Hej!
Har haft en rejäl blogg torka( som de verkar heta inne i cyper space världen)
Är iaf inlagd igen sen 1vecka tillbaka... Det blev en ny ambulans färd med en ny blodförgiftning som orsak. Är mycket bättre nu, min värden är bättre och jag har antibiotika intrevanöst 3ggr/dygn... Det som bekymmrar mej mest är värken i bäckenet och benen. De känns mindre Stabila än innan! Tyvärr.
Imorgon får jag förhoppningsvis permission tills på söndag om mina värden inte visar sej vara helt åt helvete. Men de borde de inte vara.
Innan jag blev sjuk nu så var jag hemma MÅNGA veckor och levde vardags liv. Försökte leva, därav så prioriterades bloggen ganska långt ner på listan av saker jag la min energi på. Hoppas Ni förstår!
Just nu känns livet så jävla trist, livet rinner ur mig. Är extremt trött på att vara sjuk. Mina värden är ganska pissiga även när jag inte har blodförgiftning, ligger på undernärdhet enligt min läkare. Kroppen säger ifrån. Jag orkar inte riktigt bry mej. Känns som jag vill dra täcket över huvudet och försvinna. Mitt liv existerar inte längre. Totalt likgiltig stora delar av tiden. För det känns som att jag precis hinner få upp näsan över vatten ytan sen trycks jag ner igen. Försöker verkligen simma upp mot ytan, men hela tiden dras jag sakta men säkert neråt...
Är så trött på att vara sjuk. Jag vill leva. Jag vill orka åka pulka med Tyra. Jag vill inte att hon ska uppleva att mamma aldrig kan göra något "kul" utan måste vila. Är trött på att vara sur och tvär. Hon förstår förmodligen så mycket mer än jag tror...
Ibland känns det som det enda jag gör är att be om ursäkt att jag är sjuk. Att jag inte orkar. Att jag måste vila. Det känns som jag är en stor broms kloss och mitt samvete gnager upp mig inifrån att jag inte kan vara till mer hjälp och nytta för Stefan.
Men som sagt idag är en dålig dag.
Puss och kram
Karin
Förresten snart går tiden ut för att vara med och bidra till insamlingen och samtidigt delta i utlottningen av det fina halsbandet, dragningen sker några dagar efter beroende på mitt välbefinnande... Tack alla ni som redan skänkt en slant!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Karin!!
SvaraRaderaDu är en sån kämpe. Jag är så imponerad av dig. Det är klart att du ska prioritera familjen före bloggandet. Men jag kollar varje dag om du skrivit något nytt...
Hälsa maken!
Massor av kramar från Sara S
Hej Karin!
SvaraRaderaVilken kämpe! Tänker på dig och hoppas att du ska kunna få må lite bättre.
Hoppas också att ni kan få göra eran drömresa.
Sen, måste man inte alltid vara glad och positiv, det orkar man inte.
Ta vara på dig.
Kram Åsa
Hej vännen,
SvaraRaderaDu behöver en lugn och mysig tjejhelg.
Du kommer gilla det. Du kommer glömma att du är sjuk och vi kommer skratta som förr!
Glöm inte att 26-27/2 är bokat.
Du är bäst. Kramar
Hej Karin
SvaraRaderaKlart du är trött på att vara sjuk, men du skall inte be om ursäkt och ha dåligt samvete. Du skall tänke på dig själv och din hälsa.
Kämpa på, så du hinner få upp hela kroppen över vatten ytan. Håller tummarna for att ni får göra eran drömresa. Hälsa Stefan & barnen.
Massor av må-bättre kramar från
Ole & Karen, DK + Toftaled
En stor varm kram till dej Karin! Kämpa på!
SvaraRaderaHäls Martina
Kämpa på, vi är många som tänker på er och som hoppas på att ni snart kan få leva som en familj på er resa. Massa styrke kramar från Mia
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaHar just blivit informerad om att denna bloggen finns och har uppdaterat mig på ditt liv de senaste åren... Hade ingen aning om att du hade det såhär!
Vill bara säga att jag tänker på dig och önskar att du får bli ditt gamla vanliga pigga jag igen!
Många kramar från din gamla fotbollskompis Jossan
Be inte om ursäkt för saker du inte kan rå för! Vissa saker väljer vi helt enkelt inte själva.
SvaraRaderaKrya på dig så gott du kan!
Ohh, inte ska du känna dig skyldig och ursäkta dig för att du är sjuk, det är ju något du absolut inte själv valt....lägg inte energi på det snälla!
SvaraRaderaDet är ju aldrig speciellt kul att vara sjuk och inte så sjuk som du är och den här årstiden gör inte att det på något sätt gör det lättare. FÖrsök att inte krypa för ner långt under täcket, för snart kommer ljuset och då blir det lite, lite, lite lättare allting. Och om jag kunde ta min bit av det där att det kommer att kännas lättare och skicka över till dig, så gör jag det!
Kramar fr Agneta
Hoppas att du finner styrka i att bara vara och vila, inte konstigt om humöret svänger!! Krya dej!! Mvh Britt
SvaraRaderaÄlskade Karin....Önskar att jag kunde bota dej, skydda dej från sjukdom....önskar att känslan jag har i mitt bröst kunde hjälpa dej....Sluta aldrig lysa, du starka strålande stjärna....Du är vackrast!
SvaraRadera