GeoTagged, [N57.17621, W14.02765]
Hej allihopa!
Idag åker jag hem från sjukhuset. Och jag hoppas att det dröjer länge tills jag blir inlagd igen...! Det jobbigaste just nu är smärtan och abstinensen. Känner mig ibland som en riktig pundare... Detta beror på att vi trappar ut morfinet för att det ska kunna gå och göra en speciell undersökning i Stockholm. Det sura är att det finns ingen medicin att ersätta morfinet med så ju mindre morfin, desto mer ont får jag. Ganska psykiskt påfrestande…! Så mitt humör är ganska kasst, tålamodet ligger på minus sidan så just nu är jag super jobbig för omgivningen. Känns för jävligt!
Det ska iaf bli skönt och komma hem.
Åh, vad jag önskar att jag vore frisk...är så jävla trött på allt!
Puss o Kram
Karin
Hemma! Hemma! Va härligt! Var rädd om dig och vad gör det om du är grinig, bara det leder fram till något gott! Jag tror inte det är så farligt. Kramar
SvaraRaderaJag tänker på dig!!
SvaraRaderaJag håller tummarna att detta leder till något bra!!
Kram
/Johanna i USA
Välkommen hem!
SvaraRaderaHoppas att det är där du får befinna dig nu!
Kram Limpan
Kul att du åker hem gumman! Tror tusan att humöret är ostabilt! Du har all rätt i världen att vara grinig. Jag är så imponerad av dej, du är så rak, så ärlig, så fantastisk!!! Fotot på dej är så vackert, det talar om mycket hur du känner. Vill krama dej och säga att i morron så är allt bra...men du kära Karin vet om någon att man ej kan ta något för givet, du lever precis i nuet, vet ej hur det är om en timme osv. Vem klarar av det i flera år? Jo, du...!!! Du, Karin underbare kämpe! Ge inte upp! Fortsätt snälla! Snart måste vindarna vända...och du får stanna hemma med dina kära för evigt. Inga mer väntrum! Det är färdig väntat...Ett skepp kommer lastat med Tack-för-att-du-finns-kramar från Reftele
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaJag önskar att du fick vara hemma för alltid. Nu får det faktiskt vara nog. Allt det bästa till dig!
Underbart att få komma hem.
SvaraRaderaHoppas att det leder till att du mår bättre.
Önskar dig all lycka
Kram/Gunilla
Hej Karin!
SvaraRaderaVet inte om du minns mig... vi träffades för ca 2 år sen på sjukhuset efter min op. Jag vill bara säga att jag har följt din blogg ett tag, tårarna rinner när jag tänker på dig och din familj. Beundrar dig att du orkar dela med dig av alla känslor. Hoppas du får det mysigt hemma med familjen och att undersökningen ger nåt bra!
Många kramar från Mickan i Hånger