Inlagd igen med feber, frossa, kräkningar och förbannat ont!
Så trött på allt...
Puss och kram
Karin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggsvar.se
Detta är min historia
- Karin
- Jag är en tös på 28år, är gift och har tre barn, ett är biologiskt (Tyra) och tv bonus pojkar (Philip och Oscar) Jag kämpar just nu för att få komma hem till min familj och slippa allt som har med sjukhus att göra. Min magsäck och tunntarm funkar inte som de ska och har inte gjort det på snart 4år. Detta visar sig i att jag inte kan äta eller dricka uatn att jag spyr inom några minuter. Har fått många komplikationer under resans gång den mest bestående är en stor trombos i magen som hindrar mig dagligen i mitt så-kallade-liv... Som ni kanske förstår tar detta upp en stor del av mitt liv, men jag har även lite glädjde ämnen som lättar upp vardagen! Min dotter Tyra kan få vem som helst att smälta (speciellt mormor och morfar, faster med familj)Så hon är ett stort glädjeämne hela hon! Jag letar efter andra med likadana symptomer som mej så hör gärna av Er!
Karin! Jag är så ledsen för att du har det som du har det. Jag önskar och hoppas..... men vad är väl min önskan värd. Du finns i varje fall i mina tankar.
SvaraRaderaKram till dig.
Tänker på dig vännen!!
SvaraRaderaVarma tankar och kramar <3
wivi
NÄÄÄÄJJJJ. Stackars lilla dig! Nu får dom ta och fixa till den där magen på dig. Kramar i massor.
SvaraRaderamånga varma kramar till dej /från en okänd
SvaraRaderaKrya på dej Karin! Panda hälsa med.. ;) Kram Ema
SvaraRaderaDin stackare, så surt!!! =( Varför måste det "krabbla"?!!! Tänker på dej hela tiden, håller tummarna för att du snart är hemma med dina nära å kära igen....När jag var på vårdcentralen sist så pratade jag och sjuksköterskan om sjukdomarna jag "dratt" på mej, hur jag mår, hur man tänker osv. Jag berättade om dej och din blogg, hur mycket styrka DU ger mej, hur mycket DU lär mej. Vi beundrar dej alla för din styrka....Ledsamt är det kära Karin att du får göra det tuffa jobbet och att vi här ute inte kan hjälpa till att bota dej....att vi inte kan hjälpa dej lika mycket som du hjälper oss. En vacker dag....Vila dej nu, vi väntar, vi finns här....Kramar i massor från Reftele
SvaraRaderaMen Karin då jag som tyckte du såg mycket piggare ut när vi träffades. Lider med dig hoppas att det bara är tillfälligt o allt ska bli bra igen så du får komma hem till ditt igen. Kramar i massor tänker på dig du vet vad jag finns
SvaraRadera