Nu är jag på sjukhus igen så då finns det tid att fördriva så jag tänkte uppdatera bloggen lite! 😃
Tänk att jag varit hemma i lite över ett år! (om de dagarna innan jul som jag låg inne inte räknas in) Helt otroligt, vilken skillnad om jag jämför med hur det var innan!
Tyvärr så har det inte förändrats något med maten eller vätskan utan jag kräks fortfarande, men försöker pilla i mig mat så gott de går. Jag lever på det lilla som blir kvar efter jag kräkts. Det funkar men det sprudlar ju kanske inte energi ur mig utan mycket tid går åt till att vila och sova.
Men i min egen säng! 👍
Jo, anledningen till att jag nu befinner mig på sjukhuset är att jag i lördags förra veckan vaknade med ett knä stort som en handboll som inte bar mig och de gjorde djävulusiskt ont! Så in till akuten för att se vad som kan ha tänkas hänt. För jag hade inte gjort något själv, tex trillat eller så utan de bara var så när jag vaknade. Fick en första diagnos att knäet va inflammerat så hem med lite anti inflammations medicin så skulle de ge med sig enligt läkaren. Men på söndag så hade de svullnat upp ändå mer och jag började känna mig febrig o hängig, så då valde läkarna att "tappa" knäet på vätska. O sen hem igen, men efter några timmar var knäet ännu större så då var det bara in igen och då hade de fått preliminära provsvar på vätskan från knäet som visade på en bakteriell infektion. Så jag blev inlagd på ortopeden med intravenös antibiotika. Men de hjälpte inte tyvärr så på tisdagen blev de operation av knäet och de satte ett "spol-dropp" i knäleden. (Bilden med två slangar, där ena pumpar in koksaltslösning och i den andra slangen kommer de ut) detta gjorde fruktansvärt ont, blir ju lite som en ballong som blåser upp knäet fast med vätska istället för luft, de hela blev inte bättre av att den slangen dr de skulle rinna ut hade blivit lite knickad så vätskan hade svårt att rinna ut i samma takt som de rann in...! Men då konstaterade de iaf att det var blodförgiftning i knäleden som spridit sig till resten av blodet. Så mer antibiotika! Men nu är slangarna borta, en otrolig lättnad! Så förhoppningsvis får jag gå hem idag med antibiotika tabletter. Så de ska bli spännande och se hur de får att behålla dem...!
Sådan jäkla otur helt enkelt, läkarna kan inte säga hur de kom sig att det satte sig i knäet eller vart de kom ifrån tyvärr...
Annars så rullar livet på, jag har börjat gå på dag rehab mest för att komma hemifrån och träffa andra människor. Detta är två förmiddagar i veckan.
Jag är numera sjukskriven igen! Så skönt att komma in i systemet igen och faktiskt få ut lite pengar i slutet av månaden... De senaste månaderna har varit riktigt tuffa då Stefans vikariat hastigt och lustigt tog slut utan någon direkt förvarning...! Men nu har fått ett kort vik som klasslärare i Tånnö. Så det är en enorm lättnad då A-kassan helt enkelt inte är så snabba! Väntar fortfarande på pengar, men det ska vara intyg på intyg, de verkar aldrig nöja sig! Surt som fasen!
Tyra håller sig frisk som en nötkärna "peppar,peppar" så de är skönt. Hon är så härligt dråplig just nu med stört sköna kommentarer till det mesta. Men de tar på krafterna enormt då hon är väldigt energisk och full av liv precis som det ska vara!! Bara mamma som inte orkar med riktigt i svängarna...
Så som ni ser flyter tiden och livet på. (Även om jag ibland ser allt i svart och förbannar min kropp, men sen så kommer de en dag då allt känns lättare så orkar man lite till!)
Nu hoppas jag på en härlig vår med massor av sol och fågelsång!
Puss och kram
Karin
