God natt/god morgon!
Ligger fortfarande inne, med *trumvirvel* BLODFÖRGIFTNING... Åh, vilken överraskning. Eller inte!
Hmmm, måttligt road av de här jävla ekorrhjulet. Visst, det ha visserligen gått 5 veckor sedan jag sist låg inne (och då var de ju tarmvred) så det är nog nästan hela 2månader sedan jag hade blodförgiftning... Vilket nästan är rekord i sig... Läste en gammal tidning häromdagen där de stod lite om blodförgiftningar. Ungefär 2000 om året drabbas av Sveriges 9miljoner invånare. Dvs att chansen är ca 1 på 4500 räknade jag ut. Men att jag har haft typ 5-6 stycken bara i år är ganska skumt, ganska taskiga odds på de! Men jag har ju än så länge iaf inte tillhört de där 10% av de 2000 som får bestående men eller dör så nåt positivt iaf! Men jag fick lite skäll för jag inte åkte in i söndags när jag märkte av den första frossan. Men jag ORKADE helt enkelt inte utan somnade ifrån de och var väl hyfsad i måndags även om jag inte orkade ta mej ur sängen på hela dagen. Trist för Stefan bara för han var hemma en snabbis på sin rast för och kolla till mig och då var läget lugnt, ca 30min senare ringer jag ner och ber den som svarar att skicka hem honom bums! Då hade jag typ 40graders feber, spydde och kunde knappt röra mig för kroppen gör sååå obeskrivligt ont så han fick ringa ambulans och varsko avdelningen att jag var på väg. Då är man inte kaxig! Kan inte ens klä sig själv. Och det är som att trycka på en knapp, helt skumt att de går så fort. Så mina värden var rätt så ner körda i botten när jag kom in, så lite skäll blev de igår... Men med hjälp av ytterliggare en antibiotika så mår jag nu bättre, har lite, lite feber men mest bara ont i bäcken och ben och är ljus känslig. Och trött på skiten. Använder dagarna till att sova/vila. Imorgon är det drop-in glögg på dagis och jag önskar för Tyras skull att jag kunde komma. Men vi får se, har lovat henne att komma och hälsa på på dagis någon dag men vill ju gärna undvika så mycket "bacilusker" som möjligt. Får kolla upp de när jag kommer hem. Idag fick jag ett hand-gjort kort från Stefan och Tyra -tack mina älsklingar! Hennes första huvudfoting var med på de och en sol, sen några pussande grisar och lite änglar. Det var iaf väldigt fint och det värmde mitt hjärta och lyste upp min dag! I helgen drar stora fix och dona hjälpen i gång hemma och jag är så tacksam! Snällt av alla att hjälpa oss! Önskar bara att jag kunde bidra med lite mer! Hoppas att jag får chansen att återgällda allt detta som familj och vänner gör för oss så småningom!
Innan jag lades in fick jag chansen att låna en äkta tempur madrass för att se hur de funkar för min kropp att sova på de. Men nej, inte min smak. Helt enkelt för hård eller så är jag för lätt. Trist, hade ganska höga förväntningar. Just nu är mammas gamla hästanspänt säng den jag sovit skönast i utav de jag testat... Men jakten fortsätter. Väntar med spänning på den som vården ska sponsra med..!
Nu ska ja vila/sova...
Förresten ser ni Stefan så ge honom en extra kram eller några vänliga ord, tror han behöver dem i extra dos för tillfället!
Vill även tacka för alla fina,värmande och styrkande kommentarer,'jätte kul när ni som läser lämnar små avtryck. Väldigt fint att läsa och "boosta" sig själv lite mitt i allt elände!
Puss och Kram
torsdag 2 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Såå tråkigt Karin... Hoppas du piggnar till snabbt och få komma hem igen, och hälsa på lilla söta Tyra på dagis :)
SvaraRaderaMånga kramar Martina
Håller tummarna på att du snart är hemma igen!
SvaraRaderaMen framförallt på att den där jävla blodförgiftningen försvinner för gott!
Massor av kramar Limpan
Hej Karin,
SvaraRaderaDu kan inte räkna dig till några procent på alla statistik...du är mycket starkare och ett mirakel. Tänk att du var så pigg och kry i lördags kväll hos mig och så bara dyker det på dig igen, suck!
Hoppas du piggar på dig snabbare än snabbast, behöver dig frisk, kram Sara
Asch då, men nu verkar du gå åt det bättre hållet igen. Du ska se att med tiden falnar det ut och kroppen hinner stärka sig emellan varven och då rår inte dom där förgiftningarna på dig längre, så härda ut!
SvaraRaderaOch genom dig en jättekram till Stefan, han verkar vara en riktig hyvens kille som fixar och donar och tycker att du är det bästa som hänt honom, så är det bara.
Vila dig, ha framför allt inte dåligt samvete för att du är sjuk, ingen skugga faller på dig. Och de som finns i din omgivning vill verkligen hjälpa, vi är sådana vi människor, vi vill oftast hjälpa till och blir glad om vi kan göra det!
Storkramar
Kramar till dig Karin.
SvaraRaderaMassor av kramar till dig och din familj.
SvaraRaderaTänker ofta på dig.
Från Sara & Fridolf
Jag vill så gärna.....
SvaraRaderage hjälp till en stjärna.
Den här stjärnan lyser x-tra starkt.....
det har jag tydligt märkt!
Hon glittrar och glimmar.....
genom all tjock dimma.
Hon är söt o rar.....
Karin du är underbar!
Ljus och Kärlek!
SvaraRaderaHej Karin, massa tankar och kramar till er alla!
SvaraRaderaVar så glad när jag läste att du varit hemma så länge och hoppades att det hade vänt... Men du fixar det här och är på G för den bästa julen ever!
Du är en stjärna för många och i juletid kommer den att lysa som aldrig förr!
Kramar till er alla från Karin, Magnus, Hanna och Oskar