Är fortfarande i jkp på infektion...
Tack för alla peppande kommentarer, snällt av Er!
Jag kommer inte ge upp, men ibland känns allt bara sådär hopplöst...för egentligen så skulle jag ju imorgon äntligen fått åka till Stockholm för vidare utredning, gjort alla de där nödvändiga testerna som jag måste göra för att mina läkare i Linköping ska kunna komma vidare och kanske,kanske komma på vad som ska göras för att min mage ska fungera eller iaf fungera bättre! Men så händer detta, då blir jag så besviken för då vet jag att det dröjer mellan 3-4månader innan de blir aktuellt med Stockholm igen tyvärr. För de är sommar, vilket är lika med att då händer de ingenting! Så tidigast i september skulle jag gissa på att de kan bli aktuellt att få åka upp. Men då ska ju allt stämma så jag mår bra då med...! Och tills dess är de ju ca 3mån, vilket lätt innebär att jag kan hinna ha en sisådär 6blodförgiftningar till innan dess. Eller nåt annat.
Minnena från semestern är ovärdeliga! Men även när jag Plockar fram guldkornen så kan de kännas tungt...
De är svårt att förklara över telefon för en ledsen tre-åring som längtar efter mamma varför jag inte kan vara hemma som alla andra mammor. Varför inte doktorn bara kan göra mig bra så jag slipper vara borta hela tiden... Det blir bara mer och mer sådana frågor ju äldre min ängel blir och det krossar mitt hjärta varje gång jag måste försöka få henne att förstå något som läkarna inte ens kan begripa!
Det gör fysiskt ont varje gång jag pussar dem hejdå och vinkandes ser bilen lämna parkeringen, jag vill ju vara där hemma i vardagen med dem. Dela den med dem jag älskar mest. Min familj.
Sen gör ju alla infektioner, dvs blodförgiftningar kroppen trött. För den får ju aldrig tid att återhämta sig. Det tar längre än en vecka att bli pigg från en sådan...vilket just nu gör att min kropp är slutkörd efter några infektions rika månader. Har helt tappat räkningen på hur många jag ens haft i år. Men jag tror nästan att jag snittar på 2 i månaden, så då förstår ni ju själva... Men jag hoppas de vänder. Vill inte spendera hela denna sommaren på sjukhus också! Var jobbigt nog förra året, då jag lyckades vara hemma 1dag på Stefans 5veckor semester. Sen ibland måste jag bara få "spy" ur mig mina tankar, de är ju därför bloggen finns...
Imorgon väntar iaf ny operation. Ny port à cath. Hoppas att de hittar kärl... Annars är de ganska kört för mig...
Puss och kram
Karin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Först vill jag säga att jag är väldigt glad över att läsa att ni kom iväg på er dröm-resa=) Tänk vad underbart att få byta miljö, se någonting annat och att få vara som en "vanlig" familj på semester. Och att du fick må bra så många dagar, ända fram tills ni skulle åka hem...det kunde ju likaväl ha varit redan första dagen som du blev dålig.
SvaraRaderaDet var tråkigt att det blev en sån avslutning på semestern och att du nu mår dåligt igen. Sjukhus är trista på sommaren då inget händer, min son fick vänta på en operation i fem månader pga sommaruppehåll, men det är tryggt att veta att akutvården fungerar.
Hoppas att operationen går bra och att du piggnar på dig så att du får fina sommardagar tillsammans med familjen.
Kramar,
Regina
Lycka till med din nya "port" hoppas allt går bra! Tråkigt med Stockholm:( Jag tror inte att någon av oss som läser om dig på din blogg ens för en sekund riktigt förstår hur ni har och har haft det sedan du blev sjuk. Klart det måste pysa och konstigt att du har det tålamod och den kämpaglöd du faktiskt har. Många tankar till dig och din familj, Karin.
SvaraRaderaHoppas du snart är hemma igen!
Helén HL
Lycka till med operationen imorgon! ¨
SvaraRaderaMassor av kramar från Sara S
Jag mår så dåligt när jag läser om lilla Tyra och hur ledsen hon blir när du inte är hemma.
SvaraRaderaTycker det är jobbigt när lilla Hilma blir ledsen för att jag ska åka iväg å träna... och då handlar det om typ 2 h!!!
Kan inte föreställa mej ens hur du har det.
Önskar av hela mitt hjärta att du blir pigg och får komma hem till familjen snart igen.
Håller tummarna att operationen kommer gå fin fint!!
KRAMAR HannA
Ut med alla känslor, förstår att du mår jättedåligt...Du är så tapper!!! Tråkigt med stockholm, all den här väntan...Den smärtan som sjukdomen ger dej är ju grym, plus den oerhörda smärtan inför familjen att se dem ge sig av...höra din lilla ängel vara ledsen osv. Så ledsamt !!! samtidigt vackert Karin att du har en underbar familj, att kärleken slagit rot...att du träffade stefan på harrys den där kvällen...:) Tillsammans är ni oslagbara!!! Kämpa på min pippi långstrump...Nu håller vi tummarna för porten! Ett skepp kommer lastat med kramar från reftele
SvaraRaderaStora styrkekramar till dig Karin!! Du är stark och du kommer att fixa detta! Känner dig inte men känner för dig i dina ord. Önskar dig allt gott!!
SvaraRadera