Hej!
Vill börja med att hylla min make! Han är min klippa, som håller ihop vårat dysfunktionella familje liv och allt kaos i vardagen...
1augusti förra året lovade vi varandra att stå sida vid sida i nöd och lust, måste väl säga att vårat första år som makar har varit mycket i nöd( har nog varit hemma 2-3mån på hela året) men han har funnits där. Han har själv mått dåligt, gör de nog periodvis fortfarande pga av allt som min sjukdom drar med sig. Tills nästa bröllopsdag vill jag uppleva mer lust än nöd. Men Stefan är stark i sin roll som make, pappa och vardagshjälte! Men jag saknar honom nu och vill hem...
Längtar tills "vår" helg älskling när vi ska fira oss, bröllopet och ta hand om varandra!
Tänk älskling, de är snart 7år sedan vi träffades, först i Ljungby och sen i Värnamo. Kommer fortfarande ihåg hur du liksom bara "lös" upp när du såg mig andra gången på andra sidan baren på Harrys, hela du blev som ett stort leende. De kommer jag aldrig glömma, har aldrig varit med om något liknande varken före eller efter... Ligger och tänker på alla de lyckliga stunder vi haft med ett stort leende på läpparna!
Älskar dej!
Puss och Kram
Karin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mmmmm!De låter ljuvligt..hoppas ni får en underbar helg..härligt att kunna plocka fram minnen när man mäst behöver dom.....Hoppas du känner dig lite bättre när du fått andas lantluft...för hemma läker man bäst....
SvaraRaderaMå bäst..
varma kramar wivi
Underbara Karin!!! Åh en så fin hyllning...Jag blir tårögd. Tror verkligen på er, ni får inget gratis, ni får kämpa hela tiden. Håll kvar känslan som ni upplevde på harrys för 7 år sedan, det är kärlek! Hoppas att ni får eran helg snart och kan ägna er åt varandra. Fortsätt och tänk på de lyckliga stunderna =).Maken din väntar....Många grattis till bomullsbröllopsdagen (några dagar för sent.Kramelekram från reftele
SvaraRadera