Hej hej!
Först och främst vill jag säga TACK till de här två brudarna!!!
Snygga va?
Mina två äldsta kompisar, vi knöt våra band i baby-simmet!
Iaf tack så jätte mycket för den trevliga helgen i växjö...det får vi göra om!
Annars rullar dagarna bara på, det händer just nu ingenting. Jag mår sådär fysisk, psykiskt är de tungt värre.
Även fast jag har saker att se fram emot så känns nuet surt.
Jag tänker mycket på vad som komma skall eller vad som inte ska komma. Tankarna bara yr runt i skallen, många är ganska så exicentiella om tex vad händer om jag dör? hur länge kommer jag få leva kvar? kommer jag bli sämre? när kommer nästa blodförgiftning? sådana saker man inte gärna pratar med andra om. Men de snurrar runt i huvudet som en cd-skiva som hängt sig. Ibland försöker jag prata lite med älsklingen men de är svåra saker, jag vill inte tynga ner honom med såndant heller. Han har nog med saker att tänka på iaf.
Just nu fylls dagarna bara på, frågan är om jag "slösar" mina dagar med att inte leva.
Mina dagar är ganska så lika varandra. Ibland känns det som om jag inte är behövd alls.
Fast jag vet att jag är det i familjen.
Men utanför det, i ett annat sammanhang.
Vad skulle ni göra om ni visste att Era dagar kanske är räknade?
Visst, så dramatiskt är ju kanske inte mitt fall, men de börjar känns som om livet bara glider ifrån mej...
För Er som gillade Nicke Borg i melodifestivalen så kan jag tipsa om hans "Ep" på spotify.
Nicke Borg Homeland, chapter 1
Riktigt bra!
Puss och Kram
Karin
Hej Karin
SvaraRaderaDu vet inte vem jag är (en fd Reftelebo) o jag vet inte vem du är :( men jag känner så starkt för dig. Hur många gånger som helst har jag börjat skriva en kommentar men "deletat" för att orden blir så meningslösa på något sätt. Det jag vill säga är att jag som sagt känner så oerhört starkt för dig och din enorma kämpaanda (tittar in på din blogg varje dag) och jag hoppas hoppas att du orkar länge till.
Kram
Jag håller med föregående talare.
SvaraRaderaDu är en tapper kämpe!!
Jag håller mina tummar för dig!
Tänker på dig i min aftonbön!!
Kram
Du vet inte vem jag är heller...Men jag instämmer med vad de andra tycker. Har följt din blogg väldigt länge. Har själv varit sjuk så jag vet på ett ungefär vad du går genom.
SvaraRaderaKämpa på, du fixar det
Må så gott :-)
Kära Karin! Du behövs alltid!!! förstår dina tankar så väl! Friska människor tänker nog också i samma banor i bland...men när man lever med sjukdom varje dag som du, då är det tufft...!!! Du har lärt mej mycket med din blogg, jag är så tacksam för dej! Önskar att jag kunde blåsa i väg allt ditt onda...hjälpa dej!!!! Ett skepp kommer lastat med kärlek...Kramelekram
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaVi känner inte heller varann, men jag tittade in här första gången i kväll och ville bara säga att jag känner igen känslan av att livet rinner i väg, men jag tror att man gör det som krävs och det man mår bra av för dagen. Som sista bilden säger, man är stark när man orkar! Jag tycker du verkar kämpa på bra!
Kram