fredag 2 juli 2010

Idag trodde jag att mitt hjärta skulle brista när Tyra hälsade på, hon var kinkig och trött och blev helt ifrån sig när mamma inte skulle följa med hem... Mamma komma hem! Försökte förklara att doktorn måste göra mamma bra först eller bättre iaf. Men hon blev så förtvivlat ledsen och det gjorde så enormt ont i mig... Sådant är så hårt, så hårt att tårarna bränner nu i efterhand. Det går ju inte riktigt förklara varför jag måste vara här för även när jag kommer hem så är jag ju inte frisk...(det är ju inte som att bryta ett ben direkt)
Men det är en konstaterad blodförgiftning iaf, fast med två olika bakterier i blodet. Läkarna tror inte att det är port-à-cathen som är problemet utan proppen i magen så snälla ni där ute håll tummarna att de går in och reensar bort den så jag slipper dessa ständiga sepsisar! Enligt infektions läkaren ska jag nu få antibiotika intrevanöst i ett halvår (!!!!) för att minska återfalls risken men vi får se vad som händer. Jag har väldigt ont i bäcken och ben, så jag kräver stora mängder smärtstillande förtillfället tyvärr...surt när jag har minskat de stadigt under en långtid och emellanåt haft ganska ont men "härdat" ut.
Biggan, jag ska fundera över förslaget om att skriva en bok ;)
Puss och kram
Karin

1 kommentar:

  1. Åh Karin, tusan åxå att det krabblar igen. Du ska veta att tummarna hålls hårt, jag släpper inte taget. Du är fantastisk! Du har fått härda ut enormt....Smärtan att ha ont men även smärtan med att inte kunna vara med dom man älskar är ju också fruktansvärd. Ja, hur förklara man för sitt lilla sockergryn att mamma är sjuk? Önskar att jag hade nåt klokt att säga om det,pust! Det är nog mest plågsamt för dej som är kvar på sjukhuset med alla tankar....Vila dej nu Karin så gott du kan. Snart är du hemma igen med de dina. Jag blir jätteglad att du funderar på "BOKEN" =)!!! Glöm inte att du är en underbar och fantastisk person. Fortsätt kämpa på...Ett skepp kommer lastat med Propprensare och kramar från Reftele

    SvaraRadera