Frustrerad

Jag blir Såååå jävla trött!
Imorse så sattes den nya sonden in med en jobbig gastroskopi, seederingen kickade inte in förräns efter de hela var över...!
När vi åt kvällsmat kräktes jag upp den igen...! Livet visar inte sina bästa sidor för tillfället. Så istället för att mysa med familjen hemma så sitter jag just nu på akuten och väntar på att få en tillfällig Peg/sond så hålet inte växer igen...
Så arg samtidigt för jag väntat en vecka på att kunna testa om den nya smärtlindringen som jag ska spruta genom Peg:en kunde hjälpa. Så nu blir de en helg till utan smärtlindring... Det tär så på humör och stjäl så mycket energi från mej!

Gnäll, gnäll och lite till gnäll. Känns som det är de enda jag skriver här just nu... :( men det är iaf skönt att skriva av sig!

Kram

Peg strul

I fredags hände de igen...jag spydde upp sonden. Skillnaden nu var att slangen hängde 20cm utanför munnen, sist stannade den i svalget. Men lika jävla obehagligt. Det går inte prata, jag bara klöks och spyr...så de var bara att "kuffa" ur ballongen och dra in slangen genom munnen och ur magen. Sen in till akuten för att sätta något i hålet i magen annars växer de igen. Det tar bara ett dygn ungefär. Så iaf efter många om och men så övertalade jag läkaren att lyssna på mig och inte sin bak-jour(han ville lägga ner hela slangen i magsäcken, vilket hade betytt att när jag hade spytt nästa gång så hade den kommit upp igen). Jag guide dem om var på mottagningen de nya peg:arna fanns och så satte de dit en tillfällig peg. Så hålet förblir öppet men jag kan inte använda den. Så nu väntar jag på att en ny sådan som jag hade ska komma hem och få den dit satt. Tyvärr är min gamla kirurg läkare ledig denna veckan så vi får se hur de ska göra när den ska läggas ner... Brukar behövas göras på OP.
Detta fenomenet hände ofta med min gamla peg. Ibland flera ggr i veckan så de känns lite tröstlöst just nu. Trodde faktiskt att jag inte kunde spy upp den...men så fel jag kan ha.
För att toppa veckan så har jag dragit på mig en riktigt jobbig förkylning med feber till och från. Min läkare är lite rädd att de blir bihåle inflammation av de men den som lever får se!
Så inte mycket som går min väg förtillfället, men jag är hemma iaf. Jag får gosa med Tyra, somna jämte maken och bara va.
Livet på en pinne...

Kram

Tyra med sin söta kusin Elin som Tyra är enormt glad i! Söta tjejer!

Sakta lunk...

Hej!

Ligger i min säng och vilar, hemtjänsten är här och städar. Känns inte riktigt bekväm med situationen än. En går runt här och städar och donar medans jag vilar...! Känner mig så otroligt lat i dessa sammanhangen...
Men hade jag nu lagt min lilla energi på städning hade jag varit totalt utslagen efteråt! Blev matt igår bara när Lisa, Melker, Sara och Livia var och hälsade på en stund. De svåra numera är dock att slappna av när jag vilar pga smärtan. Det värker i rygg och ben konstant. En riktig energi tjuv. Och en stor humör-tjuv!

Jag hade rätt ang sprutorna i låren. Låren är blåa och ömma. Så igår avslutades det hela efter att jag ringt och ifrågasatt smärtenheten...
Dagens bilder blir därför mina lår! Inget för beach 2012..!

Imorgon ska jag få lite extra dropp, fick jag lovat av min läkare igår. Så hoppas jag att de blir lite mer fart i kroppen. Har fått en annan smärtmedicin oxå som gör så de känns som jag har bomull i skallen och kroppen är seg men de är tydligen övergående. Annars så går allt sin gilla gång tycker jag. Har börjat sakta med sondnäringen, dock utan några förbättringar...

Stefan är stressad över gamla huset, vilket gör mig frustrerad. För jag har svårt att hjälpa till... Önskar jag kunde göra en massa under dagarna men orken tryter hela tiden. Jag bara är... Vilket i sin tur kan vara frustrerande för honom som har sååå mycket att göra. Det är inte lätt att hitta lagom nivån alltid.

Tyra har varit små krasslig med en massa hosta och snor. Men idag fick hon gå till dagis en stund iaf. De skulle grilla korv och göra pinn-bröd. Önskar vi i familjen skulle göra en sån riktig ute dag med pimpel fiske och grillning. Innan jag blev sjuk gjorde vi mycket sånt. Scout-andan släpper aldrig riktigt taget... Älskar vara ute i naturen. Med rätt kläder och väder! ;)

Puss och Kram
Karin

Kontraster

Sitter och tittar på barn tv med min lilla älskling, hemma. Äntligen!
Är utskriven från sjukhuset. Ska leva på luft tills sond Matningen funkar...jag har väldigt svårt att förstå och acceptera läkarnas beslut just nu. Men de verkar inte som jag kan påverka något tyvärr. De är ju bara jag som råkar bo i denna urusla kropp...
Värken består. Har fått lite nya direktiv som ska bli spännande att se vad som händer. Jag står sen länge på högdos av Innohep (dvs. Blodförtunnande) har blivit varnad innan att ta intermuskulära sprutor pga stor blödningsrisk i musklerna. Men nu får jag ta två sprutor per dag. Så som sagt spännande att se resultatet. Men jag håller tummarna att de biter på värken!!
Så summakardemumma jag kommer vara hemma tills jag torkar ihop...!

Tack för alla fina kommentarer, sms och meddelanden, de gör dagarna lite ljusare!

Imån ska Tyra testa skridskor för första gången och vi ska till svärfar och svågrar med fru och fiska lite på sjön. Det gäller att sätta målen högt!

Hoppas ni alla får en trevlig helg!

Puss och kram

Kortet visar första gången Tyra åkte pulka med mig. Enda gången...! Snart är hon 4 härliga, busiga år!

Vinterkräksjuka på avdelningen...!

Jobbigt

Inlagd sen i fredags igen. Allt är enormt tung rott. Mina ben vill inte lyda, de gör så ont i dem. Jag får ingen smärtlindring för smärtenheten ska kopplas in. Jag orkar inte ta tag i någonting, försöker bara få tiden att gå. Orkar inte leva livet just nu. Bara är.

Ont, så djävla ont...

Skör

Stockholm gav fler frågetecken än svar...
Det enda som håller mig ihop just nu är min hud, inuti är ett enda stort kaos.
Känns som det just nu finns hur mycket tårar och tankar som helst. Famlar i mörkret efter strömbrytaren. Allt känns så himla hopplöst...och denna ständiga värk. Detta lilla hopp som grott i 2år alltså 24månader sen jag var i Stockholm sist tog sig inte. Det blev ingen blomma. Det gör så ont inuti.

Hemma, fast sååå långt borta!

Tillbaka i Värnamo igen. Utan något svar på frågan vad som är fel.
Jag är så trött på allt. Trött på att ha konstant jävla ont, Trött på sjukhus, trött på "teorier" om vad felet är, trött på livet jag lever. Detta är inte vad jag vill...!
Skitsamma typ...

Kram

Tack Jocke för skjutsen, kul o ses även om jag gärna gör det privat istället för när jag behöver ambulans...! Hälsa din kollega o tacka också.