söndag 26 juni 2011

Tillbaka på sjukhuset...

Hej hej!

Eller hur var dottern otroligt söt på vårat midsommar firande?
För jag och min familj med mina föräldrar och min farmor firade (iaf en stund) i Falkenberg. Min farmor har stuga där som vi lånar ibland när vi kan. För tredje året i rad var vi där och firade. Vi skulle varit där tills i dag. Så blev det inte. Inget blir någonsin som vi tänker...
Hastigt och lustigt fick vi packa ihop allt igår och åka hem.
Så med en besviken make och tre besvikna barn så har ju ångest för att jag alltid sabbar allt med att bli sjuk. Och hur jag hela tiden sätter maken i jobbiga situationer. Han var inte speciellt glad när han insåg att de var kört, att jag behövde åka in. Igen. Tack mamma och pappa för att ni städar upp efter oss i stugan. Tror Stefan gjorde ett väldigt bra jobb på den korta stunden han fick på sig. Jag kunde ju tyvärr inte bistå med så mycket hjälp...
8 dagar lyckades jag vara hemma.
Jävla skit sjukdom!

Men midsommar var fint och lugnt. Vi var själva på kvällen, vilket jag kan tycka kännas ensamt just vid en sådan högtid när man egentligen ska vara många. Men maken vill gärna fira där nere så då gör jag gärna det för hans skull. För att slippa alla måsten. Sen så är jag glad på ett sätt för Tyra slipper se en massa överförfriskade vuxna som de lätt blir på stora midsommar firanden. Skönt att slippa utsätta henne för det.

I onsdags tog jag o Tyra ledigt från dagis och följde med Malin, Saga och Melker till Leo's lekland i Växjö för en dag med lek och bus. Härligt att kunna göra en utflykt med henne, det händer ju inte så ofta! Tack Malin för att du så snällt hjälpte mig att göra det möjligt! Du är underbar, Tyra avgudar dig. Tyras nya "idol" är Saga som är 6år, hon hänger som en liten vante efter henne. Oftast funkar det även om jag misstänker att Saga ibland tycker att Tyra är lite barnslig, med all rätt! 3år i den åldern är ganska stor skillnad! :)


Puss och Kram
Karin

4 kommentarer:

  1. Har man läst din blogg för länge när man tänker "jamen åtta dagar, det var ju riktigt länge... "? :) Hoppas du är hemma snart igen!

    SvaraRadera
  2. Förstår så väl hur du känner det. Jag tänker på dina tankar om hur du förstör för familjen. Har sådana tankar jag med. Man vet att man inte kan påverka sin sjukdom men ändå kommer sådana tankar. Och din man vet ju att du inte rår för det men han kan ju inte heller rå för att känna besvikelse.

    Jag ber för dig och om kraft och tålamod till din familj.

    KRAM!!!!

    SvaraRadera
  3. Tack själv för en bra dag i växjö! det är ni som är underbara. det var ju super mysigt. bara säg till när vi ska ha nästa lilla tripp någonstans :)
    krya på dig vännen!

    SvaraRadera
  4. Älskade goa Karin..! Skitsjukdom, förstår hur du känner...men det är absolut inte ditt fel! Ni fick en bra midsommarafton, vilket många barn ej får pga överförfriskade föräldrar. Det blir ej som de barnen har tänkt sig...och det är ett val som föräldrarna gör. Att bli sjuk Karin, det är inte ditt val och det vet din härliga familj, du sviker ej dem, aldrig någonsin! Dom älskar dej!!! Kämpa på hjärtat...!!

    SvaraRadera