uppdatering...

Hej!

Har inte skrivit på ett tag nu, livet är och har varit upp och ner...
Den 17/1 hittade läkarna en jätte stor propp (trombos) i mitt bäcken. Hade haft stora smärtor under några dagar och mina ben kändes konstiga. tunga och de var svåra att lufta när jag låg ner. Så efter en Ct-röntgen blev jag återkallad ner för att göra ett ultraljud på ljumskar oc nedre buk. Detta visade en stor propp i hålvenen i magen och förgreningar som ett upp och ner vänt Y ner i kärlen till benen. Enligt min läkare ett mycket allvarligt tillstånd för det lätt kan lossna små blodproppar som kan färdas antingen till lungor eller hjärta. Så det blev direkt ner på IVA här i värnamo och akut samtal till MAS i malmö som tydligen är bäst i Sverige på att lösa upp sådana proppar. Det blev en lång natt med mycket ångest, var rädd att somna och inte vakna igen...
På måndagen fick vi klartecken på att skicka mig till Malmö så med ambulans med blå ljus åkte jag ner dit. Väl på plats träffade jag läkare som bedömde mina chanser till att kunna få behandling som mycket små pga mitt allmän skick. Jag var helt enkelt för dålig för att de skulle riskera något genom att gå in och försöka lösa upp proppen, på tisdagen kom Stefan ner vilket var skönt, där hände ju inte så mycket, låg mest och fick smärtstillande, för jag har en otrolig värk i mitt bäcken, lite strålar ner i benen. Jag har svårt att gå normalt, ser nästan ut som jag sketet ner mig när jag gått en längre sträcka, vilket för mig kanske är 200m. Trappor har jag väldigt svårt för, får mjölksyra direkt och det känns som om jag sprungit ett marathon precis innan. Har fått ett bäcken stöd som jag har när jag är uppe för att stärka upp muskler som jag inte har. Tillbaka till Malmö, på onsdagen tar läkarna beslutet att jag skickas hem till värnamo igen, för mitt skick är för dåligt för att lösa upp proppen, vore förenat med livsfara för mitt liv enligt dem. Så ny ambulans färd, lite lugnare denna gången, de var en kompis som körde så de hade tagit en speciall madrass för min skull, väldigt snällt!
Tillbaks till IVA där jag spenderade natten, dagen efter var de tvugna att sätta en CVK- då jag levt på vatten och socker i två veckor, så nu får jag riktig näring i blodet igen. Pga min smärta har vi testat lite olika lösningar, just nu har jag plåster på en skuldra som skickar ut små mängder av morfin hela tiden, vilket funkar bra nu. Började i fredags med alldeles för dålig styrka på plåstret så jag låg och grät pga smärta och bitterhet över livet. Sen ökade vi det succesivt så nu ligger det på en bra nivå, inte helt smärtfri men jag får doser in i jejunostomin för att mildra när det är som värst. Smärtan ökar ju mer jag är uppe och rör på mig, vilket jag måste vara för att förhindra mer proppar. lite jobbig balansgång...
Har de senaste två dagarna fått åka hem på permissioner, vilket förändrar hela min psykiska hälsa, helgen var jätte jobbig, grät för allt. Minsta små sak till att jag saknade familjen, hatar när det blir så... Hade en liknande svacka i början av förra året. Vill inte ha besök, eller svara i telefonen när jag mår så dåligt. Men nu är det lättare igen när jag får träffa familjen och bara vara hemma några timmar. Det heter att jag får beodrade permissioner hem, så jag får åka taxi fritt, efter hur det passar med mig och om jag ska träffa läkare osv. Så skönt att slippa ligga stefan till last att köra mig fram och tillbaka hela dagarna.
Nästa vecka väntar stockholm, men jag tror inte på det förräns jag sitter i taxin på väg upp dit...!
Tack för alla fina kommentarer!

Puss o Kram
Karin