Hemma

Hej!

Jag har fått en hat kärlek till semester... Älskad att ha när man jobbar, hatad att bli drabbad av när man är sjuk.

Sedan i torsdags eftermiddag är jag utskriven på egen begäran, jag hade en deal med min ordinarie läkare som jag följer nu. Under veckan som gått har jag haft en "ersättare" men vi har inte "klickat" så i torsdags fick jag nog och skrev ut mig från sjukhuset. ( kommer inte kommentera detta mer här då jag lovat mig själv att aldrig "hänga ut någon" )
Så nu är jag hemma hos mina kära!
Jag mår hyfsat, mest besvärad är jag av smärtorna från ben och bäcken. Och faktumet att jag inte orkar något! Mitt humör är labilt, vilket min familj har märkt, tycker synd om dem. Hatar mig själv varje gång jag får mina "utbrott". Hela mitt vuxna liv har jag haft ett ganska stort tålamod, det har försvunnit nu. Retar mig på allt, höga ljud, Tyra inte lyssnar, grabbarna bråkar eller att Stefan är ironisk. Och för varje gång jag höjer rösten eller "blir irriterad" så växer mitt självhat... Önskar att min kurator vore tillbaka snart från semestern.
Nu är maken och dottern iväg själva på äventyr, vaknade i morse och kan knappt röra mig, så jäkla surt!!
Jag vill också vara normal och bara kunna sticka iväg... Och hjälpa Stefan med sådant som behövs göras här hemma... Allt blir lidande, men allt löser la sig på ett eller annat sätt! Usch, vi måste verkligen städa snart, vet liksom bara inte vart man ska börja. I vanliga fall brukar vi lösa de me att jag "plockar" upp och fixar sen dammsuger Stefan och torkar golven men de är svårt att göra de för mig nu och det är kanske inte hans starkaste sida så allt bara stannar där det är, men jag kanske blir piggare efter att ha vilat en stund till, får testa!
Hmm...klockan är nu 19.37 har vilat bort 6 timmar nu, sen har jag lagt en stund på att fixa i köket så nu är det bara så stökigt att man kan säga att vi inte har hunnit med städet i och med allt med mig... Men nu måste jag ligga ner igen! Har svin ont igen, men de stärkte min själv känsla att "bidra" med något! Hade kanske velat få mer uppskattning för de jag gjort men man kan ju inte få allt här i livet! Misstänker att maken anser att jag kanske inte borde lägga den lilla energi ja har på de, men jag orkade inte se eländet mer( och för er som aldrig varit hos oss är köket de första förutom världens minsta hall som gästerna ser när vi får besök)
Fast besök får vi inte så ofta längre, inte heller åker vi och hälsar på några, igår satt vi och hade ingen direkt vi kunde ringa... De kändes lite tomt! (Monica o Per är utomlands och Sara o Jesper kom precis hem från Gotland) umgängeskretsen har minskat i omfång helt klart de senaste åren! Inte undra på, ofta kan vi inte (för jag ligger inne eller är dålig) eller så är vi helt utpumpade och orkar inte vara sociala så de är vårt eget fel till stor del! Men det ingår nog "paketet" sjukdom!

Imorse bokade min älskling 2nätter på ett jätte fint slotts vandrarhem i Helsingborg till helgen! Vi ska ner och träffa Putte&Sylvia och lilla Adam ca 1månad ( kommer inte fatta hur liten han är!!!) ;)
Det ser jag verkligen fram emot! Johanna, jag ringer dej nu i veckan om de är ok att vi lånar takboxen. Så snällt! Sen ska vi bara fixa hundvakt me, ska kolla lite på hundpensionat runt omkring! Helt otroligt hur mycket lättare det är att få barnvakt än hundvakt ;) men de fixar vi, såg på tv att de är inte bara vi som ska till Helsingborg denna helgen...tydligen Scandinavien masters i golf samtidigt så de var typ full bokat överallt! Men finns de hjärte rum finns de stjärterum eller hur?!
Nu luktar de pannkakor från köket, mums!
Håll tummarna för mig imorgon att läkarna inte är för taskiga ang min smärt lindring utan låter mig få en dräglig tillvaro ( och inte fler dagar som idag!!)
Puss och Kram
Karin