Magen är bra igen, pratade med min läkare på fredagen. Hon misstänker att det kan vara njurstens anfall, gallstens anfall eller "veck" på mina tarmar när jag får så förskräckligt ont. Känns som om någon sticker knivar i magen och ryggen på mig. Halv slumrade ståendes/liggandes på knä natten mellan tors-fredag...undrar om de var det var en släng av det jag kände veckan innan då jag också hade sådana smärtor under ett knappt dygn. Jobbigt om de ska hålla i sig så. Hoppas verkligen inte de!
När man ligger så en natt hinner man fundera ganska mycket. Jag surfar ganska mycket på dagarna och läser/följer en del bloggar, många andra livsöden. Just nu så skickar jag många tankar till Johan som skriver på (www. ratty.blogg.se) Han kommer nog aldrig skriva mer på sin blogg men hans fru skriver i hans ställe för att informera oss läsare om vad som händer... Han har under 1,5år levt med spridd bukspottkörtelcancer, men har hastigt blivit mycket sämre. Trist! Men jag har tänkt mycket på det hans fru skriver att visst slutet är nära för honom, döden flåsar honom verkligen i nacken. Men hon har sörjt redan i ett och ett halvt år, sedan diagnosen fastställdes. Hon har bearbetat det under en lång tid... Precis som vi dvs jag och Stefan. Inatt efter att Stefan kommit hem låg vi och pratade länge. bland annat om sorg. Jag sörjer att jag inte har ett liv längre. Utan en väntan. En väntan på nästa läkarbesök, en väntan på en diagnos, en väntan på en ny sepsis, en väntan på att få komma hem, en väntan på att komma vidare, en väntan på att bli frisk eller ibland en väntan på att dö. Jag lever i ett väntrum. Ibland fylls mitt väntrum på med en massa mysiga saker, det pyntas inför olika högtider och det fräschas upp, kanske byts det ut någon blomma som vissnat eller så är det någon omtänksam person som fyller på med nya fina "glansiga och glassiga" magasin och veckotidningar. I mitt väntrum finns det tidningar som berättar om spännande resor, om hur du ska träna och äta sunt för att må bra och hitta lyckan i livet, hur du ska göra för att tillfreds ställa din partner på bästa sättet, hur du ska inreda ditt hem, vackert, miljö smart och personligt, senaste och hetaste skvallret och hur du ska uppfostra dina barn till självständigt tänkande, jämnställda, harmoniska och individuella unga vuxna. Allt finns där att läsa om!
Men efter att ha suttit där och människor som kommer och går, alla väntar de där en stund, läser lite i någon tidning, blir inkallade till det de väntat på och sedan kunnat lämna väntrummet och raskt gått vidare i livet så sitter jag fortfarande kvar. Efter att ha läst alla tidningar, drömt om resan, funderat på hur ska vi fixa sovrummet på bästa sätt så blir väntrummet trist. Stolen jag sitter på är inte alls skön längre, rumpan domnar bort. Men mitt namn blir aldrig uppropat... Där lever jag. Även min familj. Detta sörjer jag.
En liten video snutt från i våras på vår sol-stråle...
Puss och Kram
Karin
Åh Karin så ledsamt och så tydligt hur du har det. Du är fantastisk på att förmedla dina känslor! Jag vill ta dej till ett annat rum, ett tryggt rum där du kan börja om, där rumpan inte domnar, där du kan bygga upp framtiden med din underbara familj. Jag vill att ni ska vara trygga hela, hela tiden.....Att ni inte ska behöva vänta mer, bara få vara tillsammans och känna lycka och ser framåt med era barn.....Det är dax nu att du blir uppropad, det är din tur, du har läst färdigt alla magasin....Ge inte upp goa goa Karin! Ett skepp kommer lastat med bra framtid från Reftele
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag är djupt imponerad över hur fint du kan formulera dig och beskriva hur du känner. Det är inte alla förunnat att kunna det och bara det att du kan det och har insikt tror jag gör att du kan klara av att sitta en stund längre i det där väntrummet. Sen får du säkert komma ut i världen igen, jag ber för det, och jag tror att det blir så. Vissa stålbad ska man igenom, ditt verkar dock vara en aning (!) varmare och hetare än många andras.
Det är trevligt att se att du gör inlägg och är hemma!
Kramar från Agneta
Hej Karin!
SvaraRaderaHar följt din blogg under en längre tid och tänkt tusen gånger att jag ska göra ett inlägg, när jag läste ditt inlägg idag så var jag tvungen att skriva något..
Ditt öde gör så ont i hjärtat! Jag har svårt att hålla tillbaka tårarna... Varför ska endel behöva vara i ett "vänt-rum" halva livet!? Har sett din söta Tyra på stranden i Tånnö,hon lekte lite med min Milla som också är tre år, supersöt liten tjej du har. Kämpa för henne! Och kämpa för Stefan! För jag inser att du säkert hellre hade varit på en annan plats ibland...men kämpa! Du är ju mamman och frun som aldrig kan ersättas!
Ser fram emot att läsa dina inlägg om när du vandrar ut ifrån ditt väntrum, till din familj för att möta en ny ljusare framtid!
All styrka och lycka till dej Karin!
Kram Martina (fd Tånnö-bo)
Varma tankar och kramar!
SvaraRaderaEn dag hänger de en tidning på dörren från mig jag hoppas du kan få lite insperation av den som jag fick av den.....Söta goá Tyra ;)
kram wivi