Idag trodde jag att mitt hjärta skulle brista när Tyra hälsade på, hon var kinkig och trött och blev helt ifrån sig när mamma inte skulle följa med hem... Mamma komma hem! Försökte förklara att doktorn måste göra mamma bra först eller bättre iaf. Men hon blev så förtvivlat ledsen och det gjorde så enormt ont i mig... Sådant är så hårt, så hårt att tårarna bränner nu i efterhand. Det går ju inte riktigt förklara varför jag måste vara här för även när jag kommer hem så är jag ju inte frisk...(det är ju inte som att bryta ett ben direkt)
Men det är en konstaterad blodförgiftning iaf, fast med två olika bakterier i blodet. Läkarna tror inte att det är port-à-cathen som är problemet utan proppen i magen så snälla ni där ute håll tummarna att de går in och reensar bort den så jag slipper dessa ständiga sepsisar! Enligt infektions läkaren ska jag nu få antibiotika intrevanöst i ett halvår (!!!!) för att minska återfalls risken men vi får se vad som händer. Jag har väldigt ont i bäcken och ben, så jag kräver stora mängder smärtstillande förtillfället tyvärr...surt när jag har minskat de stadigt under en långtid och emellanåt haft ganska ont men "härdat" ut.
Biggan, jag ska fundera över förslaget om att skriva en bok ;)
Puss och kram
Karin