måndag 7 december 2009

julklapps jakt!


Hej!
Titta vad fin jag är! :)
Ett sådant charm troll, vi var med farfar och farbror thomas i Ljungby och köpte julklappar idag. Sen bjöd thomas på lunch, mums! tack och bock!
Sen åkte vi hem helt utmattade och sov några timmar!
tack för alla fina kommentarer!
tyvärr kommer jag inte och tittar på våra kelingar på dagis nästa vecka, är i Stockholm på undersökning...så tråkigt!
Jag hoppas att jag kanske kan få gå på fredag när de sjunger för pensionärerna på fredag istället (hoppas att de kan göra ett undantag när omständigheterna är som de är)
Puss och Kram
Karin

söndag 6 december 2009

2:a advent


Hej hej!


Extremt trött, sovit stora delar av dagen. Varit i Reftele med tyra. På vägen hem spydde hon rakt ut två gånger i bilen...stackars både henne och stefan. Tror han är trött på livet just nu...eller inte livet mer situationen! Så är jag...


Puss och Kram

Karin

lördag 5 december 2009

Fundersam



Hej hej!
Är inte riktigt på prat eller skriv humör...tänker så mycket att jag inte orkar prata om de...


Jag är inte deppig eller ledsen bara väldigt fundersam, tror att tankarna om framtiden har börjat smälta in, funderingar kring de få val av behandlingar som finns kvar, vad de innebär osv...

Puss och Kram

Karin
(tack för kommentarerna! :) )

fredag 4 december 2009

en fredags kväll på sjukan...




god kväll!




20dagar tills julafton, i år önskar jag mig friskhet och styrka till att vara hemma, någon känner tomten? tipsa honom i så fall ;)

Anderas och jag gjorde ett nytt försök idag med ett annat preparat in i blodet, tyvärr blev resultatet dåligt, eller rättare sagt funkade det inte alls...!
ibland känns det lite uppgivet, det kommer liksom aldrig någonting positivt. Allt prat är bara om hur allvarligt det är och hur ovanligt, läkarna är helt rådvilla, de har aldrig sett någon med så känslig tarm. iaf inte enligt andreas. Jag har funderat lite de senaste dagarna...Jag vill vara fri från slangar, sondning, infektioner och vad jag har förstått tar levern stryck att leva på TPN(som jag gör just nu) kanske inte direkt men om det handlar om år så gör den ofta det...
Sen vill jag inte ta onödiga risker, för det är en stor operation med otaliga risker. Men ju mer jag väger för och emot (med den fakta som jag har idag) skulle jag göra det...
orkar inte skriva i kväll, allt går bara runt i skallen...
önskar att jag kunde få kontakt med någon mer i samma situation, borde ju finnas någon!
Puss och Kram
Karin

torsdag 3 december 2009

Linköping igen...



Hej hej!
Nu är jag tillbaka i Linköping för nya tester. Kom hit vid 13-tiden, käkade lite lunch, fick en säng plats och de började ta prover. Sen kom Andreas så vi diskuterade lite och han informerade mig om vad det var han tänkte göra och lite hur det blir framåt. Idag har vi testat med att ge mig Atropin, för att stanna av mag o tarm motoriken, detta påverkar även hjärtat, ögon och salivproduktionen (kändes som jag hade värsta bäver tungan efter en blöt ute kväll) Sen när de såg att atropinen börjat verka så började han spruta in sondnäring i jejunostomin, fick i mig ca 40ml sen mådde jag jätte illa och sen spydde jag, sen väntade vi lite för att testa spruta in lite till men han fick bara in kanske 10ml, sen spydde jag igen...
Så tyvärr hade inte detta testet någon framgång. Men Andreas ville att jag skulle stanna kvar för att göra ett annat test imorgon men då med stimulerande medicin för tarmarna. Sen ska jag börja en behandling med Imurel, som använd på tex crohns patienter för att dämpa inflammationer i tarmen. Den har dock endel biverkningar, men de brukar vara övergående. Resultatet av detta märks inte förräns om några månader.
Andreas var ganska allvarlig när vi pratade idag, för behandlings alternativen börjar sina... Han nuddade lite vid ämnet om att transplantera en tunntarm, för vi kanske står med sanningen att det inte kommer bli bättre... Att jag kommer få ha Tpn(sond näring i blodet) resten av livet, om vi inte får igång stomin. Det kommer till största sannolikhet tas nya biopsier efter jul, detta kommer ske i Värnamo.
Sen som alltid spar man ju det bästa till sist, Andreas kunde inte förstå varför jag inte får sköta min port-a-cath själv, så han ska ordna så jag får utbildning på det och för han anser att jag ska vara så självständig som bara går! Äntligen någon som tycker som jag på den punkten! :)
Han är helt suverän och medmänsklig. Frågar alltid om familjen och speciellt hur Tyra mår. Efter behandlingen idag satt han kvar och kollade så jag mådde bättre, tänk er en överläkare på ett Universitets sjukhus som tar sig tid till det...!
Jag har googlat min sjukdom nu två kvällar i rad, även de olika behandlingarna jag gjort, och ska göra...hittar inte så mycket information som jag hade velat tyvärr. Även gogglat tunntarms transplantation, fanns inte mycket på det heller. Tror att det gjorts ungefär 50stycken i sverige, vet inte hur statistiken ser ut men rent spontant om jag fick chansen att välja på sonda med port resten av livet eller opereras, väljer jag det senare alternativet... För chansen finns ju att jag blir bra då!
Men det är ingen idé att spekulera i detta nu, en behanling i taget som mor och far säger...
På kortet är tyra runt 7-8mån och ligger i säng och myser...
hon är just nu hos mormor och morfar och sover över, hoppas de får en god natts sömn och en mysig dag imorgon, min farmor skulle komma och hjälpa mamma en stund mitt på dagen när pappa jobbar. Tack för att ni ställer upp! Pratade precis med makn, han har haft de jätte trevligt på julbordet och maten var utsökt!
Puss o Kram
Karin



onsdag 2 december 2009

En hektisk dag...

G0´kväll gott folk!

Idag har jag varit i Jönköping med Philip, Tyra och Stefan. Philip hade tid på Barn o ungdomsmottagningen för att kolla upp sina njurar. De är lite skadade fast man kunde som tur inte se några försämringar sen förra året. Det var skönt!
För er som inte känner familjen, så hade Philip cancer som spädbarn, detta har gjort honom förlamad i benen. Han kan gå kortare sträckor med hjälp av speciella skenor men har även rullstol som hjälpmedel. Han är otrolig, klagar aldrig och kämpar till tusen! Alla gympa lärare som har haft honom under årens lopp har varit så häpna av hur mycket han presterar! :)
(han är med som alla andra på den "vanliga" gympan i skolan)
Han är hur skön som helst!
Efter lite förseningar på sjukhuset åkte jag snabbt hem och inventerade frysen, inför kvällsmaten, (det blev kyckling med ädelost i ugnen, det vi bjöd på på vårat bröllop) Mums!
Sen bar det av till mammografin, det gjorde faktiskt mindre ont än väntat, har hört skräckhistorier! Det enda som gjorde ont var när de klämde vänster bröstet, pga att port-a-cath:en klämdes och det gjorde verkligen ont! :( Läkaren som tittade på bilderna kunde inte se något avvikande, skönt! Jag har inte oroat mig för det, kändes mer som att skulle det vara så att de hittade något, big deal bara en sak mer att handskas med. Jag pratade lite med läkaren om det och hon höll med om att man blir luttrad när man är sjuk...Men så reser man sig och kämpar vidare. Jag kan ju inte bara sluta stå ut med allt! Folk undrar hur jag orkar, men man får vända på det lite. Jag kan ju inte orka...kan ju inte bara ge upp och inte gå med på den ena behandlingen efter den andra, för chansen finns ju faktiskt att någon av alla dessa grejer som jag testar funkar. Och då får jag ju tillbaka mitt liv, Stefan får tillbaka sin fru och mina barn sin mamma...


Hörde lite på P4 idag, Carola var gäst hos Lotta Bromé. Carola är verkligen ingen favorit, snarare tvärt om... Men de spelade en sång som hon hade skrivit dagen efter hennes mamma gått bort, den gick "Allt kommer bli bra, mamma!" Gillade den, men tårarna rann ner för mina kinder. Ibland är det svårt att tänka att jag kanske inte kommer få se Tyra bli stor, få följa hennes framsteg, se hur grabbarna blir vuxna, få bli gammal med Stefan. Har faktiskt gjort allt klart, hur jag vill ha det om jag inte klarar mig. Vill inte att Stefan ska behöva fundera på hur jag hade velat ha min begravning osv. Om jag skulle dö behöver barnen honom utan att han ska behöva tänka på en massa praktiska saker. (egentligen något alla borde göra, fonus har en bra on-line tjänst gratis)
Men visst får jag tankar på detta ibland, hur länge kroppen orkar kämpa. Inte så ofta men det har blivit mer påtagligt sen min Psykolog uttalade de orden. Konstigt nog har jag nog kommit att förlika mig med tanken att det kan gå så, men det är inte detsamma som att acceptera det! Verkligen inte!

Efter mammografin (som jag inte behöver göra igen på 13år!!) åkte jag hem och åt lite och sen däckade jag i sängen, klockan ringde nog fem gånger plus att stefan ringde och kollade så jag kom upp för jag skulle hämta honom och Tyra på dagis, fy så trött jag var! :) bara snozade...farligt!Men upp kom jag, kul att hämta tyra på dagis, första gången på evigheter!
Sen gjorde vi mat och busade, tittade på "bebis-kort" i mobilen, en av Tyras favoriter just nu. Då kommer hon och kryper upp i knäet och ska titta, helst hålla moblien själv och trycka på lite knappar till mitt förtret! (hon har lyckats radera endel telefonnummer i mobilen!!)
Sen kollade vi i böcker, åt clementin och gosade lite...kollade på skidskyttet och röjde efter den delikata middagen, lika gott idag som på bröllopet! ;)

I morse åkte jag innan ronden hade gått, orkade inte vänta, Kai var på operation så honom skulle jag ändå inte få träffa så då spelade det kvitta...Men jag hoppas verkligen att han kommer förbi innan jag åker till Linköping imorgon. Känns som han kan behöva uppdateras lite vad som händer och planeras.

Här kommer lite bilder och fakta om vad det är för olika sonder som jag;


Detta är min mage (snygg va?!) Den vita knappen som sitter högst upp är en Gastro-knapp, den går via bukväggen in i magsäcken (ventrikeln) den hålls på plats med en liten vätske fylld ballong på insidan, i magsäcken. Denna har jag inte använt på länge utan har den för att hålla hålet öppet till magsäcken ifall att läkarna skulle behöva gå in där och greja.( fick denna i april -08, fast en annan modell som gick både till magsäck och tunntarm. Den slutade fungera i mars -09)



Den andra sonden jag har heter Jejunostomi, den går direkt in i en del av tunntarmen (tomtarmen) som ligger ungefär en meter ner i tunntarmen. Denna hålls på plats med ett speciellt förband som ni ser, annars sitter den inte fast alls. Denna fick jag i april/maj -09, fungerar just nu ej tyvärr.

Så här ser anatomin ut i magen. Tunntarmen är den längsta tarmen ni kan se på bilden, den är ca 6 meter på en levande människa (på en död människa kan den vara mellan 9-10meter pga att musklerna inte längre dras ihop)
Tunntarmen delas in i tre delar Deodenum som är tolvfingertarmen, Jejunem som är tomtarmen och Ileum som är krumtarmen.


Efter tester som gjorts bland annat fullvägsbiopsier på tummtarm och magsäck så har de kommit fram till att jag har symptom på "lymfocytär epitelioganglionit med hypertrofisk neurondegeneration" förenklat står det för inflammerade nervändar med förändrade celler som är förminskade i antal (mot vad det borde vara).

Första bilden är på Philip och Tyra på barn och ungdom mott. på Ryhov. Jag tror tyra åkte den rutchkanan ca 25ggr medans vi väntade, ena gången på rumpan, nästa på mage och hon var sååå lycklig!
Andra bilden idag är på Tyra, i bilen på väg till Jönköping. Vi sjöng "babblarna" till hennes stora förtjusning!
Puss och Kram
Karin





























tisdag 1 december 2009

en dag av ingenting...











Hej!
Idag har det inte hänt någonting...det mest spännande idag var en kort promenad till mataffären och att jag har lyckats få tillgång till spotify. Jätte rolig dag...
Sov länge, ronden gav ingenting...
Port-a-cath:en har kliat hela långa dagen, och så får jag inte klia...så så frusterande!
det är liksom på insidan, runt kanterna på den. För er som inte vet hur de ser ut eller rättare sagt känns under huden så är det som en knöl, stor som en 5-krona ungefär. Jag kan känna lite kanter på den så den är inte helt rund. I den finns det som en gummiduk som man kan sticka i ungefär 1miljon gånger (har jag för mig). Den kan sitta i flera år(oftast utan komplikationer)
Man får oftast en sådan om man har cancer och behöver få behandling under en lång tid. (tex dropp, cytostatika)

så här ser den ut.
så sticker man in nålen i den (för att få dropp)

Denna delen hänger utanför kroppen, man kopplar droppet denna. (byts en gång varje vecka)
så här ser det ut under huden (min sitter på höger sida dock pga av att en propp i en Cvk har förstört mina kärl på vänster sidan)








just de, höll på att glömma att andreas ringde idag och bekräftade att jag ska till Linköping på torsdag, dels för test och för start av en ny behandling(den som sänker mitt immunförsvar)
Mår jag bra efter testerna an jag få åka hem igen på torsdag annars stannar jag en natt på sjukhuset tills fredag. Jag ser det mer som en bonus om jag får komma hem på torsdag...
Min hem sjukvård kommer nog igång nästa vecka om allt är som det ska, det blir skönt. Även om jag kommer vara uppkopplad 12 timmar om dygnet till dropp så är hemma ändå hemma! Enda nackdelen med att bo i ett gammalt hus är de ca 5cm trösklar som är överallt, ett jäkla konkande med droppet ;)
Önskar att jag kunde få utbildning till att sätta droppet själv, eller att stefan kunde få sätta det för då hade man kunnat vara mer fri... för man har en bestämd tid som de kommer och sätter droppet och sen kan man ju inte göra så mycket mer den kvällen. Så summa kardemumma är ju att man blir låst. Kan inte vara hos goda vänner längre än tex. 20.30 för sen kommer de och ska sätta droppet osv... Kan inte åka iväg och sova borta över en natt m.m... Men tur att stefan inte fick som han ville i början på hösten, för i våras fick vi flytta ner till bottenplanet i vårt hus när jag skulle ha hem sjukvård, så nu tyckte han det var dags att flytta upp igen...tur att jag inte gick med på de! :)
Imorgon ska jag göra min första mammografi, det sägs att det gör ont men med mina taxöron tror jag inte det ska vara någon fara...innan jag blev sjuk hade jag en ganska rejäl byst som nu har krymt till en liten byst med resultatet taxöron...jag sörjer det inte men jag tror min make gör det ibland ;)
hoppas att Kai kommer hit på ronden imorgon så han får lite info om Linköping, tror inte han vet om det riktigt...och det känns lite konstigt i och med att han är "min" läkare.
Hoppas också att ronden kommer tidigt imorgon för då kan jag kanske hinna med stefan och philip till jönköping för läkarbesök för philiokus...ett av många, stackarn...
i och för sig från ett sjukhus till ett annat men de är ju inte mig det handlar om för en gångs skull...


När man är sjuk som jag blir man ganska fokuserad på sig själv har jag märkt, allting rör mig, hur jag mår, vad som händer mig på de olika sjukhusen, de olika behandlingarna, frustrationen som de runt omkring mig känner för att det ibland går lite sakta mellan behandlingar osv...
Men de som blir bortglömda är de som står ijämte och inte riktigt kan göra någonting. Ingen frågar hur de mår, osv. Tror detta är ganska vanligt... Jag tycker synd om dem för ofta tror jag de mår sämre än vad jag gör, i alla fall psykiskt.
dagens bild är från förra julen, tyra som tomte jämte vår fina gran! sötnos...!
Puss och Kram
Karin