Jag saknar mitt liv. De som jag hade innan jag blev sjuk, när jag kunde planera, orka hjälpa Stefan med hemmet. När jag kunde vara fri från allt. Aldrig behöva fundera på allt de praktiska och diverse mediciner om jag ska åka hemifrån. Jag saknar att inte kunna jobba och tjäna pengar. Just nu är de ofta att de inte "går runt" ekonomiskt. Jag saknar att ha jobbarkompisar. Jag saknar att ha ett fungerande socialt liv. Jag saknar att vara hemma. Jag saknar Stefan. Jag saknar Tyra. Jag saknar Oscar och Philip. Jag saknar att gå ut och festa(inte varje helg men lite tätare än 3års intervaller!) Jag saknar struktur i livet. Jag saknar shopping. Jag saknar livsglädje stundvis. Jag saknar att kunna gå ut och gå. Jag saknar att min ork tryter. Jag saknar att inte kunna vara själv en stund med Tyra. Jag saknar Stefans obekymrade sätt att se på livet. Jag saknar att kunna känna mig mätt. Jag saknar energi. Jag saknar engagemanget i fotbollen. Jag saknar fotbollen. Jag saknar att ha kul. Jag saknar tilltro till livet. Jag saknar livet!
Jag saknar mitt gamla jag, har tappat bort mig själv någonstans på vägen...
Karin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Karin
SvaraRaderajag saknar ord när jag läser om vad du, ni går igenom. Om jag kunde skulle jag förändra ditt och andras liv. Men det enda jag kan be om är styrka för dig och din familj.
Kram från Karin E i Reftele
Blir så sorgsen när jag läser dina ord Karin och önskar av hela mitt hjärta att du kan få tillbaks allt det du saknar. Kramar Monica M
SvaraRaderajag önskar att du kan bli frisk och att du orkar njuta av din familj
SvaraRaderaJag ber....
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaÖnskar att du får tillbaka ALLT du saknar. Finns ingen jag önskar mer gott än dig Karin och jag vill aldrig ge upp hoppet om att du kommer få tillbaka allt, precis allt.
Styrkekramar till dej
Orättvist kära Karin! Det kan gå oärliga osjyssta människor genom livet utan att möta några motgångar eller känna någon skam eller ånger. Så finns det människor som du och din familj som får gå igenom det här helvetet rent ut sagt...det gör mig arg och frustrerad, ni som tänker på alla andra, som hjälper andra människor! Vill ej bli bitter och släpper inte hoppet för er! Det måste vända, det måste komma något gott ur det här, men när Kära Karin? Det vet vi inte....Ge inte upp, snälla kämpa på så hoppas vi på att du snart slipper att sakna, att du får ditt "normala" liv tillbaks igen. Hitta dej på vägen....plocka i hop Karin igen. För mig så är du världens starkaste och underbaraste...var du än befinner dej och kommer alltid att vara det. Du ger mig kraft! Tack! Ett skepp kommer lastat med kärlek från Reftele
SvaraRaderaHej Karin!
SvaraRaderaJag "känner" bara dig genom bloggen men, ge inte upp! Du ska veta att det finns många här ute som tänker på dig och din familj och vi önskar att det vänder för dig snart, eller NU förstås.
Kram från mig!
Gumman....det gör sååå ont i mej när jag läser din saknad,,,, Vet inte vad jag ska säga,vet inte vad jag ska göra, för att göra livet lättare för dej. Men jag finns alltid här nere på byn ifall du behöver prata eller spy lite galla eller gråta......kram Jennie
SvaraRadera