söndag 25 december 2011

Jävla skit sjukdom

Igår vid lunch valde kroppen att starta en ny blodförgiftning, så vid 18-snåret så åkte jag in efter att ha haft 39graders feber o frossa i några timmar... Så ingen jul känsla här inte. Är så hopplöst trött på detta nu...!
Jävla skit sjukdom!

lördag 24 december 2011

God Jul till Er alla!

Go'kväll alla där ute!

Kämpigt i julstressen och jul hetsen?
Jag har inget sånt i år, har varken bakat eller gjort något Julgodis. Ingen special mat eller en massa hemma gjorda saker till maten på julafton... Det blir jul iaf, det vet jag. Och jag har lovat mig själv att inte stressa runt på julaftons morgon för att fixa en massa. Ingen mår bättre av det. Jag vill ha en zon, fri från stress och hets på att göra en massa saker för att skriva hur himla mysigt och plutti-nutitt-fjutt uppdateringar på Facebook (känns i bland som det är lite status jakt på det där) jag vill bara njuta, leva och vara hemma. Jag önskar mig i år en lycklig familj, där alla känner sig sedda och närvarande.
Det som oroar mig mest just nu är min höger axel, den värker och är tung. Måste in och röntga den imån för att ute sluta en ny propp.
Ta de lugnt julen kommer iaf...
Puss och kram
Karin

tisdag 13 december 2011

Världens finaste Lucia!

Mitt i en flytt, uppdateringar kommer...fast just idag är jag o maken däckade i feber. :(

Kram

torsdag 24 november 2011

Kaos

Jag lever i en värld som till stor del styrs av läkare. Jag ska göra si o så, ej göra vissa saker osv. Tror till o med att de "bokför" när jag gör stora eller lilla A på toa. När allt är bra, dvs de finns rutiner och följa och jag håller mig hyfsat frisk brukar detta funka ok, t.o.m bra emellanåt. Sen kommer perioder när de inte funkar alls. Idag har varit en sån dag... Allt har strulat, jag har gråtit så tårarna tog slut. Känner mig helt tom, dränerad på känslor. Just nu ändras rutinerna, vilket aldrig borde göras utan att de finns nya fina rutiner att följa. Annars ska ej insatta läkare uttala sig och de blir aldrig bra. De hittade en ny blodförgiftning idag på proverna... Men denna gången har jag tydligen inte så ont för jag ska klara mig på mindre än hälften av före detta morfin dosen, för att göra allt lite jävligare så minskar vi samtidigt de "muskel-avslappnande till i gång per dygn (har haft de kanske 3-4ggr/dygn innan) sen kommer bomben "min" läkare har flex-ledigt!! Tanken på att sticka här i från har sällan varit mer lockande...! Så nu ligger jag o väntar med ben o bäckene som gör förbannat ont på att klock-faen ska bli åtta så jag kan få smärtlindring o muskel-avslappnande. För då är de enligt läkaren kväll. Då har jag inte sovit mer än 4timmar sen igår morse. Såna här dagar gör att jag funderar på hur mycket livet är värt att leva. För dessa dagar suger så mycket energi...! Då är döden ett inte helt fel alternativ.

Kram
Karin

fredag 11 november 2011

Det finns inget som heter orka...

Ibland kan min enorma styrka vara min största svaghet

Dessa ord innehåller en sann innebörd.
Jag önskar stundvis att jag vore en sådan människa som utan problem kunde gråta och tala ut inför andra.
Men de är jag inte.
Gråter jag så gör jag det för mig själv.
Pratar jag så öppnar jag mig inte fullt ut. Detta gör jag för att skydda mig, för att inte riskera att visa mig svag...
Många brukar fråga hur jag,vi orkar; men har vi något val?
Endel säger att jag är så otroligt stark, visst ytan är hård men ibland känns det som jag är enormt skör. Dom stunderna gråter jag. Fast i min ensamhet.

Jag måste orka.
Jag har inget val.

Men om jag hade ett val, så skulle jag ändå välja att orka...

Det har varit/är tufft just nu. Jag har åkt in och ut, natt som dag. Denna veckan har jag sovit varannan natt på sjukhuset. Proverna visar inget (vilket är bra) men jag och min kropp mår inte bra... Jag har feber till och från, frossar i tid och otid. Jag kan ju inte behandlas när proverna är bra, så då väljer jag ju att vara hemma tills jag blir dålig igen...

Min energi sinar.
Mitt psyke är som en grå zon.
Utåt ler jag och säger de väl använda orden; det löser sig, de måste de ju göra.
Men gör de det? Löser det sig verkligen? Kommer jag någonsin bli frisk?

Det känns ganska håglöst. Det är 4år, 3,5 månader sedan jag blev sjuk...
Snart en sjättedel av mitt levda liv.
Om jag hade haft cancer så hade jag snart varit friskförklarad eller så hade jag varit död.
Men nu är jag i ett ingenmansland, utan diagnos eller framtid...
I tisdags natt åkte jag ambulans in till sjukhuset, han som tog hand om mig frågade vad min grund sjukdom är. Vad den heter osv. Jag hatar att inte kunna säga vad min sjukdom heter. Utan den ständiga förklaringen att; "- näe, alltså jag kan inte äta eller dricka för då kräks jag omgående. Jag lever på dropp..."

Jag önskar att livet vore enklare.

Puss och kram
Karin

fredag 14 oktober 2011

Tankar

Hej hej!
Idag fick jag (eller rättare sagt Stefan) skrapa rutorna på bilen när vi skulle iväg i morse, tänk att om bara två månader så har vi precis firat lucia...
Helgen i Malmö var helt underbar och precis vad vi behövde!
Vi bodde fint, åt gott och verkligen umgicks, vi lovade oss själva att det absolut inte ska dröja 4år tills nästa gång!
I förrgår blev jag inlagd med feber igen, är dock hemma igen för ville hem. Gärderna är lite förhöjda men svaren på blodig ungarna har inte kommit än så vi får se vad som händer. Känner mig fortfarande lite hängig, så jag ska vila mig nu några timmar för att sedan hämta lill-stumpan från dagis och sedan åka till Åminne för gå på julmarknad. Ja, du läste rätt. Julmarknad! Sanslöst tidigt, nästan värre än att de börjar sälja semlor vid jul... ;)
I tisdags var jag hos Sara på tjejträff, härligt kul och träffa alla igen! Tack Linda för skjutsen!
Det är inte så ofta jag är med på dessa för jag ligger inne eller så är jag för trött och bara vill vara hemma med familjen i lugn och ro. Men de gångerna jag är med så är de super kul!
Annars går livet sin gilla gång. Mitt psyke åker berg och dalbana, min kropp är trött och livet är inte alltid rosenrött...
Enligt min omgivning så ser jag "väldigt" (kanske är att ta i!) pigg ut. Det är ju bra, men jag känner mig inte så. Ibland när jag är bland folk så känns det som om jag sätter på mig en mask, typ "visst, alla vet att jag är sjuk men se pigg ut nu. Var glad och kläm-käck också när du ändå håller på"... Den stunden som jag är ute bland folk kostar mig energimässigt massor. (jag vet att jag gnäller nu, men ibland behöver jag det också!) Jag är så jävla frustrerad på hur livet har blivit. Att det inte händer något, att jag inte blir bättre eller helt frisk. Önskar att läkarna kunde göra något, eller att sepsisarna slutar upprepa sig om och om igen. *Grrrr....*

Bilden idag är från när min sötaste brorsdotter Elin döptes. Mitt och Stefans Gud-barn. det var en sådan fin stund i kyrkan och jag är så glad att jag lyckades vara med, för som vanligt hade jag fått en blodförgiftning dagarna innan...

Jag önskar att ni alla får en underbar helg, gärna med strålande solsken så höste visar sina bästa sidor!

Nu ska jag vila.

Puss och kram
Karin

fredag 7 oktober 2011

Malmö

Nu är vi på plats i Malmö. För en helg med de två av oss, något jag längtat efter länge. Vi har ätit gott, sett Sverige spöa Finland och mått underbart!
Nu blir de lite välbehövlig sömn innan vi tar tåget över/under bron för lite strosande längs ströget med min alldeles underbara älskling, och det bästa är att han är min. Bara min!

Puss och kram
Karin

Hej hej!

Nu sitter vi i bilen på väg till Malmö för en helg på Tu-man hand!
Är riktigt förväntans full, de var så längesedan vi var själv så de ska bli skönt...

Trevlig helg på Er alla!

Puss och kram
Karin

tisdag 4 oktober 2011

Hemkommen

Hej hej!


Nu är det ett tag sedan sist, känns som om veckorna är dagar och månaderna är veckor...tiden bara försvinner ut i intet. Sen sist har jag hunnit med en sväng på sjukhuset med blodförgiftning och hunnit komma hem igen. Blev utskriven idag faktiskt. Så jag är hemma hos mina kära och nära igen. Härligt. I kroppen min känns de som det har bosatt sig en enorm ouTröttlig trötthet. Känns som jag aldrig sover ikapp. Kroppen är sliten...


I vintras så snubblade jag på en sida på nätet, http://www.essencevitae.com/

Där kan man få chansen att som minne till framförallt barnen få kort tagna av en professionell fotograf om en av föräldrarna är allvarligt sjuk. Jag skickade in en förfrågan och fick till svar att "givetvis, det ska jag fixa!" Så några dagar senare så fick jag ett mail av en kille, Daniel som är verksam i Växjö att han gärna skulle vilja ta kort på oss. Först hade vi planerat att tagit dem i våras men tiden räckte inte till, men nu på torsdag är det dags!

Jag är så glad för detta, ett fint minne att ha. Oberoende på hur det går med mig i framtiden.

Daniel verkar vara super duktig, är imponerad av de bilderna jag sett från facebook.


Till helgen så sticker jag och Stefan iväg på mini semester på tu-man-hand. Vi fick när vi gifte oss en vistelse på hotell som vi (håll tummarna) äntligen ska kunna utnyttja! (har bokat in detta förut men då fått avboka i sista minuten) Det ska bli riktigt skönt att "fly" vardagen lite och bara umgås vi två...


Puss och kram

Karin

söndag 18 september 2011

Underbara barn

I Torsdag när de sa pang i mitt huvud, fick jag ångest. Dödsångest.
De gjorde så fruktansvärt ont, en smärta som var så outhärdlig att jag stundvis fick panik...
Jag undrade om de var så här de kändes när ett kärl brister. (så dramatisk är jag)
Jag har nu röntgat huvudet och narkos läkarna har tagit ryggmärgsprov på mej. Allt ser bra ut förutom mina bihålor. Skönt. Fast varför värker mitt huvud så då? Visst, bihåleinflammation kan ge huvudvärk. Men jag har inte ett dugg ont i bihålorna. Jag är inte de minsta täppt i näsan. Konstigt va?

Älskar min lilla (stora enligt henne själv) tjej på bilderna. Saknar henne, har inte träffat henne sen i torsdags morgon. Då lovade jag och tummade på att jag bara skulle besöka sjukhuset för att träffa läkarna och lämna prover. Lovade henne att jag skulle hämta på dagis.
Så blev de inte.

Just nu ska jag egentligen sova klockan på väggen tickar i sakta mak mot morgonen, lugnet har spridit sig på avdelningen. Natten ljusnar mot en ny dag. Mitt huvud bultar, hjärnan verkar vara större än omfånget på min hjässa. Undrar stillsamt för mig själv, när får jag komma hem?
Längtar efter makens sovdruckna kropp ijämte mej, saknar (för stunden) Tyras minst sagt bordusa väckningar...
Ägnar mig åt att romantisera om vardagslivet där de eviga tjatet om läxor, tvätt och ostädade rum kommer i skymundan för de där dagarna och kvällarna när alla i familjen är samlade, äter en gemensamt lagad måltid och ingen stressar från bordet utan vi pratar i lugn och ro. Men hur ofta är den verkligheten verklig? ;)

Puss och Kram
Karin

torsdag 15 september 2011

Dålig igen

Mitt huvud håller på att sprängas känns de som. Hände något inuti de idag när Stefan skjutsade mej till sjukhuset. Typ som att trycka på en knapp. Jag fick panik , de gjorde så ont så jag skrek! Har gjort ct-röntgen och man kan inte se någon blödning men de vill göra ett ryggmärgsprov(LP) för att se så vätskan är klar. Men de gör så ont. Känns som att hjärnan inte får plats i skallen...
Kram
Karin

söndag 11 september 2011

Saknad

Jag saknar mitt liv. De som jag hade innan jag blev sjuk, när jag kunde planera, orka hjälpa Stefan med hemmet. När jag kunde vara fri från allt. Aldrig behöva fundera på allt de praktiska och diverse mediciner om jag ska åka hemifrån. Jag saknar att inte kunna jobba och tjäna pengar. Just nu är de ofta att de inte "går runt" ekonomiskt. Jag saknar att ha jobbarkompisar. Jag saknar att ha ett fungerande socialt liv. Jag saknar att vara hemma. Jag saknar Stefan. Jag saknar Tyra. Jag saknar Oscar och Philip. Jag saknar att gå ut och festa(inte varje helg men lite tätare än 3års intervaller!) Jag saknar struktur i livet. Jag saknar shopping. Jag saknar livsglädje stundvis. Jag saknar att kunna gå ut och gå. Jag saknar att min ork tryter. Jag saknar att inte kunna vara själv en stund med Tyra. Jag saknar Stefans obekymrade sätt att se på livet. Jag saknar att kunna känna mig mätt. Jag saknar energi. Jag saknar engagemanget i fotbollen. Jag saknar fotbollen. Jag saknar att ha kul. Jag saknar tilltro till livet. Jag saknar livet!

Jag saknar mitt gamla jag, har tappat bort mig själv någonstans på vägen...
Karin

lördag 10 september 2011

Blodförgiftning

Inlagd på nytt, mår kasst. Väderna visar på ny blodförgiftning. Jävla skit kropp...
Puss o kram
Karin

torsdag 1 september 2011

Sjuk

Inlagd igen. Feber,ont i kroppen, tappat rösten, hosta och jobbigt att andas... Typiskt...!

tisdag 30 augusti 2011

Snark-varning

Ligger vaken och lyssnar till makens snarkningar...kan man bli åtalad för misshandel av någon som sover?! ;) jag puttar på honom, håller för näsan, försöker få honom att vända på sig...ibland vaknar han till och undrar argt vad jag håller på me! Försöker pedagogiskt förklara med herregud-de är som att tala med en neandertalare dvs mest läten och grymtanden!
Vaknade för några timmar sedan av att jag har värk i bäckenet, så jag har ändrat på mina ca8kuddar för att hitta en bättre ställning att sova i, men verkningslöst. Jag tog smärtstillande för ett tag sedan så jag hoppas att de börjar verka snart... Nätterna som denna är så otroligt långa... Tänk om man kunde få tiden att gå så sakta när man har kul! Tex som i lördags när vi var ute på gästis med goda vänner. Klockan tickade iväg snabbt som faen då men nu segar den sig fram... Om exakt 59 minuter ska klockan ringa för uppstigning. Då är de först lill-fisen som göras iordning och följa med Stefan till dagis, sen så väcker vi liv i de stora grabbarna. Hoppas de blir en lugn morgon, Oscar har en tendens att vara svårväckt och morgon humöret är inte alltid på topp... Inte lätt att vara i tonåren!

I Helgen som var så var de stort pådrag här i Värnamo med diverse olika aktiviteter. Så äntligen har jag även denna sommaren ätit den obligatoriska Langosen, mums! Kul när de händer något på stan. Var ute lite på stan både ons,fre och lördag. Träffade många trevliga vänner, både sådana man inte ser så ofta och mer frekventa sådana! :) och endel nya bekantskaper oxå!
Kul,kul! Men idag har jag mest sovit, det tar ut sin rätt att ha kul med min kropp! I lördags kändes kroppen som den var "bakis" fast jag inte rört eller ens andats in en droppe alkohol. Låg bara väldigt minus på sömnkontot. Konstigt att kroppen reagerar likadant på för mycket alkohol som för lite sömn... Men jag har haft några helt underbara dagar med familj och vänner så de var lätt värt en dag i sängen för återhämtning!
Igår kväll så var jag hemma hos mor och far i Reftele. Då kom Sara och Livia och hälsade på. Så mysigt att gosa lite med en sån liten tjej! Hon är tre veckor idag och alldeles,alldeles underbar! Inte utan att man blir lite sugen på att skaffa en till (dock ej möjligt eller så realistiskt!!!) men jag saknar den tiden med Tyra! Fast risken finns ju att ödet spelar en ett spratt så de blir ett barn med kolik, mag-knip och sömn-vägrar i och med att Tyra var en så enkel bebis...! ;)

Nä, nu ska jag fortsätta putta min make för att få lite lugn och ro i sovrummet!
Hoppas att ni alla får en underbar dag och att solen orkar bryta igenom molnen!

Puss och Kram
Karin

onsdag 24 augusti 2011

Jag lever!

Hej hej allihopa!

Kul att se att man är efterfrågad! ;)
Skämt åsido, jag har haft blogg-semester...men jag lovar att uppdatera inom kort.
Sommaren har varit underbar, endast några få veckor på sjukhuset. Så jag har njutit i stora drag!

Puss och Kram
Karin

fredag 29 juli 2011

Längtar hem...

Hej hej!

Jag fick en ny blodförgiftning natten till söndagen tyvärr... Hann bli riktigt dålig denna gången, så de blev ambulans in i söndags morse... Så nu står jag på ny antibiotika kur. Idag befinner jag mig i Jönköping för att kolla upp så det inte har satt sig några bakterier på mina hjärtklaffar. Fattar faen inte varför de hela tiden strular så! Är super noga med hygien osv med porten. Jäkla kropp!
Jag hoppas att jag kan få komma hem idag från sjukhuset, så jag får vara hemma med min kära familj! Egentligen skulle min port behövas bytas men jag har tyvärr inga kärl kvar så jag håller tummarna att de går att få bort bakterierna med en förmodligen lång antibiotika kur. Annars vet jag inte vad som händer...! Måste ju ha en infart för att överleva...
Jag misstänker att min PEG på magen kan vara orsaken denna gången för den varar sig och luktar lik (riktigt snuskigt äckligt!) men så brukar det vara nu när de är rötmånad.

Idag är Tyra och Stefan nere i Varberg och hämtar Joel. (det är Stefans 3:e son) Han ska hälsa på oss i några dagar så de hade varit kul att kunna vara hemma och träffa honom.
Imorgon är det "bolmen" dagen så om jag är hyfsat pigg ska vi försöka åka en sväng på de. Tydligen ska de vara "bak-lucke" loppis i dannäs så vi tänkte se om vi kunde sälja av lite kläder och leksaker. Så har ni vägarna förbi så hälsa på. Tror de skulle vara vid kyrkan i dannäs. Annars så händer det en massa roliga saker runt sjön så vi lär väl åka en sväng runt den efteråt. Tror min kompis Malin ska ha lite barn aktiviteter i sunnaryd vid Sunnaryds smak och design så där måste vi stanna! Om inte annat för att fika och äta glass ( det är en helt underbar liten mysig affär!) Vi får bara hoppas att vädret bjuder på lite sol så kommer det säkert bli en helt underbar dag!

Jag hoppas verkligen att jag får komma hem, även om jag inte är riktigt "frisk" än så är det ändå mycket skönare att vara hemma än att ligga inne...!
Hade lite oflyt när jag kom in i söndags så jag hamnade inte på min vanliga avdelning pga platsbrist. Jag fattar inte endel läkare alltså, det finns ett papper som ska följas när jag kommer in men endel struntar fullständigt i detta och "tror" sig veta vad som är bäst för mig... Fast det bara fördröjer och sabbar en massa! För första gången på alla dessa år jag varit sjuk så bråkade jag med personalen på den nya avdelningen där jag hamnade. Så trist! För jag vet ju precis vad som ska göras när jag blir sjuk, vilka prover som ska tas och hur det ska göras. Men den sköterskan vägrade lyssna... Jag var så jävla arg rent ut sagt! Berättade detta för min läkare sen på måndagen så jag misstänker att både den läkaren och sjuksköterskan fick en ordentlig tillsägelse. Med all rätt!

Nu ska jag strax in på undersökning så jag önskar er alla en trevlig helg! (hoppas vi ses i krokarna kring bolmen!)

Puss och kram
Karin

söndag 24 juli 2011

Hög feber med frossa = blodförgiftning


Slut på semestern...

lördag 23 juli 2011

Semester

Hej hej!

Fortfarande hemma...*Jippi*...

Är helt villrådig, svårt att hålla reda på veckordagarna. Livet är enkelt när de är semester!;)

Om Dagarna gör vi små utflykter till kompisar, familj och andra roliga saker. Tyvärr så är de inget bad väder så de är lite trist!

Tyra känns lite lätt trotsig ibland...
Igår började hon morgonen med att hälla vatten i philips bärbara dvd, dra sönder Stefans nya hörlurar, trotsa och förstöra några juice paket på Lidl, riva ner ett fullt uppdukat bord på våffel cafet i dörarp sen släppte vi henne läs på buslandet i Lagan och mamma har nog aldrig varit närmare en psykisk kollaps... Hoppas aldrig någonsin jag behöver uppleva en sådan dag igen!!!

Annars har vi haft några mysiga dagar med grillning hos per o Monica med Annica o J o alla barnen, varit hos Annie o johan och busat med grabbarna. Vi tar helt enkelt bara dan som den kommer och planerar ingenting. Skönt!

Hoppas att ni alla har en helt underbar sommar!

Puss o kram

Karin

måndag 18 juli 2011

Sjukhus

Hej hej!

Tror att jag ska sluta skriva att jag är hemma igen på bloggen...!
Inatt fick jag frossa så vid 4-snåret var ambulansen hemma och hämtade mig. Men de blir en kort visit, har bestämt med min läkare att jag får åka hem igen även om mina värden var lite "uppåtgående" men jag får inte åka iväg någonstans och jag ska inte vara själv hemma...
Men så jäkla typiskt, snopet liksom!

Puss och kram
Karin

söndag 17 juli 2011

Hemma

Hej hej!

Nu är jag hemma igen, har varit det sen i tisdags faktiskt. Jag bröt ihop efter beskeden i Malmö. Så Stefan och jag pratade med Margareta. Och vi kom överrens att det just nu för mig är bäst att få vara hemma. Även om jag har mycket smärt stillande. Men för mitt psykiska välbefinnande så behövde jag komma ifrån sjukhuset. Jag så glad att jag iaf har en mycket förstående läkare, som fattar att man behöver familjevård ibland. I onsdags var vi i Unnaryd på marknad, de var mysigt. Men lite mer än vad jag klarade av märkte jag sen...Kul iaf att få "hitta på något". Thomas bjöd oss på lunch på Tiraholm, mums vad gott men lååång väntan innan maten kom...! Tack, Tack Loby!
Så nu ska jag in imorgon och byta nål bara och träffa margareta. Vi får se hur de går. Hon vill minska ner på smärtlindringen...menn jag vet inte. Smärtan är ju likadan som innan tyvärr. Önskar att de kunde försvinna lika hastigt som de kom!

Tänkte jag skulle lägga in lite bilder från Mallis men uppkopplingen är OTROLIGT seeeg så jag ska se om jag kan låna philips data sen och föra över så ni får se hur underbart vi har haft de!

För några veckor sedan lyckades Oscar ta körkort för moped (30km/h) så om någon har en moped ståendes som ni vill sälja så hör av er! Vi har försökt att leta på nätet, men de finns ju nästan bara EU-mopeder...

Hoppas att vädret vänder snart, så alla kan njuta av sina semestrar! De blir ju så mycket lättare att hitta på saker med när solen skiner...! Åh, längtar efter en riktig grill kväll men härligt sällskap, god mat och INGA mygg! :)

Ijämte mig ligger Tyra och kollar på Barnen i Bullerbyn, tänk vad enkelt allt var förr...tänk så få barn som får chansen att uppleva ens hälften av alla de natur upplevelserna som de barnen gör. Hur många barn i dag har tex hoppat på en hö-skulle? Eller ännu bättre, sovit där?


Puss och Kram
Karin

tisdag 12 juli 2011

50 mil i ambulans för att få träffa 2läkare i 15minuter...

Skickat från min iPhone

Ett liv i rullstol

Läkarna i Malmö ansåg att mina besvär är för små för att gå in och "rensa bort" proppen i magen så nu väntar ett liv i rullstol och med ännu mera smärta än vad jag har haft... Jävla skit...
Är så besviken. Ett av argumenten till att inte göra något är att jag är så ung, känns som om de borde vara ett större argument till att göra något i stället. Ge livskvalité borde ju vara en prioritet!
Så nu är jag på väg hem i ambulansen, jag och mina blåa ben... Tårarna rinner utmed mina kinder. Livet är faen inte rättvist!

Karin

Skickat från min iPhone

lördag 9 juli 2011

Håll tummarna!

Hej hej!

Idag ska jag trotsa all smärta och feber, för idag ska jag bli fadder till min underbart söta brorsdotter. Hon ska döpas till Elin, Inga, Elise Nilsson. Och jag ska vara med, vägrar missa de bara för att min kropp strejkar...

Denna veckan har varit rörig som ni kanske förstått. Detta har hänt i stora drag;
Kom in förra fredagen med symptom på blodförgiftning, som tur var visade inget av proverna på någon förgiftning så jätte bra nyheter!
Men i tisdags började mitt bäcken och mina ben göra förskräckligt ont och de svullnade upp. Så nu är jag röntgad och undersökt. Tyvärr kan de inte se några större fel men de misstänker att proppen som finns i min vena cava (en stor ven i magen som bland annat försörjer benen med blod) har rört på sig eller byggt på sig så flödet till benen har förändrats. Så numera har jag svårt att gå på mina ben, de blir blåa och fötterna är svullna. Och så har jag en enorm smärta i bäcken och ben. Inget kul alls! Så därför ska jag till Malmö på tisdag och träffa några av Sveriges bästa kirurger inom propp-bort tagningar. Så då får ni gärna hålla tummarna också!

Så mitt humör är inte det bästa för det känns som jag hela tiden blir sämre och sämre, kroppen är verkligen sliten! Men jag kommer inte ge upp även om allt känns totalt hopplöst just nu...!

Puss och Kram
Karin

torsdag 7 juli 2011

Malmö nästa vecka för att se vad som är fel på mina ben och bäcken...gör fortfarande super ont...!
Tack för alla gratulationer och telefonsamtal (även om jag inte orkat svara så vet jag att ni tänker på mig!)

Kram
Karin

Skickat från min iPhone

tisdag 5 juli 2011

Såga av min underkropp...snälla!

Det känns som ett bra alternativ just nu!
Började få ondare i bäckenet och benen igår eftermiddag. Sen har smärtan bara blivit värre och värre... Så morfin dosen är på typ max igen, väntar just nu på en ct-röntgen för att se vad de är som har hänt. Mina fötter har svullnat en del och jag har svårt att lyfta benen så det är en nervös väntan inför röntgen...! Hinner ju tänka ut alla möjliga jobbiga scenarier... Orkar fasen inte mer bakslag nu!

Puss och Kram
Karin

Skickat från min iPhone

lördag 2 juli 2011

Fy faen va livet känns orättvist ibland. Eller förtillfället just nu ganska ofta eller iaf ständigt i skuggan av mig... För skuggan kommer man aldrig ifrån, livet kommer man inte heller ifrån. Just nu är de ganska tungt, allt är tungt. Känns som om sjukdomen vinner mark hela tiden, förstör och förgör både min kropp och förpestar för min omgivning. Blir som en svag men genomträngande svett lukt som ingen vill bära eller komma för nära, skulle någon dock göra detta så rynkas näsan och människan skyndar hastigt därifrån...

Jag vill bli fri. Få leva fritt. Mitt liv just nu är som ett fängelse. Jag åker mellan sluten anstalt och öppen anstalt. De enda sociala liv jag har som jag träffar är min familj, mina föräldrar och mina sjuksköterskor/undersköterskor. Vänner och annat socialt existerar inte i mitt liv för om jag bestämmer något så avbokas eller ombokas de för att sedan avbokas för att min jävla skit sjukdom bestämmer och sätter regler som omöjliggör allt som JAG skulle tycka om.
Min sjukdom gör mitt liv till ett helvete. Dra åt helvete jävla skit sjukdom.

Jag orkar inte mer...

Karin

Skickat från min iPhone

fredag 1 juli 2011

Lex Maria

Sjuk igen...men denna gången kunde de avstyrts om läkarna bara gjort sitt jobb! Så nu kommer det anmälas både av mig och av avdelningen... Surt!
Men det är ny blodförgiftning som gör att jag ligger inne igen. 3,5 dagar hemma denna gången...

Puss och Kram
Karin

Skickat från min iPhone

söndag 26 juni 2011

Tillbaka på sjukhuset...

Hej hej!

Eller hur var dottern otroligt söt på vårat midsommar firande?
För jag och min familj med mina föräldrar och min farmor firade (iaf en stund) i Falkenberg. Min farmor har stuga där som vi lånar ibland när vi kan. För tredje året i rad var vi där och firade. Vi skulle varit där tills i dag. Så blev det inte. Inget blir någonsin som vi tänker...
Hastigt och lustigt fick vi packa ihop allt igår och åka hem.
Så med en besviken make och tre besvikna barn så har ju ångest för att jag alltid sabbar allt med att bli sjuk. Och hur jag hela tiden sätter maken i jobbiga situationer. Han var inte speciellt glad när han insåg att de var kört, att jag behövde åka in. Igen. Tack mamma och pappa för att ni städar upp efter oss i stugan. Tror Stefan gjorde ett väldigt bra jobb på den korta stunden han fick på sig. Jag kunde ju tyvärr inte bistå med så mycket hjälp...
8 dagar lyckades jag vara hemma.
Jävla skit sjukdom!

Men midsommar var fint och lugnt. Vi var själva på kvällen, vilket jag kan tycka kännas ensamt just vid en sådan högtid när man egentligen ska vara många. Men maken vill gärna fira där nere så då gör jag gärna det för hans skull. För att slippa alla måsten. Sen så är jag glad på ett sätt för Tyra slipper se en massa överförfriskade vuxna som de lätt blir på stora midsommar firanden. Skönt att slippa utsätta henne för det.

I onsdags tog jag o Tyra ledigt från dagis och följde med Malin, Saga och Melker till Leo's lekland i Växjö för en dag med lek och bus. Härligt att kunna göra en utflykt med henne, det händer ju inte så ofta! Tack Malin för att du så snällt hjälpte mig att göra det möjligt! Du är underbar, Tyra avgudar dig. Tyras nya "idol" är Saga som är 6år, hon hänger som en liten vante efter henne. Oftast funkar det även om jag misstänker att Saga ibland tycker att Tyra är lite barnslig, med all rätt! 3år i den åldern är ganska stor skillnad! :)


Puss och Kram
Karin

måndag 20 juni 2011

inquérito

se você ler isso, Ricardo, você pode me e-mail? há algumas coisas que me pergunto. karinirak@hotmail.com Obrigado antecipadamente! 
  • abraço

Skickat från min iPhone

fredag 17 juni 2011

Vill hem!


Hej hej!

Äntligen finns de ett sätt att blogga genom iphone på blogger! Så super smidigt, innan har jag kunnat skriva texter men inte lagt till några bilder. Vilket blir lite trist i längden!
Var inne och kollade på statistik igår för min blogg, verkar som de är endel nya läsare så jag hälsar er varmt välkomna! Ni som varit med från början är jag självklart enormt glad för också. Kram till Er alla, gamla som nya!

Läget med mig är sådär. Strulade med nålbytet häromdagen så jag har haft ont vid den nya port à cathen plus att min lunga på höger sida gör förbaskat ont att andas i...
röntgade den igår, finns tydligen lite vätska i den men inget att oroa sig för. Så frågan kvarstår; varför har ja så ont?!

Men idag vill jag hem, för de sommar stänger min avd idag. Och de är aldrig bra o hamna på den andra...strulade ju hela tiden! Sen är jag lite sur för Margareta har fixat så att jag har andra huvudansvariga läkare nu när hon har semester. Men den som jag ska ha nu, har inte visat sig här på hela veckan trots att jag frågat efter henne. Hon skickar bara sina AT-läkare som inte vet direkt någonting... Gaaahhhh! Irriterande som faen, men de ska Margareta få reda på....! Tycker bara de är så nonchalant! 

Puss och kram
Karin


Skickat från min iPhone

fredag 10 juni 2011

Tillbaka på avd C i Värnamo

Hej hej!

Igår kom jag tillbaka till mitt andra hem, Värnamo sjukhus. Känns skönt att vara på hemma plan igen så de blir lättare och träffa familjen. Och kanske åka hem på lite permission!
Igår var jag ganska pigg men under kvällen o natten började jag må sämre igen tyvärr. Som tur är ingen feber utan bara huvudvärk och ont i ögonen. Men de går ju över antar jag!
Min nya funkar kanon, gör bara för jäkla ont nu i början men så är de ju alltid!
Konstigt att jag aldrig vänjer mej, är ju ändå min sjunde port operation!
Försöker just nu sova så mycket som bara går, för att vara pigg så jag åka hem kanske senare i helgen. Vill ju hem till min underbara familj, Tyra frågar jämt i telefonen; - när kommer du hem mamma?? Så jag hoppas jag e piggare imorgon så Stefan får hämta hem mig en stund. Ska bli så kul o se för han har ändrat om lite i vårat sovrum och städat o fixat. Jag har världens bästa make! Så jag vill hem o se!

Nu har precis Stefan o Tyra varit och hälsat på, åh vad de är underbara! Så skönt att se dem tillsammans, Stefan var så harmonisk. Det värmer hjärtat ordenligt när jag ser att han iaf stundvis mår så bra! Tyra är ju överallt och ingenstans samtidigt, där snackar vi myror i brallan men hon verkar så välmående och nöjd. Även om hon undrar när jag ska komma hem. Ibland kommer hon och så klappar hon mig lite på kinden ger mig en puss innan hon fortsätter sin tornado framfart genom rummet... Små, små guldkorn av kärlek. Stora, stora känslor av kärlek.
Älskar att se dem må bra! Då mår jag bättre med...

Puss och Kram
Karin

måndag 6 juni 2011

Varmt på sjukan!

Är fortfarande i jkp på infektion...
Tack för alla peppande kommentarer, snällt av Er!
Jag kommer inte ge upp, men ibland känns allt bara sådär hopplöst...för egentligen så skulle jag ju imorgon äntligen fått åka till Stockholm för vidare utredning, gjort alla de där nödvändiga testerna som jag måste göra för att mina läkare i Linköping ska kunna komma vidare och kanske,kanske komma på vad som ska göras för att min mage ska fungera eller iaf fungera bättre! Men så händer detta, då blir jag så besviken för då vet jag att det dröjer mellan 3-4månader innan de blir aktuellt med Stockholm igen tyvärr. För de är sommar, vilket är lika med att då händer de ingenting! Så tidigast i september skulle jag gissa på att de kan bli aktuellt att få åka upp. Men då ska ju allt stämma så jag mår bra då med...! Och tills dess är de ju ca 3mån, vilket lätt innebär att jag kan hinna ha en sisådär 6blodförgiftningar till innan dess. Eller nåt annat.

Minnena från semestern är ovärdeliga! Men även när jag Plockar fram guldkornen så kan de kännas tungt...
De är svårt att förklara över telefon för en ledsen tre-åring som längtar efter mamma varför jag inte kan vara hemma som alla andra mammor. Varför inte doktorn bara kan göra mig bra så jag slipper vara borta hela tiden... Det blir bara mer och mer sådana frågor ju äldre min ängel blir och det krossar mitt hjärta varje gång jag måste försöka få henne att förstå något som läkarna inte ens kan begripa!
Det gör fysiskt ont varje gång jag pussar dem hejdå och vinkandes ser bilen lämna parkeringen, jag vill ju vara där hemma i vardagen med dem. Dela den med dem jag älskar mest. Min familj.

Sen gör ju alla infektioner, dvs blodförgiftningar kroppen trött. För den får ju aldrig tid att återhämta sig. Det tar längre än en vecka att bli pigg från en sådan...vilket just nu gör att min kropp är slutkörd efter några infektions rika månader. Har helt tappat räkningen på hur många jag ens haft i år. Men jag tror nästan att jag snittar på 2 i månaden, så då förstår ni ju själva... Men jag hoppas de vänder. Vill inte spendera hela denna sommaren på sjukhus också! Var jobbigt nog förra året, då jag lyckades vara hemma 1dag på Stefans 5veckor semester. Sen ibland måste jag bara få "spy" ur mig mina tankar, de är ju därför bloggen finns...

Imorgon väntar iaf ny operation. Ny port à cath. Hoppas att de hittar kärl... Annars är de ganska kört för mig...

Puss och kram
Karin

onsdag 1 juni 2011

Ryhov

Är förflyttad till jönköping och ryhovs infektions klinik. I mitt blod växer de stafylocker (vet ej stavning) och svamp. Imorgon kommer de operera ut min port à cath. Får ny nästa vecka hoppas jag. Stockholm är inställt. Hoppet om livet dalar. Min kropp är trött.

Karin

tisdag 31 maj 2011

Dålig igen, lades in i fredags med ny blodförgiftning. Blev bättre men sämre inatt igen... Så trist! Skriver mer när jag piggat på mig igen...

Puss o Kram
Karin

torsdag 19 maj 2011

Äntligen på svensk mark!

Hej hej!

Nu är jag tillbaka i Sverige igen, dock ej hemma utan på ryhovs infektionsklinik. Men det är underbart iaf att vara i Sverige! Stefan och Tyra har precis varit här med lite kläder,godis, necesär och pizza! Mums, big time!

Jo, vad har då hänt?

Vi åkte ju från Landvetter den 6maj, allt gick jättebra med tull, speciell handikapps hjälp på o av plan osv. Sen har vi haft en helt, helt underbar vecka i Alcudia på Mallorca. Vädret var kanon, sådär lagom varmt typ 25grader och sol. Vi har bott bra på familje vänligt hotell där måltiderna ingick så det har varit super smidigt! Jag lovar att det kommer massor med bilder när jag kommer hem till datorn! Vi har varit och strosat i gamla Alcudia stad, åt en kväll i hamnen och gick och tittade i affärer osv. Dagarna har vi spenderat på stranden, lilla barn poolen och stora poolen för att alla skulle bli nöjda. Även några vändor i baren har gjorts för att förnöja maken med öl och barnen med glass och mig med mat! ;) en dag åkte vi på la liga fotboll mellan Mallorca och Villa Real, riktigt häftigt att uppleva live!! Och en dag följde vi med en katamaran ut på havet under några timmar, lyckades få se vilda delfiner så de var riktigt coolt, även kul att se all häftig natur med vulkan raviner osv! La även till vid en hyfsat öde strand för bad en stund... Sen så helt plötsligt var de fredag och vi packade nöjda ihop våra saker och checkade ut från rum och checkade in oss från hotellet, super smidigt! Sen badade vi in i de sista och gjorde oss sedan redo för att åka hem.
DÅ började jag må dåligt, klockan var då ca 16.30 transfer bussen skulle hämta oss vid 20.25. Men redan klockan 17 låg jag och frossade, jag fick lägga mig inne på Läkar rummet för doktorn skulle komma vid 18 (och vi hade inte rummet kvar ju) så Stefan tog barnen och stack iväg för att fixa de sista sakerna i byn medans jag försökte vila. Tyvärr så blev jag bara sämre så när läkaren väl kom hade jag strax över 38graders feber och jätte frossa. Vi laddade upp en iv perfalgan (Alvedon dropp) för att se om de kunde lugna sig men efter en timma så frossade jag fortfarande och febern var nu 39,5 så då blev de till att ringa runt. Först meddela att jag inte kommer flyga hem (flyget vägrade) sen få tag på ambulans och försöka få veta vart jag skulle komma, fixa med försäkringar, pass, biljetter osv. Stefan var en klippa som ringde runt och ordnade och Oscar en ängel som tog hand om Tyra. Jag bara frossade. Så 5min innan deras buss skulle hämta dem till flygplatsen kom min ambulans. Jag var så ynklig! Jag ville bara hem, usch va de var jobbigt att lämna familjen och bli själv kvar! Men hade inte fixat resa de är ett som är säkert... När jag blir så sjuk måste jag under vård snabbt så de var liksom inget annat att göra... Men jag hamnade iaf på General De Muro utanför Alcudia. Först akuten sen direkt in på IVA där jag legat hela veckan. Med blodförgiftning och dubbelsidig lunginflammation. Ett tag, dvs i fredags var jag riktigt illa därän blod trycket var nere i 70 genom 45. Då blev de fart på personalen... Så nu har legat där tills idag då jag fick SOS ambulans flyg hem till Jönköping. Vården utomlands skiljer sig från i Sverige. De är inte varken bättre eller sämre men de ser saker annorlunda. Och gör saker annorlunda, använder andra skalor på endel prover osv. Sen så är de flesta inte så bra på engelska tyvärr och min spanska sträcker sig till ;-Hola! Typ så de var lite krångligt! Som tur var så jobbade de en super bra sjukskötare Ricardo nästan hela tiden och han var portugis men även en klippa på engelska! (tror jag hade blivit tokig annars och inte kunna prata med nån) han hade svensk fästmö så de var lätt att hitta saker att tjöta om. Så om du läser de här Ricardo så gjorde du tiden på sjukhuset så mycket lättare och bättre! Gillade även spa-behandlingarna jag fick *skrattar* sådan service bjuds de inte på i Sverige! ( if You read this Ricardo: You made à big diffrent in My experience of spanish hospital! I really liked and enjoyed your spa-treatments and I gonna tell my nurses here at home... So If You ever come to Sweden just sene an e-mail and I'll teach you snowboarding ;) thanks for everything!) Han var verkligen en pärla, lite lätt skämmigt i vissa situationer typ tvättning osv. Därnere har man inga kläder, då menar jag inga kläder om man ligger på iva för man har sladdar överrallt och varje dag blir man tvättad i sängen, dvs typ duschad fast i sängen över hela kroppen, överallt. Vilket kan vara riktigt utelämnande. Jobbigt. Blir ju lite extra jobbigt om detta görs av en snygg kille i din egen ålder. Sen vet jag att det är ju helt profisionellt men det är ändå jobbigt. Tänk er själva om några ni inte kände skulle tvätta er när ni ligger helt nakna i en säng utan att kunna skyla er något. Då gäller de att bara försöka tänka sig bort. Jobbigt psykiskt.
Men annars var vården kanon! Så jag är inte avskräckt från att resa, även om det lär dröja! Nu vet jag ju att de funkar.
Det som var mest jobbigt var att prata med Tyra och är ledsen och vill att mamma ska komma hem! Då skär det i hjärtat...så det var underbart när hon och Stefan kom innan, blev så lycklig! Under dessa 6dagar där nere på sjukhuset har jag inte fått äta så gissa om pizza smakade gott de hade med sig?! Och chokladen, och att få sätta på sig trosor! Mina kläder åkte ju med planet till Sverige så jag har haft Tyras barn tandborste och hennes barm tandkräm, Bläe, va illa den smakar! Så jag fick lite kläder och sånt nu med, även fön och plattång så imån blir det en riktig dusch och fixning av håret. Ricardo tvättade de härom dagen så de sista dagarna har de varit lockigt vilket inte är så snyggt med den frisyren jag har nu! ;)

Igår kom iaf ett norskt SOS plan ner med två läkare för att hämta hem oss. Jag och en dam från Umeå. Så det har funkat jätte bra! Men jag har aldrig flugit ett så litet plan! Om jag hade stått upp hade jag inte kunnat stå raklång och mina armar hade inte kunnat sträckas rakt ut från sidorna! Pyttelitet alltså men vi fick plats med två bårar och tre sittplatser, o piloterna. Men min rullstol blev kvar på Mallorca, den får ving fixa hem på vanligt flyg... Så vi lämnade Palma vid kl.9 idag och landade i Jönköping strax efter kl.14. Då möttes vi upp av en ambulans som körde mig hit till ryhov. Så detta var slutet på min resa... Ett lite längre äventyr än jag trott men många erfarenheter rikare! Vill ge SOS i Köpenhamn och Norge ett super tack! Vilka insatser ni gör! Och även till tolken som jobbar på general de mulo, Anita som hållt i alla trådar och till Karin på ving för hon fixat snus bl.a.! Tack!

Sen ett stort tack till alla er som gjort detta möjligt för oss! Ni skulle bara veta vilken guld tid vi har haft tillsammans där nere! Är så lycklig! Tack! :)

Bilder kommer, när jag får komma hem!

Puss och Kram
Karin

fredag 6 maj 2011

På Landvetter

Nu ska jag leva min dröm!

Tack alla ni som hjälpt oss med detta!

Puss och kram
Karin

tisdag 3 maj 2011

En ny feber topp!


GeoTagged, [N57.17128, W14.03461]

Hej!

Vaknade igår med feber igen, så himla konstigt! Tredje veckan i rad som jag har feber, så in till hospitalet för provtagning osv. Idag är jag piggare, ingen feber men fortfarande lite mer smärta i ben och bäcken än vad jag tycker är normalt...

Men jag hoppas på att få åka hem idag, har ju endel att fixa tills på fredag! ;)

Tyvärr lyckades våran tvättmaskin paja i torsdags men lyckan blev total när vår hus ägare snabbt godkände att vi köpte in en ny STOR sådan. ( den vi hade innan var modell mini och rymde ca 3kg tvätt) Så de kvittade att vi tvättade jämt, så nådde man aldrig botten på tvätthögen! Men lyckan är stor när vår nya rymmer 7kg...! Kanske en väldigt trival sak men en stor lättnad för maken som allt som oftast sköter de hela...

Försöker fundera igenom vad jag kan behöva få med mig hem i medicin väg... Alltid är de nåt!

Åh, va jag längtar nu!

Puss och kram
Karin

måndag 25 april 2011

"Av sjukdomens bitterhet lär människan den goda hälsans sötma."
Ordspråk från Spanien


Inlagd igen. Trolig blodförgiftning. Förkyld.

Livet kunde vara roligare!

Puss och kram
Karin

lördag 23 april 2011

Tankar i påsktid


Hej!

I några veckor har jag följt en blogg som heter Tindraskamp.se . Igår gjorde hon sin fjärde levertransplantation, tyvärr orkade hennes kropp inte denna svåra operation utan hon lämnade jorden som vi vet och blev en ängel... 4år fyllde hon förra helgen. En familj i spillror, ett tvillingpar för alltid delat. För Tindra har en syster, Freja. Livet är grymt. Familjen är för alltid ärrad. En livslång saknad och undran. Hur hade hon blivit som tonåring, vuxen? Osv, dessa frågeställningar går att ställa i evighet...!

Jag är enormt tacksam att jag får se Tyra bli större, se henne leka obekymrat ute i den soliga vår trädgården... Jag är enormt tacksam att om nu någon av oss i familjen måste vara sjuka att det är jag och inte någon av barnen. För barn är barn. Jag lider med alla föräldrar som kämpar för sina barn, för att få dem att leva om så bara för någon timma som just barn...slippa diverse behandlingar och sjukhus bara för en stund för att få vara just barn.

Ibland (eller ofta) kan jag känna att livet är så orättvist. Att jag inte får leva som jag vill under mina premisser. Att vi aldrig kan planera någonting. För det har vi slutat med. Sorgen är för stor när man måste ställa in. Besvikna vuxna, besvikna barn. Vi lever dag för dag. Förra helgen hade jag planerat. Jag var själv, Stefan hade träningsläger, Tyra var på Öland och de stora grabbarna skulle vara hos kompisar. Jag hade tid att göra vad jag ville, så jag bestämde tidigt i veckan att jag ville gå ut. På krogen. Ett ställe jag inte varit på på två år. Besvikelsen och frustrationen (och bitterheten) var enorm när jag lördag morgon vaknar med frossa vid 5-snåret. Frossa för mig är start-skottet på en blodförgiftning. Så väcka make, fixa skjuts åt grabbarna och sedan packa väskan och ringa efter ambulans(hade ingen som kunde köra mig och sjukresor vågar inte köra mig)
Ena ambulans killen suckade när han såg vem jag var; inte nu igen va?! Var hans ord. Han hade veckan innan kört mig till jkp för undersökningar från den förra blodförgiftningen... Jag var/är fortfarande lite besviken för min "lediga" helg blev till intetgjord.

Men jag är hemma igen, har haft flera underbara dagar med familjen nu i påsk. Tyvärr så kan vi fira med dem vi brukar för de har vattkoppor och det vill vi INTE ha nu. Så vi får fira med en annan familj, en ny konstellation som jag tror blir kanon! Men trist att behöva säga nej för jag inte får utsättas för sådana sjukdomar... Livet är inte alltid lätt. Det är ett som är säkert!

Om jag får bestämma över min kropp, så hoppas jag att jag klarar några dagar till utan blodförgiftning (men ska jag få en till innan Mallorca så passar onsdag bra) för då är jag hemma igen lagom i tid för att hinna packa osv. Lite ironiskt, men till 99% lär jag ju hinna med en omgång till innan resan...! Bara vi kan åka och att jag slipper sjukdom där nere så är jag mer än nöjd! Då har jag levt min dröm. Med Er generösa hjälp! Tack!

Ta hand om varandra, glöm inte uppskatta det ni har!

Puss och Kram
Karin

fredag 22 april 2011

Glad påsk!


Hoppas påsk haren hittar hem till var och en av er!
Puss och kram
Karin

lördag 16 april 2011

måndag 11 april 2011

Min ängel!


I lördags lyste solen över fröakärr och familjen hämtade ut mig på lite permission från sjukhuset. Vi hade en helt underbar dag (egentligen kanske någon timme på sin höjd innan jag behövde vila igen) i trädgården... Åh, va jag älskar sådana dagar, de gör så humöret vänder och jag "tankar" energi för att fortsätta kämpa!
Kommer mer bilder framöver från denna underbara dag!

Puss och Kram
Karin

fredag 8 april 2011

Humör svängningar

Hej!

Just nu är livet inte helt lätt. Nästa vecka skulle jag enligt planerna varit i väg på undersökning i Stockholm MEN Stockholm håller ALDRIG vad de säger så de blir inget me de. Däremot vill de att jag ska komma samma vecka som vi bokat in en Mallorca resa. Jag hatar alltihopa! Är så jävla trött på allt, har slängt in handduken (men bara för några dagar tills jag kommit upp ur svackan) Vägrar de mesta för tillfället... De är ju de enda sättet jag kan protestera på. Det enda jag har kvar. Rätten att bestämma över min kropp.

Det kommer bli Stockholm längre fram (om ca 1-2mån kanske) men jag vill inte åka till mallis med uttrappning på morfin och abstinens och som extra krydda en massa smärtor bara för att de i Stockholm sjabblat?!

Ikväll hade jag velat vara i Gbg på tattoexpo och lyssnat på Nicke Borg, istället ligger jag fortfarande inne för de ska bytas antibiotika och mina bollar måste ändras och Apoteket var sura för de just fått slänga medicin för 15000kr för jag blivit sjuk. Och hur f-n ska jag veta det i förväg?!

Pga Stockholm sjabblet så ligger min och Annies resa till en en dagars dag på Sweden rock i farozonen, säger det igen jävla Stockholm. Detta är något som JAG ser framemot super mycket! En sådan där må-bra-dag-för-själen då vi båda släpper barn, man, hem och minns gamla tider. Inte för att vi skulle leva rövare som iaf jag gjorde förr utan bara ta del av livet utanför våra bubblor... Varken hon eller jag kan ens dricka alkohol så inget blir som förr. Men skönt och komma iväg. Men nu blir de kanske inget! Jävla Stockholm!

Puss och kram
Karin

måndag 4 april 2011

Jag fick en kommentar...

Hej hej!

Såg precis att jag hade fått en ny kommentar på dröm-insamlings inlägget;

" Anonym sa...
Jag måste bara fråga? Blev du lyckligare av att resa? Håller med Anonym att ni kunde sparat själva...Jag blir i och för sig oxå berörd av att läsa dina inlägg och tycker hemskt synd om dig och din familj, men att fly problemen hjälper oftast inte! Jag tror att det hade känts betydligt bättre för alla er om ni hade vetat att ni själva hade sparat ihop pengar till den resan. Vad jag förstår av dina inlägg så är du fortfarande lika sjuk. Jag hoppas verkligen någon läkare finner en diagnos och hjälp för dig så du blir bättre.

2 APRIL 2011 16:39 "

Jag brukar inte svara på kommentarerna, fast jag läser dem alla! 
Iaf tänkte jag försöka förklara för denna "anonyma" skrivare.
Jag vet inte om jag blir lyckligare av att resa, då resan ej är genomförd än...den är bokad och vi lyfter mot Mallorca den 6:e maj. Jag HOPPAS och TROR att jag kommer vara lycklig både innan och efter. Jag hade varit själa glad om vi hade haft möjligheten att kunna resa för våra "egna sparade pengar". Men idagens samhälle så lever man inget ekonomiskt rikt liv om man har blivit "förtids pensionär" av försäkringskassan. Jag har 65procent av den lön jag hade innan jag blev sjuk. De få sparade pengar som fanns när jag blev sjuk har gått åt under de snart 4år jag varit sjuk. Nog om min/vår ekonomi. Frågan/påståendet att man inte kan fly sina problem är jag VÄL medveten om. Jag kommer ha med mig ca 15kg med läkemedel och sjukvårdsartiklar för en vecka på Mallorca. Vi flyr inte min sjukdom utan vi får en chans att umgås med varandra i familjen utan sjukhus, besök hos läkare och allt annat som tillkommer när man är svårt sjuk.
Jag är EVIGT tacksam till alla Er som skänkt en slant för att göra detta möjligt för mej och min familj. Du anonyma skrivare får jätte gärna maila ditt telefon nr så kan jag mer ingående beskriva hur mitt liv ser ut... Då kanske du förstår varför det är en dröm-insamling...

För övrigt mår jag riktigt dåligt just nu. Har magsmärtor som får mig att gråta stundvis och har sedan i fredags lunch legat i fosterställning med extremt stora doser morfin så vi får se hur det blir med Stockholm och undersökningarna där... Är så besviken på livet just nu! (det var blodförgiftning i hela blodet)

Puss och Kram
Karin

onsdag 30 mars 2011

Ekorrhjul

Inlagd igen med ny "liten" blodförgiftning... 
Puss och kram
Karin

måndag 28 mars 2011

Play

Kan någon vara vänlig och trycka på play-knappen i mitt liv?

Hatar att vänta på besked från läkare som aldrig går att få tag på...!

29 olika mediciner och medicinsk utrustning plus pump är listan just nu som har skickats till våran resebyrå... Hoppas de är schyssta och låter mig slippa betala extra för de!
Tog bara 3,5timmar att fixa en lista på dessa saker, om någon råkar behöva något när Apoteket är stängt så hojta!  driver mitt egna apotek i sängkammaren..!!

Nu ska jag försöka locka ut make o dotter på rullstolspromenad!

Måste ringa tandläkaren imorgon också, tycker det är konstigt att jag inte får fri tandvård då min sjukdom påverkar mina tänder enormt negativt! Spyr ju flera ggr per dag... Konstigt medicinskt resonerande!

Puss och Kram
Karin

lördag 26 mars 2011

Lördag

Hej hej gott folk!

Klockan är strax efter 22 och ja ligger i sängen. Har sedan sist spenderat 5 nätter på sjukhus me symptom av blogförgiftning, men den "bröt" inte ut. Så jag åkte väl in i tid som läkare sa.

Livet är ganska trist förtillfället. Händer inte så mycke. Väntar på besked om när jag ska till Stockholm.

Jag vill ha ut mer av livet än jag får just nu, men så är de som jag ändå inte riktigt orkar fullt ut... Träffade en gammal kompis idag som de anordnade svensexa för, kul och träffa de allihopa!
De skulle ut allesammmans ikväll. De hade varit roligt och gjort någongång. Fast jag tror tanken på att gå ut är roligare än att vara ute... Jag skulle förmodligen krokna efter en kort stund och sen mest irritera mej på att endel tar noll hänsyn när jag kommer i rullstolen.
Har fått godkänt handikapps kort nu iaf, nu är de bara två saker till som jag måste fixa med försäkringskassan. Tid finns men ork tryter. Ibland önskar jag mig långt bort till mitt gamla liv. Vårt gamla liv. Fast fortfarande med min älskade trots-unge! Ibland testar hon verkligen mina nerver...

Puss o kram
Karin

måndag 14 mars 2011

Tankar...

Hej hej!
Först och främst vill jag säga TACK till de här två brudarna!!!



Snygga va?

Mina två äldsta kompisar, vi knöt våra band i baby-simmet!
Iaf tack så jätte mycket för den trevliga helgen i växjö...det får vi göra om!

Annars rullar dagarna bara på, det händer just nu ingenting. Jag mår sådär fysisk, psykiskt är de tungt värre.
Även fast jag har saker att se fram emot så känns nuet surt.
Jag tänker mycket på vad som komma skall eller vad som inte ska komma. Tankarna bara yr runt i skallen, många är ganska så exicentiella om tex vad händer om jag dör? hur länge kommer jag få leva kvar? kommer jag bli sämre? när kommer nästa blodförgiftning? sådana saker man inte gärna pratar med andra om. Men de snurrar runt i huvudet som en cd-skiva som hängt sig. Ibland försöker jag prata lite med älsklingen men de är svåra saker, jag vill inte tynga ner honom med såndant heller. Han har nog med saker att tänka på iaf.

Just nu fylls dagarna bara på, frågan är om jag "slösar" mina dagar med att inte leva.
Mina dagar är ganska så lika varandra. Ibland känns det som om jag inte är behövd alls.
Fast jag vet att jag är det i familjen.
Men utanför det, i ett annat sammanhang.

Vad skulle ni göra om ni visste att Era dagar kanske är räknade?
Visst, så dramatiskt är ju kanske inte mitt fall, men de börjar känns som om livet bara glider ifrån mej...


För Er som gillade Nicke Borg i melodifestivalen så kan jag tipsa om hans "Ep" på spotify.
Nicke Borg Homeland, chapter 1
Riktigt bra!



Puss och Kram
Karin

fredag 25 februari 2011

Jag fick min dröm-prins!

 
För 6år sedan denna helgen var det gnistrande solsken, isen låg på vidöstern och lyckan var total! Vi var hos svärföräldrarna som firade 50-årig bröllopsdag, i hemlighet så förlovade även vi oss. På isen i gnistrande solsken! Jag kommer ihåg min svärmor Lillians reaktion när hon kom på att vi förlovat oss. Hon blev så glad att tårarna rann ner för hennes kinder. Jag är så glad att hon hann uppleva detta. En milstolpe i vårat liv.

Älskling, jag är så lycklig över att ha träffat dig!

Puss och Kram
Karin






Här är vi nyss hemkomna från kyrkan efter att vi gift oss Aug -09


Jag fick min drömprins och mitt dröm-bröllop, så avslappnat och i våra familjers glada sällskap firade vi ute i vår trädgård i Aug -09


Lite bilder...



Mammas goding!


En liten kopia på Lotta på bråkmakargatan!

Farbror Thomas och Tyra på vidöstern feb -11

Mina två älsklingar!


torsdag 24 februari 2011

Utlottningen avgjord


Hej hej!

Nu har jag med hjälp av random.org slumpat ut smycket!
Innan jag avslöjar vinnaren så vill jag passa på att tacka alla som hjälp mej att uppfylla min dröm!

Vinnaren i utlottningen blev;

C.....

Jag har varit i kontakt med henne idag, och i respekt för hennes önskan om att vara anonym så avslöjar inte mer än att hon börjar på C och bor i mellan Sverige.

Jag tackar Er alla ödmjuk för Era bidrag, ni anar inte hur enormt tacksam min familj är!

Med Er hjälp så är det nu en resa till Mallorca bokad i början av maj. Tyra pratar redan om hur hon tror att de är och flyga och om hur hon ska bada i poolen!
Jag känner mej enormt harmonisk när jag tänker på hur väl familjen kommer uppskatta detta avbrott i vardagen, känns verkligen som en dröm!
Tänk, första gemensamma semestern på 3år... Helt helt underbart!

TACK!

Puss och Kram
Karin

torsdag 17 februari 2011

Hemgång...


GeoTagged, [N57.17621, W14.02765]

Hej allihopa!

Idag åker jag hem från sjukhuset. Och jag hoppas att det dröjer länge tills jag blir inlagd igen...! Det jobbigaste just nu är smärtan och abstinensen. Känner mig ibland som en riktig pundare... Detta beror på att vi trappar ut morfinet för att det ska kunna gå och göra en speciell undersökning i Stockholm. Det sura är att det finns ingen medicin att ersätta morfinet med så ju mindre morfin, desto mer ont får jag. Ganska psykiskt påfrestande…! Så mitt humör är ganska kasst, tålamodet ligger på minus sidan så just nu är jag super jobbig för omgivningen. Känns för jävligt!
Det ska iaf bli skönt och komma hem.
Åh, vad jag önskar att jag vore frisk...är så jävla trött på allt!

Puss o Kram
Karin

onsdag 9 februari 2011

25h...


...25h var tiden jag lyckades vara utskriven denna gången. Återvände igår kväll med en ny blodförgiftning! Så jävla trött på de här nu...
Om jag piggar på mig så ska jag försöka fixa med utlottningen i helgen... Lovar dock inget! (men jag ska göra mitt bästa)

Puss och kram
Karin

onsdag 2 februari 2011

Fortsatt inlagd...

Hej hej!

Nu har slutsignalen för chansen att vinna halsbandet ljudit!
Tusen tack till ALLA som skänkt en slant och även ett stort tack för hjälpen att sprida informationen om insamlingen!
(Insamlings kontot kommer finnas kvar ett tag till)

Tyvärr ligger jag ju fortfarande inne och mår lite halv-risigt, har fått mer smärta i bäcken o ben. Jag hoppas att detta endast är något tillfälligt!
Så jag kommer ta tag i utlottningen när jag blir utskriven. Har kollat runt lite på nätet, finns endel sidor där man slump mässigt kan få fram en vinnare. Jag kommer skriva mer om detta sen, funderar även på om jag ska filma de och lägga ut så det inte blir några tvivel kring det. Vi får se lite, kom gärna med förslag eller upplägg! Har även ny funktion där Ni kan skriva frågor till mig både om sjukdom och om livet i övrigt...! (syns på högra delen av hemsidan)

Lämnar Er med en film med en blivande sångfågel!
Puss och Kram
Karin

torsdag 27 januari 2011

Ingen super dag...

Hej!

Har haft en rejäl blogg torka( som de verkar heta inne i cyper space världen)

Är iaf inlagd igen sen 1vecka tillbaka... Det blev en ny ambulans färd med en ny blodförgiftning som orsak. Är mycket bättre nu, min värden är bättre och jag har antibiotika intrevanöst 3ggr/dygn... Det som bekymmrar mej mest är värken i bäckenet och benen. De känns mindre Stabila än innan! Tyvärr.
Imorgon får jag förhoppningsvis permission tills på söndag om mina värden inte visar sej vara helt åt helvete. Men de borde de inte vara.

Innan jag blev sjuk nu så var jag hemma MÅNGA veckor och levde vardags liv. Försökte leva, därav så prioriterades bloggen ganska långt ner på listan av saker jag la min energi på. Hoppas Ni förstår!

Just nu känns livet så jävla trist, livet rinner ur mig. Är extremt trött på att vara sjuk. Mina värden är ganska pissiga även när jag inte har blodförgiftning, ligger på undernärdhet enligt min läkare. Kroppen säger ifrån. Jag orkar inte riktigt bry mej. Känns som jag vill dra täcket över huvudet och försvinna. Mitt liv existerar inte längre. Totalt likgiltig stora delar av tiden. För det känns som att jag precis hinner få upp näsan över vatten ytan sen trycks jag ner igen. Försöker verkligen simma upp mot ytan, men hela tiden dras jag sakta men säkert neråt...


Är så trött på att vara sjuk. Jag vill leva. Jag vill orka åka pulka med Tyra. Jag vill inte att hon ska uppleva att mamma aldrig kan göra något "kul" utan måste vila. Är trött på att vara sur och tvär. Hon förstår förmodligen så mycket mer än jag tror...

Ibland känns det som det enda jag gör är att be om ursäkt att jag är sjuk. Att jag inte orkar. Att jag måste vila. Det känns som jag är en stor broms kloss och mitt samvete gnager upp mig inifrån att jag inte kan vara till mer hjälp och nytta för Stefan.

Men som sagt idag är en dålig dag.

Puss och kram
Karin

Förresten snart går tiden ut för att vara med och bidra till insamlingen och samtidigt delta i utlottningen av det fina halsbandet, dragningen sker några dagar efter beroende på mitt välbefinnande... Tack alla ni som redan skänkt en slant!

fredag 21 januari 2011