Stockholm gav fler frågetecken än svar...
Det enda som håller mig ihop just nu är min hud, inuti är ett enda stort kaos.
Känns som det just nu finns hur mycket tårar och tankar som helst. Famlar i mörkret efter strömbrytaren. Allt känns så himla hopplöst...och denna ständiga värk. Detta lilla hopp som grott i 2år alltså 24månader sen jag var i Stockholm sist tog sig inte. Det blev ingen blomma. Det gör så ont inuti.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det finns bara ettt ord Karin håll ut släpp inte tron o hoppet. Förstår att du är uttömd när det inte blev som du önskade. Men vi tror på under vännen. Jag är så ledsen för din skull. Kramar i massor. Berit
SvaraRaderaHur kan vi förstå allt ditt onda? Vågar inte ens använda orden. Din styrka som övervunnit så mycket ofattbar smärta. Din kropp bär ett stort varmt hjärta.Är så ledsen för din skull.Kram,Lena
SvaraRaderaKämpa! Och gråt... Man får vara liten och skär ibland. Men ge inte upp! Det sker mirakel.. Styrkekramar till dej! //Martina
SvaraRadera