att skaffa fler barn, min kropp skulle inte tåla den enorma påfrestning som de blir)
Sen bröt jag nog ihop över hela situationen, allt är kämpigt just nu känns det som. Min sjukdom påverkar ju alla och Stefan har haft det jobbigt de senaste veckorna med både humör och motivation... Vi kämpar med ganska mycket med Oscar också, han har det jobbigt med skolan och livet, ni vet tonåring...! Det kan reta gall-feber på mig ibland, för det mesta känns det som! (jag har ju inte så stort tålamods konto just nu)
Så ibland kommer bara allt över mig och jag bryter ihop helt enkelt...Då kan jag tycka att livet är jävligt orättvist och undra va fasen man gjort för att förtjäna detta?!
(men sen inser man ju att ingen som är sjuk förtjänar det, och även som frisk har man dåliga dagar)
Så jag är inte alltid stark, långtifrån de. Dock har jag nog ganska svårt att visa mig svag inför andra, svårt att gråta när andra är med...eller tala om hur förjävligt och hopplöst allt känns ibland!
 |
| Årets tomte bild, den som var med i förra inlägget är ifrån -09 |
Nu ska jag strax koppla upp mig till min kära dropp ställning och försöka sova lite, brukar ju inte vara en fungerande kombination men hoppet är ju det sista som överger en (sägs de iaf!)
Puss och Kram
Karin
måndag 6 december 2010
"Min dröm..."-insamling
Hej!
För ett tag sedan så nämnde jag här på bloggen att jag fått en förfrågan om att starta en insamling för att få min dröm uppfylld att resa med min familj för att uppleva livet utan sjukhus, sjukdomar. Tid att bara vara en familj helt enkelt!
Idag går startskottet, genom en ängel utan vingar som engagerat sig och så oerhört generöst bidragit till att göra detta möjligt. Så nu hoppas jag att Ni kan hjälpa mig med min dröm...
"I juli -07 fick jag och min make det bästa besked man kan få, vi skulle bli föräldrar!
Där började kampen för mig att överleva. När jag var i vecka 10 slutade min magsäck och tunntarm att fungera. Dvs att jag varken kan äta eller dricka utan att omgående kräkas upp allt igen. Så sedan augusti -07 lever jag på dropp genom en direkt port in i blodet. I mars -08 föddes vår dotter Tyra. Alldeles, alldeles underbar! Läkarna räknade då med att min kropp skulle återgå till det normala men så blev dock inte fallet. Utan problemen fortsatte i samma omfattning. Jag har under de här tre och ett halvt åren tappat 40kg i vikt. Jag har under åren drabbats av en rad bakslag bl.a ett 15-tal blodförgiftningar varav jag vid vissa av dessa bara varit en hårsmån från döden. Drabbades även i januari i år av en livshotande propp i magen som har gjort att mina ben inte bär mig några längre sträckor utan är numera hänvisad till rullstol vid längre förflyttningar. Jag har träffat de främsta specialisterna inom mag-tarm motorik i Sverige, dessa har i sin tur konsulterat kollegor runt om i världen men tyvärr utan att komma närmare en lösning.
Då mitt tillstånd hela tiden försämras och jag spenderar mellan 8-10 månader om året inneliggande på sjukhus har jag insett och börjat acceptera att jag förmodligen inte kommer klara leva så här under så lång tid till för min kropp har tagit enormt med stryk av alla infektioner och andra komplikationer under åren som gått.
Men jag har en dröm. Jag vill ge min familj en resa där vi kan fly allt vad sjukhus och sjukdomar heter. Jag vill ge oss en "fristad" där vi bara kan vara en familj, uppleva positiva saker. Ge oss tid att läka.
För ett tag sedan så nämnde jag här på bloggen att jag fått en förfrågan om att starta en insamling för att få min dröm uppfylld att resa med min familj för att uppleva livet utan sjukhus, sjukdomar. Tid att bara vara en familj helt enkelt!
Idag går startskottet, genom en ängel utan vingar som engagerat sig och så oerhört generöst bidragit till att göra detta möjligt. Så nu hoppas jag att Ni kan hjälpa mig med min dröm...
"I juli -07 fick jag och min make det bästa besked man kan få, vi skulle bli föräldrar!
Där började kampen för mig att överleva. När jag var i vecka 10 slutade min magsäck och tunntarm att fungera. Dvs att jag varken kan äta eller dricka utan att omgående kräkas upp allt igen. Så sedan augusti -07 lever jag på dropp genom en direkt port in i blodet. I mars -08 föddes vår dotter Tyra. Alldeles, alldeles underbar! Läkarna räknade då med att min kropp skulle återgå till det normala men så blev dock inte fallet. Utan problemen fortsatte i samma omfattning. Jag har under de här tre och ett halvt åren tappat 40kg i vikt. Jag har under åren drabbats av en rad bakslag bl.a ett 15-tal blodförgiftningar varav jag vid vissa av dessa bara varit en hårsmån från döden. Drabbades även i januari i år av en livshotande propp i magen som har gjort att mina ben inte bär mig några längre sträckor utan är numera hänvisad till rullstol vid längre förflyttningar. Jag har träffat de främsta specialisterna inom mag-tarm motorik i Sverige, dessa har i sin tur konsulterat kollegor runt om i världen men tyvärr utan att komma närmare en lösning.
Då mitt tillstånd hela tiden försämras och jag spenderar mellan 8-10 månader om året inneliggande på sjukhus har jag insett och börjat acceptera att jag förmodligen inte kommer klara leva så här under så lång tid till för min kropp har tagit enormt med stryk av alla infektioner och andra komplikationer under åren som gått.
Men jag har en dröm. Jag vill ge min familj en resa där vi kan fly allt vad sjukhus och sjukdomar heter. Jag vill ge oss en "fristad" där vi bara kan vara en familj, uppleva positiva saker. Ge oss tid att läka.
Detta kan nu bli möjligt, genom att en ängel utan vingar engagerat sig. Hon önskar att jag startar en insamling för att jag ska få uppfylla min dröm. Genom att de som vill bidra får sätta in 100kr på mitt "drömkonto" 5182-2953200 (SEB-konto) De som gör detta deltar även i en utlottning av ett halsband som hon har donerat för att sporra extra. Märk insättningen med namn och mobil nummer. Insamlingen kommer pågå fram tills den sista januari. Numret på lotten blir i den ordningen som insättningen kommer in dvs den första som skänker 100kr får nr 1 osv. (Halsbandet är av märket Rosior. Certifikat och garanti finns. Det är i vitt guld och har 40 st briljanter (0,72K) Nypris ligger på ca.20000kr.)
Jag hoppas att ni kan hjälpa mig att ge min familj den bästa julklappen vi kan få, tid tillsammans och en upplevelse utöver den kaotiska vardag vi lever i idag."
Puss och Kram
Karin
Dödens änglar
 |
| Bild från google |
God natt/morgon på er...!
Ligger här i mörkret, klockan närmar sig 5-tiden, varga timmen börjar lida mot sitt slut...
Lyssnar på klassisk jul musik, sömnen vägrar infinna sig.
Genom väggen hör jag hur en tant kämpar eller ska jag kanske säga genom lider sina sista timmar i livet. Långsamt och plågsamt hörs det hur hon kämpar för sitt liv, vet inte vad hon är sjuk i. Men varje andetag verkar vara plågsamt och hon verkar inte få ro till sista vilan... Lider med henne.
Förstår inte varför de kan ge henne lite lugnande så döden kan komma i stillhet och inte i denna kamp hon för. Den dag döden kommer efter mig vill jag ha ro, inte kämpa en kamp som bara har en utväg. Både för mig och för anhöriga för det är väldigt påfrestande att höra någon utkämpa denna kamp. När min underbara svärmor dog vakade vi, hon hade svårt att få ro till en början. Läkarna gav oss inte mycket hopp att hon skulle klara natten men hon gav sig inte och fick komma till Linköping för operation tyvärr vaknade hon inte efter det men hon hade ro och frid när dödens änglar kom.
Jag känner mig förtillfället ganska orkeslös, kampen, hoppet känns som jag inte orkar bry mig. Det händer ju inget iaf, jag blir ju inte bättre, bara nya kamper som ska utkämpas. Nya vändor till sjukhuset, jag reser mig, börjar försöka träna upp kroppen, återvända till livet som "sjuk" men ändå hemma men så kommer de här jävla blodförgiftningarna och så börjar allt om igen. eller något annat djävulskap och sätter käppar i hjulet. Är så trött på att hela tiden kämpa. Orkar inte.
Orkar inte planera med dropp, mediciner, möten hit och hämta mediciner dit. Vill inte mer, JAG försvinner mer och mer. Känner mig som ett tomt skal...
Jag vill vara Karin, den jag var innan. De flesta har någongång haft en lång segdragen förkylning som vägrar släppa hur mycket jäkla näsdroppar man än tar, men sen efter några veckor kanske en till två månader tillfrisknar man. Men det är en jäkla kamp med en massa näs spray, host mediciner och näs dukar.
Jag har kämpat i 3år och 5månader.
Jag har levt mer eller mindre på dropp i över 3år. Ibland med sond-mat, ofta med TPN (näring eller vanligt dropp direkt i blodet)
Jag har blivit opererad i buken med öppen kirurgi 3ggr (en gång om året -08,-09,-10)
Jag har gjort 2st titt-håls operationer i buken (-08,-09)
Jag har opererat in 6st port-a-cather.
Jag har haft ca 15 Cvk;er.
Jag har haft 2st proppar, varav en livshotande som gör att jag numera har svårt att gå längre sträckor och behöver använda rullstol.
Jag har haft 3st svamp förgiftningar i blodet.
Jag har haft (tror det är) 12-13 blodförgiftningar (varav 4 allvarliga, två av dem trodde jag att jag ej skulle överleva)
Jag är trött på att kämpa. Så trött. Jag vill inte dö. Jag vill leva. Fast inte så här.
Jag är enormt tacksam över att jag har en underbar familj. Annars hade jag kastat in handuken för längesedan.
Puss och Kram
Karin
Tack!
| (bild från google) |
Detta hjärta vill jag ge till mina svågrar och svägerskor
som under helgen hjälpt Stefan hemma med målning, städ och gjort
vårat hem till ett hem igen.
Vill även att mina föräldrar ska ta del av de, för de haft lill-snuttan hela helgen.
Jag vet att hon har haft en toppen helg!
Är Er evigt tacksamma, hoppas jag/vi en dag kan återgällda åtminstone
en liten del av allt ni gör för oss!
Puss och Kram
Karin
torsdag 2 december 2010
Ekorr hjul
God natt/god morgon!
Ligger fortfarande inne, med *trumvirvel* BLODFÖRGIFTNING... Åh, vilken överraskning. Eller inte!
Hmmm, måttligt road av de här jävla ekorrhjulet. Visst, det ha visserligen gått 5 veckor sedan jag sist låg inne (och då var de ju tarmvred) så det är nog nästan hela 2månader sedan jag hade blodförgiftning... Vilket nästan är rekord i sig... Läste en gammal tidning häromdagen där de stod lite om blodförgiftningar. Ungefär 2000 om året drabbas av Sveriges 9miljoner invånare. Dvs att chansen är ca 1 på 4500 räknade jag ut. Men att jag har haft typ 5-6 stycken bara i år är ganska skumt, ganska taskiga odds på de! Men jag har ju än så länge iaf inte tillhört de där 10% av de 2000 som får bestående men eller dör så nåt positivt iaf! Men jag fick lite skäll för jag inte åkte in i söndags när jag märkte av den första frossan. Men jag ORKADE helt enkelt inte utan somnade ifrån de och var väl hyfsad i måndags även om jag inte orkade ta mej ur sängen på hela dagen. Trist för Stefan bara för han var hemma en snabbis på sin rast för och kolla till mig och då var läget lugnt, ca 30min senare ringer jag ner och ber den som svarar att skicka hem honom bums! Då hade jag typ 40graders feber, spydde och kunde knappt röra mig för kroppen gör sååå obeskrivligt ont så han fick ringa ambulans och varsko avdelningen att jag var på väg. Då är man inte kaxig! Kan inte ens klä sig själv. Och det är som att trycka på en knapp, helt skumt att de går så fort. Så mina värden var rätt så ner körda i botten när jag kom in, så lite skäll blev de igår... Men med hjälp av ytterliggare en antibiotika så mår jag nu bättre, har lite, lite feber men mest bara ont i bäcken och ben och är ljus känslig. Och trött på skiten. Använder dagarna till att sova/vila. Imorgon är det drop-in glögg på dagis och jag önskar för Tyras skull att jag kunde komma. Men vi får se, har lovat henne att komma och hälsa på på dagis någon dag men vill ju gärna undvika så mycket "bacilusker" som möjligt. Får kolla upp de när jag kommer hem. Idag fick jag ett hand-gjort kort från Stefan och Tyra -tack mina älsklingar! Hennes första huvudfoting var med på de och en sol, sen några pussande grisar och lite änglar. Det var iaf väldigt fint och det värmde mitt hjärta och lyste upp min dag! I helgen drar stora fix och dona hjälpen i gång hemma och jag är så tacksam! Snällt av alla att hjälpa oss! Önskar bara att jag kunde bidra med lite mer! Hoppas att jag får chansen att återgällda allt detta som familj och vänner gör för oss så småningom!
Innan jag lades in fick jag chansen att låna en äkta tempur madrass för att se hur de funkar för min kropp att sova på de. Men nej, inte min smak. Helt enkelt för hård eller så är jag för lätt. Trist, hade ganska höga förväntningar. Just nu är mammas gamla hästanspänt säng den jag sovit skönast i utav de jag testat... Men jakten fortsätter. Väntar med spänning på den som vården ska sponsra med..!
Nu ska ja vila/sova...
Förresten ser ni Stefan så ge honom en extra kram eller några vänliga ord, tror han behöver dem i extra dos för tillfället!
Vill även tacka för alla fina,värmande och styrkande kommentarer,'jätte kul när ni som läser lämnar små avtryck. Väldigt fint att läsa och "boosta" sig själv lite mitt i allt elände!
Puss och Kram
Ligger fortfarande inne, med *trumvirvel* BLODFÖRGIFTNING... Åh, vilken överraskning. Eller inte!
Hmmm, måttligt road av de här jävla ekorrhjulet. Visst, det ha visserligen gått 5 veckor sedan jag sist låg inne (och då var de ju tarmvred) så det är nog nästan hela 2månader sedan jag hade blodförgiftning... Vilket nästan är rekord i sig... Läste en gammal tidning häromdagen där de stod lite om blodförgiftningar. Ungefär 2000 om året drabbas av Sveriges 9miljoner invånare. Dvs att chansen är ca 1 på 4500 räknade jag ut. Men att jag har haft typ 5-6 stycken bara i år är ganska skumt, ganska taskiga odds på de! Men jag har ju än så länge iaf inte tillhört de där 10% av de 2000 som får bestående men eller dör så nåt positivt iaf! Men jag fick lite skäll för jag inte åkte in i söndags när jag märkte av den första frossan. Men jag ORKADE helt enkelt inte utan somnade ifrån de och var väl hyfsad i måndags även om jag inte orkade ta mej ur sängen på hela dagen. Trist för Stefan bara för han var hemma en snabbis på sin rast för och kolla till mig och då var läget lugnt, ca 30min senare ringer jag ner och ber den som svarar att skicka hem honom bums! Då hade jag typ 40graders feber, spydde och kunde knappt röra mig för kroppen gör sååå obeskrivligt ont så han fick ringa ambulans och varsko avdelningen att jag var på väg. Då är man inte kaxig! Kan inte ens klä sig själv. Och det är som att trycka på en knapp, helt skumt att de går så fort. Så mina värden var rätt så ner körda i botten när jag kom in, så lite skäll blev de igår... Men med hjälp av ytterliggare en antibiotika så mår jag nu bättre, har lite, lite feber men mest bara ont i bäcken och ben och är ljus känslig. Och trött på skiten. Använder dagarna till att sova/vila. Imorgon är det drop-in glögg på dagis och jag önskar för Tyras skull att jag kunde komma. Men vi får se, har lovat henne att komma och hälsa på på dagis någon dag men vill ju gärna undvika så mycket "bacilusker" som möjligt. Får kolla upp de när jag kommer hem. Idag fick jag ett hand-gjort kort från Stefan och Tyra -tack mina älsklingar! Hennes första huvudfoting var med på de och en sol, sen några pussande grisar och lite änglar. Det var iaf väldigt fint och det värmde mitt hjärta och lyste upp min dag! I helgen drar stora fix och dona hjälpen i gång hemma och jag är så tacksam! Snällt av alla att hjälpa oss! Önskar bara att jag kunde bidra med lite mer! Hoppas att jag får chansen att återgällda allt detta som familj och vänner gör för oss så småningom!
Innan jag lades in fick jag chansen att låna en äkta tempur madrass för att se hur de funkar för min kropp att sova på de. Men nej, inte min smak. Helt enkelt för hård eller så är jag för lätt. Trist, hade ganska höga förväntningar. Just nu är mammas gamla hästanspänt säng den jag sovit skönast i utav de jag testat... Men jakten fortsätter. Väntar med spänning på den som vården ska sponsra med..!
Nu ska ja vila/sova...
Förresten ser ni Stefan så ge honom en extra kram eller några vänliga ord, tror han behöver dem i extra dos för tillfället!
Vill även tacka för alla fina,värmande och styrkande kommentarer,'jätte kul när ni som läser lämnar små avtryck. Väldigt fint att läsa och "boosta" sig själv lite mitt i allt elände!
Puss och Kram
tisdag 30 november 2010
Inlagd 29/11
Inlagd igen med feber, frossa, kräkningar och förbannat ont!
Så trött på allt...
Puss och kram
Karin
Så trött på allt...
Puss och kram
Karin
måndag 22 november 2010
"så mycket bättre..."
Hej och God Kväll!
Magen är bra igen, pratade med min läkare på fredagen. Hon misstänker att det kan vara njurstens anfall, gallstens anfall eller "veck" på mina tarmar när jag får så förskräckligt ont. Känns som om någon sticker knivar i magen och ryggen på mig. Halv slumrade ståendes/liggandes på knä natten mellan tors-fredag...undrar om de var det var en släng av det jag kände veckan innan då jag också hade sådana smärtor under ett knappt dygn. Jobbigt om de ska hålla i sig så. Hoppas verkligen inte de!
När man ligger så en natt hinner man fundera ganska mycket. Jag surfar ganska mycket på dagarna och läser/följer en del bloggar, många andra livsöden. Just nu så skickar jag många tankar till Johan som skriver på (www. ratty.blogg.se) Han kommer nog aldrig skriva mer på sin blogg men hans fru skriver i hans ställe för att informera oss läsare om vad som händer... Han har under 1,5år levt med spridd bukspottkörtelcancer, men har hastigt blivit mycket sämre. Trist! Men jag har tänkt mycket på det hans fru skriver att visst slutet är nära för honom, döden flåsar honom verkligen i nacken. Men hon har sörjt redan i ett och ett halvt år, sedan diagnosen fastställdes. Hon har bearbetat det under en lång tid... Precis som vi dvs jag och Stefan. Inatt efter att Stefan kommit hem låg vi och pratade länge. bland annat om sorg. Jag sörjer att jag inte har ett liv längre. Utan en väntan. En väntan på nästa läkarbesök, en väntan på en diagnos, en väntan på en ny sepsis, en väntan på att få komma hem, en väntan på att komma vidare, en väntan på att bli frisk eller ibland en väntan på att dö. Jag lever i ett väntrum. Ibland fylls mitt väntrum på med en massa mysiga saker, det pyntas inför olika högtider och det fräschas upp, kanske byts det ut någon blomma som vissnat eller så är det någon omtänksam person som fyller på med nya fina "glansiga och glassiga" magasin och veckotidningar. I mitt väntrum finns det tidningar som berättar om spännande resor, om hur du ska träna och äta sunt för att må bra och hitta lyckan i livet, hur du ska göra för att tillfreds ställa din partner på bästa sättet, hur du ska inreda ditt hem, vackert, miljö smart och personligt, senaste och hetaste skvallret och hur du ska uppfostra dina barn till självständigt tänkande, jämnställda, harmoniska och individuella unga vuxna. Allt finns där att läsa om!
Men efter att ha suttit där och människor som kommer och går, alla väntar de där en stund, läser lite i någon tidning, blir inkallade till det de väntat på och sedan kunnat lämna väntrummet och raskt gått vidare i livet så sitter jag fortfarande kvar. Efter att ha läst alla tidningar, drömt om resan, funderat på hur ska vi fixa sovrummet på bästa sätt så blir väntrummet trist. Stolen jag sitter på är inte alls skön längre, rumpan domnar bort. Men mitt namn blir aldrig uppropat... Där lever jag. Även min familj. Detta sörjer jag.
Magen är bra igen, pratade med min läkare på fredagen. Hon misstänker att det kan vara njurstens anfall, gallstens anfall eller "veck" på mina tarmar när jag får så förskräckligt ont. Känns som om någon sticker knivar i magen och ryggen på mig. Halv slumrade ståendes/liggandes på knä natten mellan tors-fredag...undrar om de var det var en släng av det jag kände veckan innan då jag också hade sådana smärtor under ett knappt dygn. Jobbigt om de ska hålla i sig så. Hoppas verkligen inte de!
När man ligger så en natt hinner man fundera ganska mycket. Jag surfar ganska mycket på dagarna och läser/följer en del bloggar, många andra livsöden. Just nu så skickar jag många tankar till Johan som skriver på (www. ratty.blogg.se) Han kommer nog aldrig skriva mer på sin blogg men hans fru skriver i hans ställe för att informera oss läsare om vad som händer... Han har under 1,5år levt med spridd bukspottkörtelcancer, men har hastigt blivit mycket sämre. Trist! Men jag har tänkt mycket på det hans fru skriver att visst slutet är nära för honom, döden flåsar honom verkligen i nacken. Men hon har sörjt redan i ett och ett halvt år, sedan diagnosen fastställdes. Hon har bearbetat det under en lång tid... Precis som vi dvs jag och Stefan. Inatt efter att Stefan kommit hem låg vi och pratade länge. bland annat om sorg. Jag sörjer att jag inte har ett liv längre. Utan en väntan. En väntan på nästa läkarbesök, en väntan på en diagnos, en väntan på en ny sepsis, en väntan på att få komma hem, en väntan på att komma vidare, en väntan på att bli frisk eller ibland en väntan på att dö. Jag lever i ett väntrum. Ibland fylls mitt väntrum på med en massa mysiga saker, det pyntas inför olika högtider och det fräschas upp, kanske byts det ut någon blomma som vissnat eller så är det någon omtänksam person som fyller på med nya fina "glansiga och glassiga" magasin och veckotidningar. I mitt väntrum finns det tidningar som berättar om spännande resor, om hur du ska träna och äta sunt för att må bra och hitta lyckan i livet, hur du ska göra för att tillfreds ställa din partner på bästa sättet, hur du ska inreda ditt hem, vackert, miljö smart och personligt, senaste och hetaste skvallret och hur du ska uppfostra dina barn till självständigt tänkande, jämnställda, harmoniska och individuella unga vuxna. Allt finns där att läsa om!
Men efter att ha suttit där och människor som kommer och går, alla väntar de där en stund, läser lite i någon tidning, blir inkallade till det de väntat på och sedan kunnat lämna väntrummet och raskt gått vidare i livet så sitter jag fortfarande kvar. Efter att ha läst alla tidningar, drömt om resan, funderat på hur ska vi fixa sovrummet på bästa sätt så blir väntrummet trist. Stolen jag sitter på är inte alls skön längre, rumpan domnar bort. Men mitt namn blir aldrig uppropat... Där lever jag. Även min familj. Detta sörjer jag.
En liten video snutt från i våras på vår sol-stråle...
Puss och Kram
Karin
torsdag 18 november 2010
onsdag 17 november 2010
Förkylt
Hej på Er!
Läget hemma är förkylt...
Tyra hostar och har en näsa som niagra fallen, de forsar snor!
Oscar hostar!
Philip har ont i halsen!
Stefan är super snorig och snarkar värre än ett tröskverk om nätterna!( bihålorna gör riktigt ont på honom me)
Jag har halsont, huvudvärk, lite snorig, lite hostig och feber! Hatar och inte ha ett riktigt immunförsvar...!
Så nu sover jag ännu mera, är helt knockad och bara fryser så fort jag inte har täcke på mej... Så trist!
Jag som ville fixa iordning vårat sovrum denna veckan...men men " de sakerna går väl ingenstans" som de hade sagt i norr!
De jag är lite avundsjuk på är att även om Stefan är grymt förkyld så orkar han ta tag i saker medans jag bara "-bläe, orkar inte! Måste lägga mej ner!" fast jag kanske varit uppe i 30min bara och han jobbat en hel dag med barn...! De är beundransvärt!
Hoppas förkylningen passerar snabbt, så jag orkar mer sen!
Idag fick jag ett super kul sms!! (tyvärr kan jag inte avslöja de här då jag inte frågat om de är ok) men ett STORT grattis!!! Lovar att berätta så fort jag vet att de är ok...
Funderar på om vi behöver ha något handlat förutom mjölk (så klart)Stefan är med sin jobbar kompis och tittar på bröllops lokalen där han ska ansvara för servering på lördag. Under tiden han gör de så tänkte jag och Tyra vara hos mina föräldrar i Reftele och bara bli lite bortskämda! ;) Känns lite trist att inte kunna vara själv med Tyra och mysa, men jag vågar inte de då jag behöver vila ofta om jag ska hålla hennes tempo medans hon bara behöver vila lite på dagen. Hon fullkomligt spritter av energi! Så härligt att se, men svårt att hålla jämna steg me! Men de är ju mysigt och vara hos mamma och pappa med i för sig!
Nu ska jag ta en snabb vila innan Tyra och maken kommer hem! (sen ska här eldas!!!)
Puss och Kram
Karin
Läget hemma är förkylt...
Tyra hostar och har en näsa som niagra fallen, de forsar snor!
Oscar hostar!
Philip har ont i halsen!
Stefan är super snorig och snarkar värre än ett tröskverk om nätterna!( bihålorna gör riktigt ont på honom me)
Jag har halsont, huvudvärk, lite snorig, lite hostig och feber! Hatar och inte ha ett riktigt immunförsvar...!
Så nu sover jag ännu mera, är helt knockad och bara fryser så fort jag inte har täcke på mej... Så trist!
Jag som ville fixa iordning vårat sovrum denna veckan...men men " de sakerna går väl ingenstans" som de hade sagt i norr!
De jag är lite avundsjuk på är att även om Stefan är grymt förkyld så orkar han ta tag i saker medans jag bara "-bläe, orkar inte! Måste lägga mej ner!" fast jag kanske varit uppe i 30min bara och han jobbat en hel dag med barn...! De är beundransvärt!
Hoppas förkylningen passerar snabbt, så jag orkar mer sen!
Idag fick jag ett super kul sms!! (tyvärr kan jag inte avslöja de här då jag inte frågat om de är ok) men ett STORT grattis!!! Lovar att berätta så fort jag vet att de är ok...
Funderar på om vi behöver ha något handlat förutom mjölk (så klart)Stefan är med sin jobbar kompis och tittar på bröllops lokalen där han ska ansvara för servering på lördag. Under tiden han gör de så tänkte jag och Tyra vara hos mina föräldrar i Reftele och bara bli lite bortskämda! ;) Känns lite trist att inte kunna vara själv med Tyra och mysa, men jag vågar inte de då jag behöver vila ofta om jag ska hålla hennes tempo medans hon bara behöver vila lite på dagen. Hon fullkomligt spritter av energi! Så härligt att se, men svårt att hålla jämna steg me! Men de är ju mysigt och vara hos mamma och pappa med i för sig!
Nu ska jag ta en snabb vila innan Tyra och maken kommer hem! (sen ska här eldas!!!)
Puss och Kram
Karin
lördag 13 november 2010
Regn,regn och lite regn
Hej hej!
"lille far, lille far lille söte faaaren. En sån karl, en sån karl. De är tur vi har en!!!"
Imorgon/idag är de fars dag.
En dag då alla pappor hyllas.
Jag har valt en helt underbar pappa till Tyra.
Tex idag efter lite små fix och besök hos Per o Monica så åkte jag hem och vilade medans han stack in och hämtade Oscar o Tyra som stannat kvar hos kompisarna Karin och Ida. Efter att jag sovit några timmar så kommer goe ungen Tyra in och väcker mig för då har Stefan lagat en super god middag! Tack älskling!
Du är grädden på moset och navet som håller ihop familjen!
Puss på dej...
Älskar dej!
Puss och Kram
Karin
"lille far, lille far lille söte faaaren. En sån karl, en sån karl. De är tur vi har en!!!"
Imorgon/idag är de fars dag.
En dag då alla pappor hyllas.
Jag har valt en helt underbar pappa till Tyra.
Tex idag efter lite små fix och besök hos Per o Monica så åkte jag hem och vilade medans han stack in och hämtade Oscar o Tyra som stannat kvar hos kompisarna Karin och Ida. Efter att jag sovit några timmar så kommer goe ungen Tyra in och väcker mig för då har Stefan lagat en super god middag! Tack älskling!
Du är grädden på moset och navet som håller ihop familjen!
Puss på dej...
Älskar dej!
Puss och Kram
Karin
tisdag 9 november 2010
J**la mage!
Bläe, har sååå ont i magen, igen!
Vilade med Tyra i eftermiddags och vaknade av att jag trodde magen skulle explodera...
Är så trött på skiten nu, så nu ligger jag i foster ställning igen och hoppas att de onda ska försvinna lika snabbt som de kom!
:(
*snyft*
hatar min mage!
Puss och kram
Karin
Vilade med Tyra i eftermiddags och vaknade av att jag trodde magen skulle explodera...
Är så trött på skiten nu, så nu ligger jag i foster ställning igen och hoppas att de onda ska försvinna lika snabbt som de kom!
:(
*snyft*
hatar min mage!
Puss och kram
Karin
måndag 8 november 2010
Allt och ingenting...
Börjar dagens inlägg med lite charm, Tyra är så härlig!
Har laddat ner lite roliga "appar" till min iphone som hon leker med på egen hand, hon pratar och sen upprepar de. Så nu är det mycket "Oh, my good!" och "Kanon!" Sen hör man bara ett super härligt skratt efteråt... Det är medicin för själen. Ska se om jag kan lägga in ett klipp på de...
På kvällarna har vi vår "ritual", Tyra och jag. Vi läser, gosar och tittar på YouTube... Vi pratar en massa också. Hon har bestämt att vi två ska gifta oss och vara mammor till "Pinkie Pie" (en rosa stor my little pony häst som kan prata, som hon fått av Thilde, Joels kusin) Den är favoriten just nu!
Men det är bara jag och hon som får mysa, inga andra får vara med. Jätte skönt och mysigt, en grej som passar utmärkt för mig just nu för min energi är noll. Orkar ingenting. Imorgon börjar med sjukgymnastik igen, vattengympa.Vi får se om de funkar eller om jag är för "svag" fortfarande... Men det hade varit härligt och känna att jag kan röra lite på mig och kanske bygga upp lite muskler på mina benknotor som sticker fram mer och mer...!
Väger bara precis över 50kg nu, så det är inte mycket att ta på längre. Det är ingen vacker syn i spegeln.
Var och klippte mig för någon vecka sedan, är super nöjd! Tack Emelie!
Kanske inte den snyggaste bilden jag lagt upp men hade ingen annan överförd till den datan jag sitter vid... Har lagt i lite ny färg med, tack för hjälpen Lisa! (det blev bättre efter några tvättar så nu syns den ljusa slingan mer)
Imorgon har jag varit hemma i 3veckor, helt otroligt! (peppar,peppar ta i trä!)
Men det är otroligt skönt iaf, även om jag inte är så pigg så är det underbart!
Helgen som gick var så otroligt härlig, vi hade inga planer utan tog de lugnt. I fredags kväll fick vi ett ryck och åkte ner och badade i det"nya" badhuset. Jätte mysigt och fint. Passar Tyras-ålder perfekt med ett större lek-land för de små och mig för vattnet var varmt och skönt! Vi sa de att vi ska försöka göra de till en ny vana och börja helgen därnere med medhavd kvällsmat och fredags bad. Är det någon som är sugen på att hänga med? Hör av Er i så fall!
Sen i Lördags var vi en sväng och hälsade på hos Svärfar och resten av släkten i Toftaholm. Mysigt och bara träffas lite. Vi var förbi Stefans mammas grav, där var fint och ljuset brann. Sen vilade vi...(mycket vila)
Och avslutade kvällen med en underbar middag...
Stefan har lånat "Solsidan"-boxen av en tjej i fotbollen (tack Hanna!) Shit, va bra! Vi låg dubbelvikta stundvis... Jag har helt missat detta när det sändes på tv, men jag garanterar att jag inte kommer missa säsong två! Helt underbar humor, kändes väldigt nytänkande. Till och med Oscar satt klistrad med oss framför tv:n.
Sen avslutades helgen med att vi firade min bror som fyllde år i söndags med god middag hemma hos mina föräldrar. Jag klarar att göra saker i korta sekvenser OM jag får vila sen... Så det är lite skalman över mig nu med mat-och-sov-klocka helt enkelt. Fixar max två-tre timmar utan vila. Detta begränsar ganska rejält. Men jag får ju vara hemma iaf, är glad över detta framsteg!
Nu kom maken och kröp ner så nu är det dax att runda av, skriver mer en annan dag...
Puss och Kram
Karin
torsdag 4 november 2010
Behöver nya batterier...
"Mina ögon kan tindra, min läppar kan le-
Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se"
Har ingen bra vecka, min kropp orkar ingenting...
Mina prover är tack och lov bra, men varför mår jag så dåligt fysiskt?!
(det är många som hört av sig och vill ses, just nu så orkar jag tyvärr inte. Min lilla energi jag har slösar jag på familjen...)
Puss och Kram
Karin
Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se"
Har ingen bra vecka, min kropp orkar ingenting...
Mina prover är tack och lov bra, men varför mår jag så dåligt fysiskt?!
(det är många som hört av sig och vill ses, just nu så orkar jag tyvärr inte. Min lilla energi jag har slösar jag på familjen...)
Puss och Kram
Karin
måndag 1 november 2010
Fotbolls fest!
Hej hej!
I lördags var de års fest i Ås!
Det var jätte kul och komma ut och träffa alla, kul att Sara var med för första året! Hoppas verkligen inte de blir de sista! ;) jag orkade vara med nästan hela kvällen, började prata runt 12-snåret på Stefan att nu vill jag hem, var helt slut men jag körde därifrån vid strax efter ett ( utan att ha vridit klockan åt något håll!!)
Men iaf var de trevligt och maten god!
Har dock lidit av att ta ut mig så... Sov hela dygnet igår, var bara uppe och kopplade mat och tog smärtis och var på toa...! Totalt körd i botten kan man nog säga...! Tror att jag ska passa på och lämna lite blod prover imorgon när jag ändå ska in och hämta smärtis! Känns som om kaliumet är ganska lågt... Men jag hade iaf kul i lördags.
Stefan höll sitt berömda tal, bra (kanske aningen långt) men damfotbollen behöver uppmärkssammas också så va fasen? Hoppas att laget hade kul också!
Tack mormor och morfar som hade Tyra så vi kunde gå ut och roa oss lite!
Skriver mer en annan dag, nu ringer nämligen sov klockan! ;)
Puss och Kram
Karin
I lördags var de års fest i Ås!
Det var jätte kul och komma ut och träffa alla, kul att Sara var med för första året! Hoppas verkligen inte de blir de sista! ;) jag orkade vara med nästan hela kvällen, började prata runt 12-snåret på Stefan att nu vill jag hem, var helt slut men jag körde därifrån vid strax efter ett ( utan att ha vridit klockan åt något håll!!)
Men iaf var de trevligt och maten god!
Har dock lidit av att ta ut mig så... Sov hela dygnet igår, var bara uppe och kopplade mat och tog smärtis och var på toa...! Totalt körd i botten kan man nog säga...! Tror att jag ska passa på och lämna lite blod prover imorgon när jag ändå ska in och hämta smärtis! Känns som om kaliumet är ganska lågt... Men jag hade iaf kul i lördags.
Stefan höll sitt berömda tal, bra (kanske aningen långt) men damfotbollen behöver uppmärkssammas också så va fasen? Hoppas att laget hade kul också!
Tack mormor och morfar som hade Tyra så vi kunde gå ut och roa oss lite!
Skriver mer en annan dag, nu ringer nämligen sov klockan! ;)
Puss och Kram
Karin
onsdag 27 oktober 2010
Trist höst dags väder...!!
Hej hej!
Fy Fabian vilket tråkigt väder idag, de regnar och blåser, och är kallt!
Eller de ser ut och va kallt, det är kallt inomhus så jag kröp tillbaks ner under täcket för att varma min taniga och ganska beniga kropp! :/ fy usch, har ingen som helst lust att göra någonting, möjligtvis sova kanske... Men de jag egentligen borde göra är försöka fylla vår tvättmaskin med smutsig tvätt (att de bara kan bli så mycke tvätt!) och sen borde jag plocka lite i köket innan maken kommer hem. Men kroppen känns som den strejkar, och frågan är ju om jag vill vara en "svart-fot" och bryta den strejken? *ler*
Min kropp gör ont idag, vet inte vad jag har gjort men ont gör de. Längtar till min nya bäddmadrass kommer, hoppas den är skön och väldigt mjuk! Eller iaf väldigt formbar...
Ganska smidigt för skulle jag behöva ligga inne en längre tid så funkar de ju och flytta med den, så sängen blir bättre för min vikt klass, ligger ju uppstapplad med en massa kuddar annars.
Hmm, detta är faktiskt mitt 100:e inlägg här på bloggen! När jag började skriva så trodde jag aldrig att intresset skulle bli så stort för bloggen... Men det är kul, dels att kunna upplysa nära och kära om vart jag befinner mig och hur jag mår. Sen är det många andra som har hittat hit också, jätte kul! Kommentarerna är så värmande och peppande! För vissa dagar är riktiga skit dagar då jag verkligen bara vill lägga mig ner och skita i allt, orkar inte fortsätta med dropp, nålar, sprutor och läkare hit och dit! Men som tur är så reser sig humöret igen man hittar de där små (ibland stora) guldkornen i vardagen och livet. Tur att man inte på förhand vet vad ens öde är! Utan att man får tid under livets resa att vänja sig vid förändringarna som sker, både de små och stora! Men just nu skulle jag bra gärna varit frisk, är ganska trött på allt, trött på att vänta på nya behandlingar osv...
Livet blir nog aldrig som man tänkt sig riktigt, eller hur har ditt liv blivit? Lever du i din dröm?
Ska fundera ut vad som ska ätas här ikväll, något smidigt men gott lyder väl kriterierna som ska uppfyllas! Måste handlas idag me, mjölken har en strykande åtgång. Jag och Oscar är två riktiga kalvar *skrattar* medans resten av familjen helst dricker annat...
Funderar på pasta i någon form ikväll iaf, smidigt och gott helt enkelt!
Nu måste jag ringa till sjukhuset!
Ha en mysig-höst kväll!
Puss och Kram
Karin
Fy Fabian vilket tråkigt väder idag, de regnar och blåser, och är kallt!
Eller de ser ut och va kallt, det är kallt inomhus så jag kröp tillbaks ner under täcket för att varma min taniga och ganska beniga kropp! :/ fy usch, har ingen som helst lust att göra någonting, möjligtvis sova kanske... Men de jag egentligen borde göra är försöka fylla vår tvättmaskin med smutsig tvätt (att de bara kan bli så mycke tvätt!) och sen borde jag plocka lite i köket innan maken kommer hem. Men kroppen känns som den strejkar, och frågan är ju om jag vill vara en "svart-fot" och bryta den strejken? *ler*
Min kropp gör ont idag, vet inte vad jag har gjort men ont gör de. Längtar till min nya bäddmadrass kommer, hoppas den är skön och väldigt mjuk! Eller iaf väldigt formbar...
Ganska smidigt för skulle jag behöva ligga inne en längre tid så funkar de ju och flytta med den, så sängen blir bättre för min vikt klass, ligger ju uppstapplad med en massa kuddar annars.
Hmm, detta är faktiskt mitt 100:e inlägg här på bloggen! När jag började skriva så trodde jag aldrig att intresset skulle bli så stort för bloggen... Men det är kul, dels att kunna upplysa nära och kära om vart jag befinner mig och hur jag mår. Sen är det många andra som har hittat hit också, jätte kul! Kommentarerna är så värmande och peppande! För vissa dagar är riktiga skit dagar då jag verkligen bara vill lägga mig ner och skita i allt, orkar inte fortsätta med dropp, nålar, sprutor och läkare hit och dit! Men som tur är så reser sig humöret igen man hittar de där små (ibland stora) guldkornen i vardagen och livet. Tur att man inte på förhand vet vad ens öde är! Utan att man får tid under livets resa att vänja sig vid förändringarna som sker, både de små och stora! Men just nu skulle jag bra gärna varit frisk, är ganska trött på allt, trött på att vänta på nya behandlingar osv...
Livet blir nog aldrig som man tänkt sig riktigt, eller hur har ditt liv blivit? Lever du i din dröm?
Ska fundera ut vad som ska ätas här ikväll, något smidigt men gott lyder väl kriterierna som ska uppfyllas! Måste handlas idag me, mjölken har en strykande åtgång. Jag och Oscar är två riktiga kalvar *skrattar* medans resten av familjen helst dricker annat...
Funderar på pasta i någon form ikväll iaf, smidigt och gott helt enkelt!
Nu måste jag ringa till sjukhuset!
Ha en mysig-höst kväll!
Puss och Kram
Karin
måndag 25 oktober 2010
Insamling...?
Hej hej allihop!
Jag är hemma! (har varit utskriven i snart en vecka så jag håller mina tummar att det blir många fler...!)
Det är härligt att slippa sjukhuset, skönt att ro om sig själv, mysa med familj och gosa med Tyra. Helt enkelt tanka upp med kärlek!
Super härligt att få somna i samma säng som maken, även om han vissa nätter snarkar som ett helt sågverk... *s*
Härligt att åka och handla, få laga mat och sen sitta ner och njuta hela familjen, prata lite om hur dagen varit och sånt. Sen visst, familje livet är inte alltid en dans på rosor! Det är gnälliga barn, läx tjöt, tvätt och tandgnissel också som inte är fullt så härligt! Men försöker att få min energi att räcka till allt det positiva!
Mesta tiden av dygnet så vilar jag, orkar inte vara igång så många timmar i sträck, men får jag bara vila någon timme så kan jag ofta vara igång några timmar till sen...i min takt dvs. Följer jag Tyras takt tar jag slut ganska snabbt! Men ofta om jag lägger mig för jag har ont så kommer hon in till mig i sängen och så ligger vi och pratar, läser böcker eller kollar på Pippi eller Emil genom mobilen, hur mysigt som helst!
Jag har funderat ett tag på att kanske starta en insamling för att göra en dröm som jag bär på till verklighet. Det är nämligen så att jag skulle vilja ta med familjen på semester och ladda upp batterierna och bara vara en familj. Tror att vi alla skulle behöva ett miljö ombyte, långt ifrån den vardagen vi har här hemma! Inga sjukhus besök, inga hastiga ambulans färder eller långa dagar (ibland veckor) utan att vi ses... Detta är ju underförutsättningar att jag mår hyfsat och är så pass stabil så det går. Men det är en dröm jag har iaf...! Men jag vet inte riktigt, ska fundera ett tag till. Vet inte hur sånt fungerar...
Imorgon hoppas jag att min nya rullstol kommer, vore skönt! Den jag lånat är bra, men för tung för mig eller så är jag för klen för den ;) orkar knappt lyfta den ur bilen och då är de svårt att göra något på "egen" hand! :/
Sen ska jag kontakta min distrik sköterska också, ska få beställa en madrass mer anpassad för mig, de ska bli skönt! Vaknar oftast efter 1-2 timmar och har ont i rygg, höft och axlar...trist! O frustrerande!
Nu kom maken så nu är det mys och sen sova som gäller!
Sov gott!
Puss och kram
Karin
Jag är hemma! (har varit utskriven i snart en vecka så jag håller mina tummar att det blir många fler...!)
Det är härligt att slippa sjukhuset, skönt att ro om sig själv, mysa med familj och gosa med Tyra. Helt enkelt tanka upp med kärlek!
Super härligt att få somna i samma säng som maken, även om han vissa nätter snarkar som ett helt sågverk... *s*
Härligt att åka och handla, få laga mat och sen sitta ner och njuta hela familjen, prata lite om hur dagen varit och sånt. Sen visst, familje livet är inte alltid en dans på rosor! Det är gnälliga barn, läx tjöt, tvätt och tandgnissel också som inte är fullt så härligt! Men försöker att få min energi att räcka till allt det positiva!
Mesta tiden av dygnet så vilar jag, orkar inte vara igång så många timmar i sträck, men får jag bara vila någon timme så kan jag ofta vara igång några timmar till sen...i min takt dvs. Följer jag Tyras takt tar jag slut ganska snabbt! Men ofta om jag lägger mig för jag har ont så kommer hon in till mig i sängen och så ligger vi och pratar, läser böcker eller kollar på Pippi eller Emil genom mobilen, hur mysigt som helst!
Jag har funderat ett tag på att kanske starta en insamling för att göra en dröm som jag bär på till verklighet. Det är nämligen så att jag skulle vilja ta med familjen på semester och ladda upp batterierna och bara vara en familj. Tror att vi alla skulle behöva ett miljö ombyte, långt ifrån den vardagen vi har här hemma! Inga sjukhus besök, inga hastiga ambulans färder eller långa dagar (ibland veckor) utan att vi ses... Detta är ju underförutsättningar att jag mår hyfsat och är så pass stabil så det går. Men det är en dröm jag har iaf...! Men jag vet inte riktigt, ska fundera ett tag till. Vet inte hur sånt fungerar...
Imorgon hoppas jag att min nya rullstol kommer, vore skönt! Den jag lånat är bra, men för tung för mig eller så är jag för klen för den ;) orkar knappt lyfta den ur bilen och då är de svårt att göra något på "egen" hand! :/
Sen ska jag kontakta min distrik sköterska också, ska få beställa en madrass mer anpassad för mig, de ska bli skönt! Vaknar oftast efter 1-2 timmar och har ont i rygg, höft och axlar...trist! O frustrerande!
Nu kom maken så nu är det mys och sen sova som gäller!
Sov gott!
Puss och kram
Karin
torsdag 14 oktober 2010
rubrik...överflödigt...
Hej hej gott folk!
vet inte riktigt vad jag ska skriva. eller jo egentligen, men saknar inspiration!
Iaf vill jag gratta Sara och Jesper till att har blivit äkta makar, ni var otroligt vackra! Hoppas att ni får en underbar resa till "the big apple"!
(kommer bilder så småningom)
typ min mage stannade i och med operationen och med tanke på att jag inte äter som en vanlig människa så jag har typ spytt upp saker som borde kommit ut den andre vägen...! bläe, kan man nog säga om den saken!
Så ni som har ringt eller mailat, sms:at... jag har helt enkelt inte orkat vara social då jag övervägt att slänga en stol genom fönstret och hoppa efter den...(jag "bor" på 7;e våningen...)
Ibland känns det verkligen inte som jag orkar mer. Men jag antar att snart vänder uppåt i humöret igen, brukar bli så här emellanåt.
Jag vill bli frisk nu.
puss och kram
Karin
tisdag 5 oktober 2010
Liten uppdatering
Bild på min "nya" fina mage...
Framtidens dam-Zlatan
Lek i photoshop
Min trollunge...älskar dej goíng!
Fy, va trött jag e på livet, sitautionen vår familj befinner sig i!
Önskar att vi kunde boka oss en resa för familje-tid...utan sjukdomar, bombnedslag till hem och andra tråkigheter!
Tid till att läka såren som bara blir större och större ju längre jag är sjuk....
Bara att få miljö ombyte, göra något positivt tillsammans!
Puss och Kram
Karin
onsdag 29 september 2010
Ny opererad
Opererdes natten mellan mån- tis av Kai. Har jävligt ont efter op, ett snitt i buken där de gamla satt. typ lika Stort. har ont i nackw me
kram o puss
Karin
kram o puss
Karin
måndag 27 september 2010
tisdag 21 september 2010
Långa nätter ( som Melissa Horn sjunger så vackert) men dessa nätter är inte vackra på något sätt...
Jobbiga nätter med hjärt klappning och mörka jobbiga tankar…
Tyra vaknar med jämna mellanrum och gråter helt uppriven och ropar efter mamma, undrar vad hon drömmer om egentligen stackarn?! Får så dåligt samvete varje gång hon vaknar och är helt otröstlig och ylar efter mamma, tänk om hon varje natt drömmer mardrömmar om att jag är borta när hon vaknar? Det har ju hänt mer än en gång att hon har somnat och när hon sedan har vaknat har mamma varit inlagd på sjukhuset igen…! Usch, stackars liten, hoppas det bara är en normal fas som alla 2,5-åringar går igenom... Det konstiga är atthon ropar aldrig på pappa på det där hjärtskärande speciella viset som bara barn kan gråta på.
Puss och Kram
Karin
Tyra vaknar med jämna mellanrum och gråter helt uppriven och ropar efter mamma, undrar vad hon drömmer om egentligen stackarn?! Får så dåligt samvete varje gång hon vaknar och är helt otröstlig och ylar efter mamma, tänk om hon varje natt drömmer mardrömmar om att jag är borta när hon vaknar? Det har ju hänt mer än en gång att hon har somnat och när hon sedan har vaknat har mamma varit inlagd på sjukhuset igen…! Usch, stackars liten, hoppas det bara är en normal fas som alla 2,5-åringar går igenom... Det konstiga är atthon ropar aldrig på pappa på det där hjärtskärande speciella viset som bara barn kan gråta på.
Puss och Kram
Karin
söndag 19 september 2010
Möhippe feber
God kväll allesammans!
Igår var det äntligen dags, efter några veckors planering, ändringar, tillägg och lite olika åsikter... Saras möhippa! Lisa har gjort ett jätte jobb med att planera och fixa, rodda ihop alla tjejer men vad lyckat det blev!
Sara blev riktigt överraskad, vilket var kul! Alla grejerna vi gjorde blev lyckade. Även om vädret inte var de bästa så var humöret på topp och sara var super glad och nöjd innan när jag pratade med henne, vilket var de viktigaste av allt! Så de va skönt! Jag var med på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen sen var jag slut körd. Åkte hem o sov i si så där 3/4 dygn... Fick feber igår kväll, som fortfarande håller i sig så jag får väl ringa in imorgon för att se om de kan ta lite prover för att se om de bara är vanlig feber eller om de är början på någon ny sepsis. Tidsmässigt är oddsen för ny sepsis ganska höga. Brukar ta ungefär 7-10 dagar efter avslutad merionem( antibiotika) kur men låt oss alla hoppas att så inte är fallet denna gång. Det går ju mycket höst förkylningar nu och jag har ju en liten bacill-bomb här hemma ;). Annars är läget ganska oförändrat sen jag skrev sist. Näringsintaget är extremt begränsat. Försöker dock upprätthålla vätskebalansen med vatten dropp som inte tar sålång tid som mitt näringsdropp. Men läkarna verkar inte ta så allvarligt på att jag inte får i mig den näring jag behöver( svårt att förstå att de inte bryr sig mer) med tanke på att jag tappar i vikt vilket inte är så branär man inte är större!
I torsdag förlorade vi en nära vän till familjen i cancer, kan inte förstå att han inte finns mer... Han och Stefan har varit kompisar i en halv evighet, så det är extra tungt för Stefan. Vi fick reda på att han var sjuk för typ 2,5 vecka sedan sen gick allt så snabbt! Han blev 41 och lämnar tre barn efter sig. Usch, helt ofattbart! Jag tänker mycket på hans familj och barnen, hur allt ska gå i framtiden. Det är ju så nära med döden hela tiden, jag mår ju bra ena dagen och nästa kan jag vara hur sjuk som helst. Så mentalt har det varit några super jobbiga dagar, ena stunden när vi pratar om honom så sitter vi och skrattar åt minnen och nästa sitter jag och gråter över hur fel allting är! Så orättvist... Så inom kort blir det begravning att gå på. Jobbigt när det är någon ung, det är skillnad om den bortgångne är gammal och levt hela livet men han var ju mitt i! Vi har barn som är födda samma år och allt blir liksom en påminnelse om min egen utsatthet...
Näe, nu blir det sova som gäller...inga jobbiga tankar mer tack!
Puss och Kram
Karin
Igår var det äntligen dags, efter några veckors planering, ändringar, tillägg och lite olika åsikter... Saras möhippa! Lisa har gjort ett jätte jobb med att planera och fixa, rodda ihop alla tjejer men vad lyckat det blev!
Sara blev riktigt överraskad, vilket var kul! Alla grejerna vi gjorde blev lyckade. Även om vädret inte var de bästa så var humöret på topp och sara var super glad och nöjd innan när jag pratade med henne, vilket var de viktigaste av allt! Så de va skönt! Jag var med på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen sen var jag slut körd. Åkte hem o sov i si så där 3/4 dygn... Fick feber igår kväll, som fortfarande håller i sig så jag får väl ringa in imorgon för att se om de kan ta lite prover för att se om de bara är vanlig feber eller om de är början på någon ny sepsis. Tidsmässigt är oddsen för ny sepsis ganska höga. Brukar ta ungefär 7-10 dagar efter avslutad merionem( antibiotika) kur men låt oss alla hoppas att så inte är fallet denna gång. Det går ju mycket höst förkylningar nu och jag har ju en liten bacill-bomb här hemma ;). Annars är läget ganska oförändrat sen jag skrev sist. Näringsintaget är extremt begränsat. Försöker dock upprätthålla vätskebalansen med vatten dropp som inte tar sålång tid som mitt näringsdropp. Men läkarna verkar inte ta så allvarligt på att jag inte får i mig den näring jag behöver( svårt att förstå att de inte bryr sig mer) med tanke på att jag tappar i vikt vilket inte är så branär man inte är större!
I torsdag förlorade vi en nära vän till familjen i cancer, kan inte förstå att han inte finns mer... Han och Stefan har varit kompisar i en halv evighet, så det är extra tungt för Stefan. Vi fick reda på att han var sjuk för typ 2,5 vecka sedan sen gick allt så snabbt! Han blev 41 och lämnar tre barn efter sig. Usch, helt ofattbart! Jag tänker mycket på hans familj och barnen, hur allt ska gå i framtiden. Det är ju så nära med döden hela tiden, jag mår ju bra ena dagen och nästa kan jag vara hur sjuk som helst. Så mentalt har det varit några super jobbiga dagar, ena stunden när vi pratar om honom så sitter vi och skrattar åt minnen och nästa sitter jag och gråter över hur fel allting är! Så orättvist... Så inom kort blir det begravning att gå på. Jobbigt när det är någon ung, det är skillnad om den bortgångne är gammal och levt hela livet men han var ju mitt i! Vi har barn som är födda samma år och allt blir liksom en påminnelse om min egen utsatthet...
Näe, nu blir det sova som gäller...inga jobbiga tankar mer tack!
Puss och Kram
Karin
tisdag 14 september 2010
Närings brist
Hej hej!
Har inte skrivit på bloggen på super länge...de bara blir så ibland. Operationen avlöpte bra, hade ganska ont eftråt men de brukar jag ju ha så de var ju ingen nyhet direkt! :/
Fick även en uppdatering om skötsel av den nya porten, är ännu mera nogrann nu, spriten flödar som fredrik (port experten) skulle ha uttryckt sig ;)
Tyvärr så är de strul med mitt hjärta när jag tar näring, vilket gör att jag inte tar näring nu... Får se hur länge jag klarar mig! Jag får hjärt klappning så fort jag sätter igång pumpen med mat. Går från puls på mellan 60-70 slag i minuten till 90-105, vilket upplevs väldigt obehagligt och gör de omöjligt att sova, vilket gör att jag är vaken på nätterna och sover större delen av dagen. Jag är extremt grinig i humöret och har minus på tålamods sidan. Så detta drabbar min omgivning hårt och utan förvarning. Och jag får ångest efteråt så just nu känns de ganska hopplöst! Men jag hoppas att mina läkare reagerar snart för utan näring blir jag uttorkad och jag tappar i vikt konstant!!
Nu ska jag fortsätta sova ( vilket jag säkert gör 18-20timmar/dygn) om jag inte tar näring, då ligger jag som en stressad mus och de bara kryper i kroppen...
Puss och Kram
Karin
Tack för alla tummar ni höll förresten och att vi nu tillsammans sprängt 60 000 vallen på sid-visningar av bloggen! Kul att så många är intresserade av mitt/vårt liv!
Om det är så att Ni läsare har några frågor så skriv gärna dem i kommentars fältet eller skicka till min mail så kan vi ha "fråge stund" i nästa inlägg på bloggen. Kom ihåg att de finns inga dumma eller konstiga frågor och att jag är väldigt glad om jag sprida lite information vidare som kanske kan hjälpa någon annan!
Har inte skrivit på bloggen på super länge...de bara blir så ibland. Operationen avlöpte bra, hade ganska ont eftråt men de brukar jag ju ha så de var ju ingen nyhet direkt! :/
Fick även en uppdatering om skötsel av den nya porten, är ännu mera nogrann nu, spriten flödar som fredrik (port experten) skulle ha uttryckt sig ;)
Tyvärr så är de strul med mitt hjärta när jag tar näring, vilket gör att jag inte tar näring nu... Får se hur länge jag klarar mig! Jag får hjärt klappning så fort jag sätter igång pumpen med mat. Går från puls på mellan 60-70 slag i minuten till 90-105, vilket upplevs väldigt obehagligt och gör de omöjligt att sova, vilket gör att jag är vaken på nätterna och sover större delen av dagen. Jag är extremt grinig i humöret och har minus på tålamods sidan. Så detta drabbar min omgivning hårt och utan förvarning. Och jag får ångest efteråt så just nu känns de ganska hopplöst! Men jag hoppas att mina läkare reagerar snart för utan näring blir jag uttorkad och jag tappar i vikt konstant!!
Nu ska jag fortsätta sova ( vilket jag säkert gör 18-20timmar/dygn) om jag inte tar näring, då ligger jag som en stressad mus och de bara kryper i kroppen...
Puss och Kram
Karin
Tack för alla tummar ni höll förresten och att vi nu tillsammans sprängt 60 000 vallen på sid-visningar av bloggen! Kul att så många är intresserade av mitt/vårt liv!
Om det är så att Ni läsare har några frågor så skriv gärna dem i kommentars fältet eller skicka till min mail så kan vi ha "fråge stund" i nästa inlägg på bloggen. Kom ihåg att de finns inga dumma eller konstiga frågor och att jag är väldigt glad om jag sprida lite information vidare som kanske kan hjälpa någon annan!
söndag 29 augusti 2010
Håll tummarna...!
Hej hej!
Befinner mig nu i Jönköping, på infektions avd igen.
Åkte ambulanstransport upp tidigare idag, för operation imorgon (måndag).
Inget stort ingrepp, ny port bara men jag kan behöva all tur i världen känns de som så har du en tumme fri håll den gärna åt mig!
Men oddsen är goda då han som ska utföra insättningen av porten tillhör Sverige eliten inom portar! Kanske de funkar denna gången...
Ska strax försöka sova.
Men håll gärna en tumme!
Puss och Kram
Karin
Befinner mig nu i Jönköping, på infektions avd igen.
Åkte ambulanstransport upp tidigare idag, för operation imorgon (måndag).
Inget stort ingrepp, ny port bara men jag kan behöva all tur i världen känns de som så har du en tumme fri håll den gärna åt mig!
Men oddsen är goda då han som ska utföra insättningen av porten tillhör Sverige eliten inom portar! Kanske de funkar denna gången...
Ska strax försöka sova.
Men håll gärna en tumme!
Puss och Kram
Karin
onsdag 25 augusti 2010
Helvetes jävla kärl...
Har så ont...!
Tog cvk:n igår, de tog en timma(brukar ta 2-5min) plus två överläkare på iva... Den hade växt fast på alla möjliga ställen... Så nya snitt och nya stygn och de gjorde ont...
Sen började tortyren med att hitta kärl för att sätta en nål i... Jag har i vanliga fall inte ont av detta alls, de får gladeligen sticka i mig men igår gjorde de så ont att jag bröt ihop... De tog tre överläkare två och en halv timmar att hitta ett kärl på mig, och de är inga nybörjare utan erkänt duktiga på de dom gör! (nålar på svåra patienter är deras jobb) jag tror de stack mig 8ggr i halsen ( med grova gröna nålar, grävde runt och tryckte)
ett kärl lyckades de hitta. Alltså har jag just nu bara ett blodkärl kvar typ för att kunna ha en nål i...
Känns så jäkla hopplöst! Och så jävla ont! Har fått hur mycket smärtstillande som helst(inte bra) men behövligt!
Vaknade nu precis av att jag till och med i drömmarnas värld har ont till en verklighet där sköterskan fick komma in och vända på alla mina kuddar då jag var helt fuktig av svett för jag spänner mig och har så ont, gu vad jag hatar att vara sjuk!
Försöker få tiden att gå lite och distrahera mig själv för att kunna be om mer smärtstillande om en stund men usch vad jag inte vill finnas just nu...!
Puss och kram
Karin
Tog cvk:n igår, de tog en timma(brukar ta 2-5min) plus två överläkare på iva... Den hade växt fast på alla möjliga ställen... Så nya snitt och nya stygn och de gjorde ont...
Sen började tortyren med att hitta kärl för att sätta en nål i... Jag har i vanliga fall inte ont av detta alls, de får gladeligen sticka i mig men igår gjorde de så ont att jag bröt ihop... De tog tre överläkare två och en halv timmar att hitta ett kärl på mig, och de är inga nybörjare utan erkänt duktiga på de dom gör! (nålar på svåra patienter är deras jobb) jag tror de stack mig 8ggr i halsen ( med grova gröna nålar, grävde runt och tryckte)
ett kärl lyckades de hitta. Alltså har jag just nu bara ett blodkärl kvar typ för att kunna ha en nål i...
Känns så jäkla hopplöst! Och så jävla ont! Har fått hur mycket smärtstillande som helst(inte bra) men behövligt!
Vaknade nu precis av att jag till och med i drömmarnas värld har ont till en verklighet där sköterskan fick komma in och vända på alla mina kuddar då jag var helt fuktig av svett för jag spänner mig och har så ont, gu vad jag hatar att vara sjuk!
Försöker få tiden att gå lite och distrahera mig själv för att kunna be om mer smärtstillande om en stund men usch vad jag inte vill finnas just nu...!
Puss och kram
Karin
måndag 23 augusti 2010
Uppdatering
Hej hej!
Ligger fortfarande inne, ny blodförgiftning denna gången orsaken en tarmbakterie med konstigt namn. Tyvärr sitter den i cvk:n så just nu väntar jag på att få komma till iva för att ta bort den... Sen blir de några dagar med glykos dropp innan ny port ( vet inte vad de blir) kan sättas in... Är så jävla trött på allt nu, känns som de bara snurrar på i ett ekorr hjul!
Puss och Kram
Karin
Ligger fortfarande inne, ny blodförgiftning denna gången orsaken en tarmbakterie med konstigt namn. Tyvärr sitter den i cvk:n så just nu väntar jag på att få komma till iva för att ta bort den... Sen blir de några dagar med glykos dropp innan ny port ( vet inte vad de blir) kan sättas in... Är så jävla trött på allt nu, känns som de bara snurrar på i ett ekorr hjul!
Puss och Kram
Karin
torsdag 19 augusti 2010
Inlagd igen...
Hej!
Åkte in igår akut med ambulans och frossa så jag knappt kunde prata! Ryggen och benen gjorde så ont så jag höll på att smälla av...
Skriver mer imån eller när jag orkar rättare sagt!
Puss och Kram
Karin
Åkte in igår akut med ambulans och frossa så jag knappt kunde prata! Ryggen och benen gjorde så ont så jag höll på att smälla av...
Skriver mer imån eller när jag orkar rättare sagt!
Puss och Kram
Karin
torsdag 12 augusti 2010
Hemma igen...
Hej i natten!
Idag är det fredagen den 13...!! Frågan är om de är tur eller en otusdag? Ibland är det ju helt tvärt om konstigt nog... Är kanske fel att skriva dag, det är de nämligen inte, klockan är strax innan två på natten... Vaknade precis, maken snor i sängen värre än ett litet barn och snarkar mer än tomten med lovligt mycket alkohol innan för västen... ;) så de är lite svårt att sova. Men jag är hemma igen! Så de gör inte så mycket, faktiskt! konstigt va? Hade jag varit "frisk" och alltid sovit hemma hade jag nog varit ganska knäckt!
Jag blev utskriven i onsdags lunch, så de är andra natten hemma…underbart med min egen säng, skönt att kunna ligga och små prata innan man ska sova, ikväll var ämnet utrensning. Sen vi flyttade ut hit har vi samlat på oss en massa saker som vi inte använder! Endel möbler som maken anser att vi bara kan slänga och en massa "pyngling" som vi inte har framme. Så jag har kommit framtill att vi borde försöka lägga ut endel av sakerna på Blocket och endel av alla utväxta kläder på gradera för att se om vi kan få in lite kosing i kassan, vore mer än väl behövligt! På tal om pengar, om någon vet om någon fond som går att söka pengar ur så hör gärna av er, eller stiftelse. Har svårt att få de gå ihop ekonomiskt som de är just nu. Glädjande nog så har iaf Stefan fått några månader med heltids schema, vilket är stor skillnad mot 50% som han haft nu ett tag! Så då kanske vi kan få lite ordning på vissa delar av ekonomin! Sen måste jag fixa med försäkringskassan också så jag kan få handikapps ersättning plus något annat bidrag, men det är så många papper som ska fixas och lämnas in med dessa! Måste ringa banken imorgon och be dem skicka ut några av alla dessa papper som skulle vara med, sen ska Stefan lämna in samma papper också. Så de gäller att försöka ta tag i de nu när jag ändå är relativt " pigg". Hmm pigg och pigg, sover stora delar av dygnet, orkar i stort sett ingenting! Var och la om min cvk på vårdcentralen idag, och så rullade snabbt in på kvantum för att bara ha lite mjölk och smör, sen var jag helt slut! Jag tror hela tiden att jag ska orka en massa mer än jag gör... Det är så frustrerande! Imorgon kväll är Stefan inbjuden på grabb kväll med lite öl och fotboll nere på byn hos Nisse ( en gammal kompis som faktiskt en gång i tiden presenterade oss för varandra) men i och med att jag inte orkar ha Tyra själv längre än typ 30 minuter i vaket tillstånd så får vi helt enkelt hänga med och "grabba" till oss och titta på... Trist för grabbarna men imån finns de inga andra lösningar... Men de ska i och för sig kul att träffa de gamla gänget som jag umgicks ganska flitigt med innan jag träffade Stefan. Sen får vi se vad som händer, tror de är fler tjejer som ärsjälva med barnen i byn när grabbarna "ölar" så vi kanske kan träffa dem med, de löser sig alltid som jag brukar säga. Men det känns ganska tragiskt att jag inte rent fysiskt att vara själv med min dotter i en kväll…de trodde jag aldrig att jag skulle bli så klen. Eller behöva åka rullstol för mina ben inte bär mig när jag går längre sträckor! Helt otroligt om man tänker tillbaka på mitt "gamla" jag... Har ju alltid varit aktiv, även om jag var stor och rund innan jag blev sjuk så gillade jag ju att göra saker fysiskt! Ok, kanske inte tränade eller åt som man borde men iaf! Har ju klättrat, åkt snowboard, rest och alltid varit på "väg" någonstans, olika äventyr har ju avlöst varandra i mitt förflutna. Men inte längre, har slutat planera, de slutar oftast i avbokningar iaf pga av min sjukdom! Igår kväll var vi hos Saras mamma och provade våra tärnkläningar, jag o Lisa. Vi kommer bli så fina! De känns så lyxigt att få de uppsytt just efter mig. De är ju inte varje dag precis sånt händer! :) håll tummarna bara att jag är frisk och kan vara med på bröllopet, annars kommer jag bli så jävla besviken! Men för att jag inte ska gå kommer jag behöva vara iva-dålig för det är en sådan sak som bara händer en gång och jag VILL vara där, så de måste bara lösa sig helt enkelt!
Funderar på att under en helg ha loppis uppe i garaget, tror ni de skulle locka folk? Sen de som man inte blir av med får vi väl skänka till välgörande ändamål helt enkelt! Vore skönt och rensa ut i garderoberna som typ svämmar över med saker!
Stefan vaknade precis med en katt i skrevet, tydligen hade Sigge smugit in här när Tyra gick och la sig, snacka om att han blev överraskad! ;3 typ flög upp, va i h-vete! En katt!!! Lite roligt...!
Nu kanske ni undrar varför jag ligger och skriver mitt i natten när jag borde sova, men mitt bäcken gör ont och mina ben smärtar så de är svårt att sova helt enkelt...! Även fast jag är hemma!
Men ska testa ta lite morfin och se om de går att somna om, förstärker de hela med lite dropp-Alvedon för att maxa effekten... Hoppas att ni sover sött!
Puss och Kram
Karin
Idag är det fredagen den 13...!! Frågan är om de är tur eller en otusdag? Ibland är det ju helt tvärt om konstigt nog... Är kanske fel att skriva dag, det är de nämligen inte, klockan är strax innan två på natten... Vaknade precis, maken snor i sängen värre än ett litet barn och snarkar mer än tomten med lovligt mycket alkohol innan för västen... ;) så de är lite svårt att sova. Men jag är hemma igen! Så de gör inte så mycket, faktiskt! konstigt va? Hade jag varit "frisk" och alltid sovit hemma hade jag nog varit ganska knäckt!
Jag blev utskriven i onsdags lunch, så de är andra natten hemma…underbart med min egen säng, skönt att kunna ligga och små prata innan man ska sova, ikväll var ämnet utrensning. Sen vi flyttade ut hit har vi samlat på oss en massa saker som vi inte använder! Endel möbler som maken anser att vi bara kan slänga och en massa "pyngling" som vi inte har framme. Så jag har kommit framtill att vi borde försöka lägga ut endel av sakerna på Blocket och endel av alla utväxta kläder på gradera för att se om vi kan få in lite kosing i kassan, vore mer än väl behövligt! På tal om pengar, om någon vet om någon fond som går att söka pengar ur så hör gärna av er, eller stiftelse. Har svårt att få de gå ihop ekonomiskt som de är just nu. Glädjande nog så har iaf Stefan fått några månader med heltids schema, vilket är stor skillnad mot 50% som han haft nu ett tag! Så då kanske vi kan få lite ordning på vissa delar av ekonomin! Sen måste jag fixa med försäkringskassan också så jag kan få handikapps ersättning plus något annat bidrag, men det är så många papper som ska fixas och lämnas in med dessa! Måste ringa banken imorgon och be dem skicka ut några av alla dessa papper som skulle vara med, sen ska Stefan lämna in samma papper också. Så de gäller att försöka ta tag i de nu när jag ändå är relativt " pigg". Hmm pigg och pigg, sover stora delar av dygnet, orkar i stort sett ingenting! Var och la om min cvk på vårdcentralen idag, och så rullade snabbt in på kvantum för att bara ha lite mjölk och smör, sen var jag helt slut! Jag tror hela tiden att jag ska orka en massa mer än jag gör... Det är så frustrerande! Imorgon kväll är Stefan inbjuden på grabb kväll med lite öl och fotboll nere på byn hos Nisse ( en gammal kompis som faktiskt en gång i tiden presenterade oss för varandra) men i och med att jag inte orkar ha Tyra själv längre än typ 30 minuter i vaket tillstånd så får vi helt enkelt hänga med och "grabba" till oss och titta på... Trist för grabbarna men imån finns de inga andra lösningar... Men de ska i och för sig kul att träffa de gamla gänget som jag umgicks ganska flitigt med innan jag träffade Stefan. Sen får vi se vad som händer, tror de är fler tjejer som ärsjälva med barnen i byn när grabbarna "ölar" så vi kanske kan träffa dem med, de löser sig alltid som jag brukar säga. Men det känns ganska tragiskt att jag inte rent fysiskt att vara själv med min dotter i en kväll…de trodde jag aldrig att jag skulle bli så klen. Eller behöva åka rullstol för mina ben inte bär mig när jag går längre sträckor! Helt otroligt om man tänker tillbaka på mitt "gamla" jag... Har ju alltid varit aktiv, även om jag var stor och rund innan jag blev sjuk så gillade jag ju att göra saker fysiskt! Ok, kanske inte tränade eller åt som man borde men iaf! Har ju klättrat, åkt snowboard, rest och alltid varit på "väg" någonstans, olika äventyr har ju avlöst varandra i mitt förflutna. Men inte längre, har slutat planera, de slutar oftast i avbokningar iaf pga av min sjukdom! Igår kväll var vi hos Saras mamma och provade våra tärnkläningar, jag o Lisa. Vi kommer bli så fina! De känns så lyxigt att få de uppsytt just efter mig. De är ju inte varje dag precis sånt händer! :) håll tummarna bara att jag är frisk och kan vara med på bröllopet, annars kommer jag bli så jävla besviken! Men för att jag inte ska gå kommer jag behöva vara iva-dålig för det är en sådan sak som bara händer en gång och jag VILL vara där, så de måste bara lösa sig helt enkelt!
Funderar på att under en helg ha loppis uppe i garaget, tror ni de skulle locka folk? Sen de som man inte blir av med får vi väl skänka till välgörande ändamål helt enkelt! Vore skönt och rensa ut i garderoberna som typ svämmar över med saker!
Stefan vaknade precis med en katt i skrevet, tydligen hade Sigge smugit in här när Tyra gick och la sig, snacka om att han blev överraskad! ;3 typ flög upp, va i h-vete! En katt!!! Lite roligt...!
Nu kanske ni undrar varför jag ligger och skriver mitt i natten när jag borde sova, men mitt bäcken gör ont och mina ben smärtar så de är svårt att sova helt enkelt...! Även fast jag är hemma!
Men ska testa ta lite morfin och se om de går att somna om, förstärker de hela med lite dropp-Alvedon för att maxa effekten... Hoppas att ni sover sött!
Puss och Kram
Karin
onsdag 4 augusti 2010
Bomullsbröllop
Hej!
Vill börja med att hylla min make! Han är min klippa, som håller ihop vårat dysfunktionella familje liv och allt kaos i vardagen...
1augusti förra året lovade vi varandra att stå sida vid sida i nöd och lust, måste väl säga att vårat första år som makar har varit mycket i nöd( har nog varit hemma 2-3mån på hela året) men han har funnits där. Han har själv mått dåligt, gör de nog periodvis fortfarande pga av allt som min sjukdom drar med sig. Tills nästa bröllopsdag vill jag uppleva mer lust än nöd. Men Stefan är stark i sin roll som make, pappa och vardagshjälte! Men jag saknar honom nu och vill hem...
Längtar tills "vår" helg älskling när vi ska fira oss, bröllopet och ta hand om varandra!
Tänk älskling, de är snart 7år sedan vi träffades, först i Ljungby och sen i Värnamo. Kommer fortfarande ihåg hur du liksom bara "lös" upp när du såg mig andra gången på andra sidan baren på Harrys, hela du blev som ett stort leende. De kommer jag aldrig glömma, har aldrig varit med om något liknande varken före eller efter... Ligger och tänker på alla de lyckliga stunder vi haft med ett stort leende på läpparna!
Älskar dej!
Puss och Kram
Karin
Vill börja med att hylla min make! Han är min klippa, som håller ihop vårat dysfunktionella familje liv och allt kaos i vardagen...
1augusti förra året lovade vi varandra att stå sida vid sida i nöd och lust, måste väl säga att vårat första år som makar har varit mycket i nöd( har nog varit hemma 2-3mån på hela året) men han har funnits där. Han har själv mått dåligt, gör de nog periodvis fortfarande pga av allt som min sjukdom drar med sig. Tills nästa bröllopsdag vill jag uppleva mer lust än nöd. Men Stefan är stark i sin roll som make, pappa och vardagshjälte! Men jag saknar honom nu och vill hem...
Längtar tills "vår" helg älskling när vi ska fira oss, bröllopet och ta hand om varandra!
Tänk älskling, de är snart 7år sedan vi träffades, först i Ljungby och sen i Värnamo. Kommer fortfarande ihåg hur du liksom bara "lös" upp när du såg mig andra gången på andra sidan baren på Harrys, hela du blev som ett stort leende. De kommer jag aldrig glömma, har aldrig varit med om något liknande varken före eller efter... Ligger och tänker på alla de lyckliga stunder vi haft med ett stort leende på läpparna!
Älskar dej!
Puss och Kram
Karin
tisdag 27 juli 2010
Infektion, Ryhov
Hej hej!
Nu har de hänt lite saker, först befinner jag mig på infektion i Jönköping på ryhov. Min port-à-cath togs ut igår. Så nu har jag vanliga nålar på händer och armar för att försörja mig nutrionsmässigt. Ingen höjdare kan jag meddela får 10% - tig glykos i små blå nålar på händerna....aj aj! I natt körde de även in en nutriflex i en Rosa nål, oxå ajaj! Men måste ju ha i mig de! Är trött och ganska medtagen efter så många dygn med hög feber! Får förmodligen en ny cvk i slutet av veckan, en permenent så får vise hur de funkar, blir inga mer bad för mig iaf. Får bara doppa mej till midjan sen pga infektionsrisk. Läkarna verkar bra, de hade ringt ner till Värnamo och ifrågasatt varför jag måste göra uttrappningen av morfinet mitt under en allvarlig infektion och då var de inga problem och ge mig mer doser. Konstigt!! :( så nu är jag bättre smärtlindrad iaf så de e skönt! Mamma och pappa har varit här och hälsat på idag, fick en massa nya snygga kläder så de var snällt! Kul o träffa dem och så blir de ju inte så drygt. Sover i för sig mest, jag tror och hoppas att febern stabiliserat sig lite. I natt hade jag 40,3grader nu ligger jag nog runt 38 skulle jag gissa. Hatar alla dessa svettningar, sover sen vaknar man som i en pool i sängen. Upp byta allt. Byta allt jag sover i. Fem ggr gjordes detta i natt!!!
Familjen är på Öland och har besökt ölands djurpark idag, mysigt men tydligen ganska dyrt. Tyra är nog en liten tur gumma för hon fick välja två lotter och vann högsta vinsten! :) en jätte stor rosa nalle, ser ut att vara större än henne själv,(har själv bara sett kort) men är så lycklig för hennes skull! Sen hade badat i badlandet och hon (som är halv livrädd för vatten) hade hoppat och skojat så de hade nogvarit en lyckad dag! Härligt, de behöver de!
Puss och Kram
Karin
Nu har de hänt lite saker, först befinner jag mig på infektion i Jönköping på ryhov. Min port-à-cath togs ut igår. Så nu har jag vanliga nålar på händer och armar för att försörja mig nutrionsmässigt. Ingen höjdare kan jag meddela får 10% - tig glykos i små blå nålar på händerna....aj aj! I natt körde de även in en nutriflex i en Rosa nål, oxå ajaj! Men måste ju ha i mig de! Är trött och ganska medtagen efter så många dygn med hög feber! Får förmodligen en ny cvk i slutet av veckan, en permenent så får vise hur de funkar, blir inga mer bad för mig iaf. Får bara doppa mej till midjan sen pga infektionsrisk. Läkarna verkar bra, de hade ringt ner till Värnamo och ifrågasatt varför jag måste göra uttrappningen av morfinet mitt under en allvarlig infektion och då var de inga problem och ge mig mer doser. Konstigt!! :( så nu är jag bättre smärtlindrad iaf så de e skönt! Mamma och pappa har varit här och hälsat på idag, fick en massa nya snygga kläder så de var snällt! Kul o träffa dem och så blir de ju inte så drygt. Sover i för sig mest, jag tror och hoppas att febern stabiliserat sig lite. I natt hade jag 40,3grader nu ligger jag nog runt 38 skulle jag gissa. Hatar alla dessa svettningar, sover sen vaknar man som i en pool i sängen. Upp byta allt. Byta allt jag sover i. Fem ggr gjordes detta i natt!!!
Familjen är på Öland och har besökt ölands djurpark idag, mysigt men tydligen ganska dyrt. Tyra är nog en liten tur gumma för hon fick välja två lotter och vann högsta vinsten! :) en jätte stor rosa nalle, ser ut att vara större än henne själv,(har själv bara sett kort) men är så lycklig för hennes skull! Sen hade badat i badlandet och hon (som är halv livrädd för vatten) hade hoppat och skojat så de hade nogvarit en lyckad dag! Härligt, de behöver de!
Puss och Kram
Karin
söndag 25 juli 2010
Jag lever
Har svamp i port-a-cathen. Min feber pendlar några ggr varje dag mellan 37-40 grader, orkar inte göra något har satt telefonen på minsta ljus styrka för när jag får feber ballar mina ögon ur o vill bara ha de ju mörkare desto bättre!
De håller mitt i allt elände på och fasa ut morfinet, i torsdags fick jag 8 sprutor, fredags 6 lördags 4 söndags 2 måndag 0 antar ja! Tror aldrig jag hört talas om något så osykologiskt att göra när jag redan är sjuk me annan skit!
Men tydligen gick de göra livet ännu lite surare för fam Svensson!
Puss och Kram
Karin
De håller mitt i allt elände på och fasa ut morfinet, i torsdags fick jag 8 sprutor, fredags 6 lördags 4 söndags 2 måndag 0 antar ja! Tror aldrig jag hört talas om något så osykologiskt att göra när jag redan är sjuk me annan skit!
Men tydligen gick de göra livet ännu lite surare för fam Svensson!
Puss och Kram
Karin
tisdag 20 juli 2010
Inlagd igen...
Hej!
Säg den lycka som varar...!
Åkte in med lätt feber igen i morse, för höjt crp och tecken på ny blodförgiftning.
Skriver mer när jag orkar...
Puss och Kram
Karin
tack för de fina kommentarerna :,) blir tårögd och rörd...
Säg den lycka som varar...!
Åkte in med lätt feber igen i morse, för höjt crp och tecken på ny blodförgiftning.
Skriver mer när jag orkar...
Puss och Kram
Karin
tack för de fina kommentarerna :,) blir tårögd och rörd...
lördag 17 juli 2010
Hemma
Hej!
Jag har fått en hat kärlek till semester... Älskad att ha när man jobbar, hatad att bli drabbad av när man är sjuk.
Sedan i torsdags eftermiddag är jag utskriven på egen begäran, jag hade en deal med min ordinarie läkare som jag följer nu. Under veckan som gått har jag haft en "ersättare" men vi har inte "klickat" så i torsdags fick jag nog och skrev ut mig från sjukhuset. ( kommer inte kommentera detta mer här då jag lovat mig själv att aldrig "hänga ut någon" )
Så nu är jag hemma hos mina kära!
Jag mår hyfsat, mest besvärad är jag av smärtorna från ben och bäcken. Och faktumet att jag inte orkar något! Mitt humör är labilt, vilket min familj har märkt, tycker synd om dem. Hatar mig själv varje gång jag får mina "utbrott". Hela mitt vuxna liv har jag haft ett ganska stort tålamod, det har försvunnit nu. Retar mig på allt, höga ljud, Tyra inte lyssnar, grabbarna bråkar eller att Stefan är ironisk. Och för varje gång jag höjer rösten eller "blir irriterad" så växer mitt självhat... Önskar att min kurator vore tillbaka snart från semestern.
Nu är maken och dottern iväg själva på äventyr, vaknade i morse och kan knappt röra mig, så jäkla surt!!
Jag vill också vara normal och bara kunna sticka iväg... Och hjälpa Stefan med sådant som behövs göras här hemma... Allt blir lidande, men allt löser la sig på ett eller annat sätt! Usch, vi måste verkligen städa snart, vet liksom bara inte vart man ska börja. I vanliga fall brukar vi lösa de me att jag "plockar" upp och fixar sen dammsuger Stefan och torkar golven men de är svårt att göra de för mig nu och det är kanske inte hans starkaste sida så allt bara stannar där det är, men jag kanske blir piggare efter att ha vilat en stund till, får testa!
Hmm...klockan är nu 19.37 har vilat bort 6 timmar nu, sen har jag lagt en stund på att fixa i köket så nu är det bara så stökigt att man kan säga att vi inte har hunnit med städet i och med allt med mig... Men nu måste jag ligga ner igen! Har svin ont igen, men de stärkte min själv känsla att "bidra" med något! Hade kanske velat få mer uppskattning för de jag gjort men man kan ju inte få allt här i livet! Misstänker att maken anser att jag kanske inte borde lägga den lilla energi ja har på de, men jag orkade inte se eländet mer( och för er som aldrig varit hos oss är köket de första förutom världens minsta hall som gästerna ser när vi får besök)
Fast besök får vi inte så ofta längre, inte heller åker vi och hälsar på några, igår satt vi och hade ingen direkt vi kunde ringa... De kändes lite tomt! (Monica o Per är utomlands och Sara o Jesper kom precis hem från Gotland) umgängeskretsen har minskat i omfång helt klart de senaste åren! Inte undra på, ofta kan vi inte (för jag ligger inne eller är dålig) eller så är vi helt utpumpade och orkar inte vara sociala så de är vårt eget fel till stor del! Men det ingår nog "paketet" sjukdom!
Imorse bokade min älskling 2nätter på ett jätte fint slotts vandrarhem i Helsingborg till helgen! Vi ska ner och träffa Putte&Sylvia och lilla Adam ca 1månad ( kommer inte fatta hur liten han är!!!) ;)
Det ser jag verkligen fram emot! Johanna, jag ringer dej nu i veckan om de är ok att vi lånar takboxen. Så snällt! Sen ska vi bara fixa hundvakt me, ska kolla lite på hundpensionat runt omkring! Helt otroligt hur mycket lättare det är att få barnvakt än hundvakt ;) men de fixar vi, såg på tv att de är inte bara vi som ska till Helsingborg denna helgen...tydligen Scandinavien masters i golf samtidigt så de var typ full bokat överallt! Men finns de hjärte rum finns de stjärterum eller hur?!
Nu luktar de pannkakor från köket, mums!
Håll tummarna för mig imorgon att läkarna inte är för taskiga ang min smärt lindring utan låter mig få en dräglig tillvaro ( och inte fler dagar som idag!!)
Puss och Kram
Karin
Jag har fått en hat kärlek till semester... Älskad att ha när man jobbar, hatad att bli drabbad av när man är sjuk.
Sedan i torsdags eftermiddag är jag utskriven på egen begäran, jag hade en deal med min ordinarie läkare som jag följer nu. Under veckan som gått har jag haft en "ersättare" men vi har inte "klickat" så i torsdags fick jag nog och skrev ut mig från sjukhuset. ( kommer inte kommentera detta mer här då jag lovat mig själv att aldrig "hänga ut någon" )
Så nu är jag hemma hos mina kära!
Jag mår hyfsat, mest besvärad är jag av smärtorna från ben och bäcken. Och faktumet att jag inte orkar något! Mitt humör är labilt, vilket min familj har märkt, tycker synd om dem. Hatar mig själv varje gång jag får mina "utbrott". Hela mitt vuxna liv har jag haft ett ganska stort tålamod, det har försvunnit nu. Retar mig på allt, höga ljud, Tyra inte lyssnar, grabbarna bråkar eller att Stefan är ironisk. Och för varje gång jag höjer rösten eller "blir irriterad" så växer mitt självhat... Önskar att min kurator vore tillbaka snart från semestern.
Nu är maken och dottern iväg själva på äventyr, vaknade i morse och kan knappt röra mig, så jäkla surt!!
Jag vill också vara normal och bara kunna sticka iväg... Och hjälpa Stefan med sådant som behövs göras här hemma... Allt blir lidande, men allt löser la sig på ett eller annat sätt! Usch, vi måste verkligen städa snart, vet liksom bara inte vart man ska börja. I vanliga fall brukar vi lösa de me att jag "plockar" upp och fixar sen dammsuger Stefan och torkar golven men de är svårt att göra de för mig nu och det är kanske inte hans starkaste sida så allt bara stannar där det är, men jag kanske blir piggare efter att ha vilat en stund till, får testa!
Hmm...klockan är nu 19.37 har vilat bort 6 timmar nu, sen har jag lagt en stund på att fixa i köket så nu är det bara så stökigt att man kan säga att vi inte har hunnit med städet i och med allt med mig... Men nu måste jag ligga ner igen! Har svin ont igen, men de stärkte min själv känsla att "bidra" med något! Hade kanske velat få mer uppskattning för de jag gjort men man kan ju inte få allt här i livet! Misstänker att maken anser att jag kanske inte borde lägga den lilla energi ja har på de, men jag orkade inte se eländet mer( och för er som aldrig varit hos oss är köket de första förutom världens minsta hall som gästerna ser när vi får besök)
Fast besök får vi inte så ofta längre, inte heller åker vi och hälsar på några, igår satt vi och hade ingen direkt vi kunde ringa... De kändes lite tomt! (Monica o Per är utomlands och Sara o Jesper kom precis hem från Gotland) umgängeskretsen har minskat i omfång helt klart de senaste åren! Inte undra på, ofta kan vi inte (för jag ligger inne eller är dålig) eller så är vi helt utpumpade och orkar inte vara sociala så de är vårt eget fel till stor del! Men det ingår nog "paketet" sjukdom!
Imorse bokade min älskling 2nätter på ett jätte fint slotts vandrarhem i Helsingborg till helgen! Vi ska ner och träffa Putte&Sylvia och lilla Adam ca 1månad ( kommer inte fatta hur liten han är!!!) ;)
Det ser jag verkligen fram emot! Johanna, jag ringer dej nu i veckan om de är ok att vi lånar takboxen. Så snällt! Sen ska vi bara fixa hundvakt me, ska kolla lite på hundpensionat runt omkring! Helt otroligt hur mycket lättare det är att få barnvakt än hundvakt ;) men de fixar vi, såg på tv att de är inte bara vi som ska till Helsingborg denna helgen...tydligen Scandinavien masters i golf samtidigt så de var typ full bokat överallt! Men finns de hjärte rum finns de stjärterum eller hur?!
Nu luktar de pannkakor från köket, mums!
Håll tummarna för mig imorgon att läkarna inte är för taskiga ang min smärt lindring utan låter mig få en dräglig tillvaro ( och inte fler dagar som idag!!)
Puss och Kram
Karin
onsdag 14 juli 2010
Livet RULLAR på
Hej hej gott folk!
Hoppas att jag ska lyckas lämna ett längre inlägg denna gång ;)
just nu är jag på permission från sjukhuset, det är skönt så ett plus för det sen sist!
För Er som inte har facebook så fyllde jag 28 den 7:e juli, detta firades i liten skala på sjukhuset, stort minus!
Tack allihopa för gratulationer( speciellt sara, även Lisa, mor o far och make med skön sjungande dotter!) Sara för en härlig tur på stan (rea!!) med pizza, för både sara och Lisa för de snygga skorna ( nu blir de som årskurs 5-6 igen ;) ) mor & far för pengarna att shoppa på rean och slutligen familjen för sång och den fiiina Hello-Kitty hopp stuts bollen, den kommerjah använda flitigt… ;) (Tyras egna val av present till mej, mamma ska ha STOR Hello-Kitty boll! Tjejerna får små bollar på dagis :) )
Vill även tacka personalen på avdelningen för alla gratulationer och blommor och även min läkare för blommor! Tack!
Jag var dock på skit humör och kände inte alls för att fira, kändes inte som att det fanns något att fira! Bara allmänt hopplöst med ny blodförgiftning och dåliga besked från Malmö och en massa värk i ben och bäcken…
Så därför rullar mitt liv nu vidare delvis i rullstol! Orkar inte förflytta mig längre sträckor för egen maskin utan är då hänvisad till "rullen". Vill tacka min far för att han kontaktade Bosse på Etac i Anderstorp som snabbt och smidigt ordnade fram en rullstol som jag får låna till min "egna" utprovade kommer. ( det tar ett tag verkar det som!)
Så det känns som jag blir sämre för varje födelsedag som går och det är ju inte direkt något att fira…!
Men sommaren har kommit under tiden jag legat inne, älskar de för då slipper jag frysa för en gångs skull! Kan tom gå sommar klädd utan känna mig som en is-glass... Positivt!
I helgen som gick skulle jag följt med refteleås damer på beach-soccer turnering i Åhus ( såg fram emot detta jätte mycket!) men sket sig för min del! Vill dock gratulera dem för en fin 9:onde plats av 49 deltagande lag! Maken var super nöjd!!
Tyra var bort lejd sen långt innan till mormor och morfar så jag spenderade mina permissioner där ( vilket var väldigtmusigt men inte vad jag hade räknat med)
Som ni kanske förstår så är utvecklingen just nu ett stort kliv bakåt då jag får extremt ont vid ansträngning och då kräver mycket morfin ( som vi egentligen ska trappa ut för undersökningen i Stockholm, men de får väl ta den tid de tar helt enkelt! :(
I måndags började Stefan sin semester så vi får se vad som sker under de kommande veckorna, misstänker att vi kommer "snål-åka" på släkt och vänner då semester kassan är skral... Kanske vi ska testa att tält-campa ( men de är bara i planerings stadiet än så länge) får se hur de går, har ju endel packning som ska med typ 2 rullstolar, 1 barnvagn och en vovve med bur. Plus alla mina dropp och sjukdoms prylar! Så om någon som läser har en takbox att låna/hyra ut i några dagar mottages detta med stor tacksamhet för lite kläder hade ju varit schysst att få med också! ;)
Om ni undrar varför de inte finns några bilder längre i blogg inläggen så är de för jag inte har lärt mej hur jag överför dem från telefonen till bloggen, så om någon vet hur de funkar får ni gärna tipsa mig! Känns tråkigt utan bilder bara en massa text men en smått bitter (gammal) halt och lytt kärring som beklagar sig! ;/
Något som är healing för själen är att Tyra har börjat med att säga att "-jag älskar dej mamma"
Vilken wow-känsla det sitter i dessa ord...! Älskar henne så mycket min lilla ängel/cooling/goding...
Puss och Kram
Karin
Hoppas att jag ska lyckas lämna ett längre inlägg denna gång ;)
just nu är jag på permission från sjukhuset, det är skönt så ett plus för det sen sist!
För Er som inte har facebook så fyllde jag 28 den 7:e juli, detta firades i liten skala på sjukhuset, stort minus!
Tack allihopa för gratulationer( speciellt sara, även Lisa, mor o far och make med skön sjungande dotter!) Sara för en härlig tur på stan (rea!!) med pizza, för både sara och Lisa för de snygga skorna ( nu blir de som årskurs 5-6 igen ;) ) mor & far för pengarna att shoppa på rean och slutligen familjen för sång och den fiiina Hello-Kitty hopp stuts bollen, den kommerjah använda flitigt… ;) (Tyras egna val av present till mej, mamma ska ha STOR Hello-Kitty boll! Tjejerna får små bollar på dagis :) )
Vill även tacka personalen på avdelningen för alla gratulationer och blommor och även min läkare för blommor! Tack!
Jag var dock på skit humör och kände inte alls för att fira, kändes inte som att det fanns något att fira! Bara allmänt hopplöst med ny blodförgiftning och dåliga besked från Malmö och en massa värk i ben och bäcken…
Så därför rullar mitt liv nu vidare delvis i rullstol! Orkar inte förflytta mig längre sträckor för egen maskin utan är då hänvisad till "rullen". Vill tacka min far för att han kontaktade Bosse på Etac i Anderstorp som snabbt och smidigt ordnade fram en rullstol som jag får låna till min "egna" utprovade kommer. ( det tar ett tag verkar det som!)
Så det känns som jag blir sämre för varje födelsedag som går och det är ju inte direkt något att fira…!
Men sommaren har kommit under tiden jag legat inne, älskar de för då slipper jag frysa för en gångs skull! Kan tom gå sommar klädd utan känna mig som en is-glass... Positivt!
I helgen som gick skulle jag följt med refteleås damer på beach-soccer turnering i Åhus ( såg fram emot detta jätte mycket!) men sket sig för min del! Vill dock gratulera dem för en fin 9:onde plats av 49 deltagande lag! Maken var super nöjd!!
Tyra var bort lejd sen långt innan till mormor och morfar så jag spenderade mina permissioner där ( vilket var väldigtmusigt men inte vad jag hade räknat med)
Som ni kanske förstår så är utvecklingen just nu ett stort kliv bakåt då jag får extremt ont vid ansträngning och då kräver mycket morfin ( som vi egentligen ska trappa ut för undersökningen i Stockholm, men de får väl ta den tid de tar helt enkelt! :(
I måndags började Stefan sin semester så vi får se vad som sker under de kommande veckorna, misstänker att vi kommer "snål-åka" på släkt och vänner då semester kassan är skral... Kanske vi ska testa att tält-campa ( men de är bara i planerings stadiet än så länge) får se hur de går, har ju endel packning som ska med typ 2 rullstolar, 1 barnvagn och en vovve med bur. Plus alla mina dropp och sjukdoms prylar! Så om någon som läser har en takbox att låna/hyra ut i några dagar mottages detta med stor tacksamhet för lite kläder hade ju varit schysst att få med också! ;)
Om ni undrar varför de inte finns några bilder längre i blogg inläggen så är de för jag inte har lärt mej hur jag överför dem från telefonen till bloggen, så om någon vet hur de funkar får ni gärna tipsa mig! Känns tråkigt utan bilder bara en massa text men en smått bitter (gammal) halt och lytt kärring som beklagar sig! ;/
Något som är healing för själen är att Tyra har börjat med att säga att "-jag älskar dej mamma"
Vilken wow-känsla det sitter i dessa ord...! Älskar henne så mycket min lilla ängel/cooling/goding...
Puss och Kram
Karin
tisdag 6 juli 2010
måndag 5 juli 2010
Fy s*tan vad jag e trött på livet för tillfället! Jag har ont i benen, de funkar inte som de ska. men inget görs...
Läkarna har sänkt mm morfin dos; imorgom sänks den ännu mer. Men har min smärta sänkts?! Svar NEJ
känns som de angriper de i fel ände. Varför har man inte tagit reda på vadär jag har ont?!?
Puss och kram
Karin
Läkarna har sänkt mm morfin dos; imorgom sänks den ännu mer. Men har min smärta sänkts?! Svar NEJ
känns som de angriper de i fel ände. Varför har man inte tagit reda på vadär jag har ont?!?
Puss och kram
Karin
fredag 2 juli 2010
Idag trodde jag att mitt hjärta skulle brista när Tyra hälsade på, hon var kinkig och trött och blev helt ifrån sig när mamma inte skulle följa med hem... Mamma komma hem! Försökte förklara att doktorn måste göra mamma bra först eller bättre iaf. Men hon blev så förtvivlat ledsen och det gjorde så enormt ont i mig... Sådant är så hårt, så hårt att tårarna bränner nu i efterhand. Det går ju inte riktigt förklara varför jag måste vara här för även när jag kommer hem så är jag ju inte frisk...(det är ju inte som att bryta ett ben direkt)
Men det är en konstaterad blodförgiftning iaf, fast med två olika bakterier i blodet. Läkarna tror inte att det är port-à-cathen som är problemet utan proppen i magen så snälla ni där ute håll tummarna att de går in och reensar bort den så jag slipper dessa ständiga sepsisar! Enligt infektions läkaren ska jag nu få antibiotika intrevanöst i ett halvår (!!!!) för att minska återfalls risken men vi får se vad som händer. Jag har väldigt ont i bäcken och ben, så jag kräver stora mängder smärtstillande förtillfället tyvärr...surt när jag har minskat de stadigt under en långtid och emellanåt haft ganska ont men "härdat" ut.
Biggan, jag ska fundera över förslaget om att skriva en bok ;)
Puss och kram
Karin
Men det är en konstaterad blodförgiftning iaf, fast med två olika bakterier i blodet. Läkarna tror inte att det är port-à-cathen som är problemet utan proppen i magen så snälla ni där ute håll tummarna att de går in och reensar bort den så jag slipper dessa ständiga sepsisar! Enligt infektions läkaren ska jag nu få antibiotika intrevanöst i ett halvår (!!!!) för att minska återfalls risken men vi får se vad som händer. Jag har väldigt ont i bäcken och ben, så jag kräver stora mängder smärtstillande förtillfället tyvärr...surt när jag har minskat de stadigt under en långtid och emellanåt haft ganska ont men "härdat" ut.
Biggan, jag ska fundera över förslaget om att skriva en bok ;)
Puss och kram
Karin
tisdag 29 juni 2010
Inlagd på nytt...
Inlagd igen, förmodligen ny blodförgiftning... Mer information kommer fortlöpande...
Så jävla surt!
Puss och kram
Karin
Så jävla surt!
Puss och kram
Karin
tisdag 22 juni 2010
Hej igen!
De blev fel på slutet på de förra inlägget som ni kanske märkte!
Men iaf, sara&daniel, mina tankar landar ständigt hos er! Hoppas allt går vägen... Jag har samlat på mig lite erfarenheter om Linköping och boende (och allt där omkring) så hör av er ni behöver hjälp eller stöd! (Annika på ronald macdonald huset är en underbar med människa!)
nu ska jag sluta mina ögon och låta John blund titta in!
Puss och kram
Karin
De blev fel på slutet på de förra inlägget som ni kanske märkte!
Men iaf, sara&daniel, mina tankar landar ständigt hos er! Hoppas allt går vägen... Jag har samlat på mig lite erfarenheter om Linköping och boende (och allt där omkring) så hör av er ni behöver hjälp eller stöd! (Annika på ronald macdonald huset är en underbar med människa!)
nu ska jag sluta mina ögon och låta John blund titta in!
Puss och kram
Karin
Falkenberg
Hej hej!
Nu befinner jag mig i Falkenberg med Tyra, mamma och farmor. Vi åkte ner i måndags, det är mysigt och bara så härligt o slappa! Jag o Tyra var en sväng i halmstad och hälsade på Lisa och Anton i måndags med! Äntligen fick jag se hur de bor, riktigt dåligt av mig och inte ha hälsat på tidigare... Men de hade en super mysig lägenhet! Jag gillade "vardagsrummet" så mysig inredning med en blandning av gammalt o nytt! Så kul o ses och tjöts lite, måste tacka Anton med för den fin fina middagen! Hoppas vi är välkomna tillbaka även om Tyra gick fram som en tornado ;) hon var som ett torrt skinn!!! Hoppade i soffan, välte
ut en blomma och började kinka så fort Anton närmade sig... Hm..visade kanske inte sina bästa sidor men jag älskar henne iaf!
Det är så härligt och mysa med henne fast detär endel trots just nu... Idag vi varit och lekt inne på vallarna här i Falkenberg. Vi åkte rutchkana 124759ggr, gungade och kollade på djuren. Sen avslutade vi med glass! Helt underbart, fast kallt! Vädret har varit ganska pissigt tyvärr, ingen beach så här långt! Imorgon tänkte jag att vi ska bada(fast inomhus) får se om vi åker till Halmstad eller om de har barn baad här i Falkenberg med. De behövs ju inte så mycket när de är så här små!
Men just nu lever jag! Och jag älskar de!
Men de är tur jag har lite avlastningshjälp med mig, skulle aldrig fixa de annars! Imorgon kommer pappa ner och hämtar mamma o farmor och sen på torsdags morgon kommer Stefan och barnen och vovven! Svärfar har varit super snäll och lånat ut bilen annars hade vi aldrig kommit ner hit! Bara mina och Tyras grejer plus ALLA sjukvårds prylar fyllde Volvon! Fasen att bussen inte funkar! Om det finns någon där ute som vill göra en god gärning och är bra på Chrysler bussar så hör gärna av dej!! :) de skulle guld värt! (växel-lådan strular, automat-låda)
vet inte om ni har hört talas om en tjej som bloggar under namnet vimmelmamman? Hon är iaf reporter på se&hör och drabbades för två år sedan av tjocktarmscancer. Efter att ha läst hennes blogg så mailade jag henne häromdagen och bara antydde lite att hon kanske skulle
försöka leva lite mer i nuet( för tillfället är hon symptom fri och ej under behandling för cancern) inte älta om ellernär cancern kommer tillbaka... Fick ett ganske snorkigt svar tillbaka att alla är vi olika och cancer är typ de värsta man kan få! Skulle inte tro de va... Men såndant är livet! Jag personligen hade hellre haft cancer, men jag antar att jag inte får säga så... Men då hade jag haft diagnos, andra med samma sjukdom och alla hade vetat vad det var som gällde! Men men...
Idag testar jag att blogga från telefonen för första gången så om det är endel stav fel så är det pga det!
Jag o Tyra delar säng härnere, en smal sådan! Så just nu har jag en gosig bebis knubbig arm på min mage,
Nu befinner jag mig i Falkenberg med Tyra, mamma och farmor. Vi åkte ner i måndags, det är mysigt och bara så härligt o slappa! Jag o Tyra var en sväng i halmstad och hälsade på Lisa och Anton i måndags med! Äntligen fick jag se hur de bor, riktigt dåligt av mig och inte ha hälsat på tidigare... Men de hade en super mysig lägenhet! Jag gillade "vardagsrummet" så mysig inredning med en blandning av gammalt o nytt! Så kul o ses och tjöts lite, måste tacka Anton med för den fin fina middagen! Hoppas vi är välkomna tillbaka även om Tyra gick fram som en tornado ;) hon var som ett torrt skinn!!! Hoppade i soffan, välte
ut en blomma och började kinka så fort Anton närmade sig... Hm..visade kanske inte sina bästa sidor men jag älskar henne iaf!
Det är så härligt och mysa med henne fast detär endel trots just nu... Idag vi varit och lekt inne på vallarna här i Falkenberg. Vi åkte rutchkana 124759ggr, gungade och kollade på djuren. Sen avslutade vi med glass! Helt underbart, fast kallt! Vädret har varit ganska pissigt tyvärr, ingen beach så här långt! Imorgon tänkte jag att vi ska bada(fast inomhus) får se om vi åker till Halmstad eller om de har barn baad här i Falkenberg med. De behövs ju inte så mycket när de är så här små!
Men just nu lever jag! Och jag älskar de!
Men de är tur jag har lite avlastningshjälp med mig, skulle aldrig fixa de annars! Imorgon kommer pappa ner och hämtar mamma o farmor och sen på torsdags morgon kommer Stefan och barnen och vovven! Svärfar har varit super snäll och lånat ut bilen annars hade vi aldrig kommit ner hit! Bara mina och Tyras grejer plus ALLA sjukvårds prylar fyllde Volvon! Fasen att bussen inte funkar! Om det finns någon där ute som vill göra en god gärning och är bra på Chrysler bussar så hör gärna av dej!! :) de skulle guld värt! (växel-lådan strular, automat-låda)
vet inte om ni har hört talas om en tjej som bloggar under namnet vimmelmamman? Hon är iaf reporter på se&hör och drabbades för två år sedan av tjocktarmscancer. Efter att ha läst hennes blogg så mailade jag henne häromdagen och bara antydde lite att hon kanske skulle
försöka leva lite mer i nuet( för tillfället är hon symptom fri och ej under behandling för cancern) inte älta om ellernär cancern kommer tillbaka... Fick ett ganske snorkigt svar tillbaka att alla är vi olika och cancer är typ de värsta man kan få! Skulle inte tro de va... Men såndant är livet! Jag personligen hade hellre haft cancer, men jag antar att jag inte får säga så... Men då hade jag haft diagnos, andra med samma sjukdom och alla hade vetat vad det var som gällde! Men men...
Idag testar jag att blogga från telefonen för första gången så om det är endel stav fel så är det pga det!
Jag o Tyra delar säng härnere, en smal sådan! Så just nu har jag en gosig bebis knubbig arm på min mage,
fredag 18 juni 2010
Har hört att filmen med Tyra-myra gjort succé på dagis, så jag lägger upp lite mer då! ;) 
Blodprovsdax som vanligt på onsdagar! Min sköterska är Lena, tyvärr inget annat kort än på hennes händer...! 
Rören som ska fyllas! 
Och här kommer blodet...!!! jippi, det funkar! 
Mammas lilla ängel springer naken-fis hemma hos mormor och morfar. Tänk vad vatten är roligt!
Blodprovsdax som vanligt på onsdagar! Min sköterska är Lena, tyvärr inget annat kort än på hennes händer...! 
Rören som ska fyllas! 
Och här kommer blodet...!!! jippi, det funkar! 
Mammas lilla ängel springer naken-fis hemma hos mormor och morfar. Tänk vad vatten är roligt!torsdag 10 juni 2010
Dålig dag...
Hej hej!
Idag är ingen höjdar dag, har ont och är rejält trött!
Maken snarkade o uttröttligt inatt, kvittade hur mycke jag väckte och
puttade på honom... Så därför är jag så trött! Barnen har slutat skolan
idag, så nu är de officiellt sommar lov!!! Tänkte gått på avslutningen
häri Tånnö men jag var för trött för... Trist! Tyra skötte sig enligt Stefan
jätte bra i kyrkan, skönt!
Skriver mer annan dag när jag har mindre ont-ont.
Puss o kram
Karin
Idag är ingen höjdar dag, har ont och är rejält trött!
Maken snarkade o uttröttligt inatt, kvittade hur mycke jag väckte och
puttade på honom... Så därför är jag så trött! Barnen har slutat skolan
idag, så nu är de officiellt sommar lov!!! Tänkte gått på avslutningen
häri Tånnö men jag var för trött för... Trist! Tyra skötte sig enligt Stefan
jätte bra i kyrkan, skönt!
Skriver mer annan dag när jag har mindre ont-ont.
Puss o kram
Karin
måndag 7 juni 2010
Hej Hej Allesammans!
Allt är lugnt, nästan för lugnt. Träffade min läkare Margareta i veckan som gick, det blev ett "spontant" läkarbesök. Jag får ju komma och gå lite som jag vill på sjukhuset och det gäller även hos henne. Väldigt snällt av henne!
Labil som jag för tillfället är bröt jag ihop och sa att jag tycker att det händer ju ingenting, allt bara är en lång väntan. Hon höll dock inte med. Men vi ser ju det från två olika sidor... Jag måste ju leva med skiten 24timmar om dygnet och har snart gjort de i 3år! Så enligt mig händer det inget, är trött på sladdar, mediciner, TPN-droppet, nålar och allt annat! Anledningen till att jag kikade in till henne var att jag har bytt blodförtunnande sprutor från 2ggr om dagen till en större dos 1ggn om dan. Kruxet är bara att jag får sådana hemska blödningar under huden av de nya. Min mage ser för j-lig ut. Förra söndagen när jag stack mig i magen så blev det en knöl, som fortsatte växa under hela veckan. Det ser ut som om jag har en halv tennis boll under tröjan! troligen så träffade jag ett blodkärl och med allt förtunnande medel i blodet så koagulerade inte kärlet sig så de fortsatte att blöda så det ligger en rejäl blodansamling under huden där "tennisbollen" är. Nu har den blivit gul, blå, lila och röd. Så jag behövde inte vifta med någon flagga idag på nationaldags-firandet...! :( snyggt inför bikini-säsongen...NOT!
Helgen som var spenderades nere i farmor Ingas stuga. Det var fullt hus!
Vi var tre plus hund och så var mina föräldrar där plus farmor Inga. Men de funkade super bra trots hund och en energi-rik 2-åring! Skönt och få lite miljö ombyte men de var ett kallt sådant. De känns som jag frusit hela helgen!Får skylla mig själv, jag packade ganska tunna kläder med hänsyn till vädret som varit men sånt är livet!
Vi spenderade lördagen med ett besök på torget, där vi sprang på min farfars lillebror Göran (min farfar dog dec -08)De är som kopior fast det skiljer kanske 30cm i längd. Pratar precis likadant! Härlig morups/glommen-dialekt. Efter de åkte vi till en stor lekplats vid Vallarna där de finns ett ströv område med en massa djur. (getter, höns, tuppar och en STOR kalkon (eller melon enligt Tyra))
Tyra lekte av sig lite, fick mycke sand i skorna och stor-trivdes. Hon ville inte ens åka fast de utlovades glass stopp på vägen! ;)
Humöret åker ju som sagt som en bergodalbana på mig, får så dåligt samvete när jag "kivas" med Tyra och pojkarna. Tyra börjar med mer och mer trots...Usch, tror jag blir tokig ibland!
Men jag har pratat med min kurator idag och fått en tid på onsdag, så då hoppas jag att allt lättar lite. Jag har läst lite om andra som också är/har varit svårt sjuka att det verkar som om fler än jag mår piss psykiskt och att man sörjer den människan man inte längre är vilket kan leda till depressioner. Min läkare erbjöd att lägga in mej några dagar för att vila upp mig men än så länge har jag avböjt! Tänkte kanske höra med mamma och farmor om de är intresserade så kunde vi åkt ner till stugan tex någon natt mitt i veckan. De är också en slags återhämtning. Tid till reflektion. Hade varit skönt och åkt ner där själv, kanske bara stefan o jag, no kids men de får vänta. Låter hel konstigt att jag skule behöva vara själv (har ju varit själv så mycket på sjukhus osv) men en annan ensamhet med tid att hinna ifatt sig själv lite hade varit skönt! För tillfället känns det bara som om jag ber om ursäkt för att jag inte gjort de eller de, eller inte följt med dit, eller sovit mer än jag beräknat!
Känns som om jag försöker forma om delar av mig själv för att passa in bättre, både hemma, med familjen och med kompisar. De tankar som ibland fyller min tid går de inte prata om med någon närstående, då skulle de sätta mig på psyk och hälla i mig piller (eller dylikt)
Tack för alla stöttande kommentarer jag fått på de förra inlägget. Gulligt av Er som skickat! Jag förstår att de inte skulle bli bättre om jag försvann men ibland känns de som en "lätt" utväg, typ en nödutgång. Och känslor styr man ju inte över eller hur? Aldrig skulle jag försvinna, har jag kämpat så här länge för att ge upp?! Skulle inte tro de, men likaväl som de finns höga berg av lycka kan de finnas djupa dalar av olycka och frustration som ibland bara väller in och tar över under korta perioder tills den vanliga Karin kommer i balans igen. (låter som Zlatan som snackar om sig själv i tredje person!) :/
Häromdagen slog tanken mig att jag har inte jobbat på tre år snart, tre år! De är helt sjukt lång tid! Under dessa tre år hade jag kunnat pluggat till sjuksköterska och bara haft en termin kvar. Jag kunde gått gymnasiet en gång till och kanske till och med pluggat lite! tre år, det är över 1000dagar, ca 1095 för att presicera, omräknat i timmar är det otroliga 26280timmar... Och detta är kanske bara början av ett livslångt "lidande"...
I torsdags hade jag en grym morfin-abstinens, har börjat försöka trappa ner de för att dels kunna göra undersökningen i Huddinge och för att de är ju inget som bra i längden att ha som smärtstillande! Men fy va hemskt de är, man får en föraningen hur narkomaner har de när de "tänder av".De kryper i kroppen, de går inte vara stilla mer än i korta stunder, huvudvärk och en känsla av att kroppen bara mste ha mer morfin...de är kortsagt vidrigt!
Idag är det en månad tills jag blir 28 år, folkets jubel! ;) Skönt att bli äldre och klokare...
Är det bara jag som börjar bli trött på allt tjat om bröllopet den 19juni? Fy, överallt vad man läser eller ser på tv så tas upp! Visst, super kul med bröllop men ursäkta om jag inte hoppar högt av glädje när det blir ett sådant enormt snevridet perspektiv. Det skärs ner på allt som har med sjukskrivningar att göra, de som är sjuka som jag tex lever nästan på existens minimum men att kunna renovera en kyrka för sisådär 14miljoner är inga problem eller? För jag antar att detta bröllop bekostas till stor del av skatte-betalarna...har inte kunga-familjen en ganska stor plånbok själva? Jag kan inte minnas att jag fick hjälp från staten när jag blev fru Svensson förra året...
Puss och Kram
Karin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
