Fortfarande kvar på sjukhuset

Hej hej!

Har dock bytt sjukhus mot Ryhovs infektionsklinik.
Som jag skrev sist så skulle jag få gå hem med antibiotika tabletter, vilket jag gjorde vid lunchtid på måndagen. Märkte redan ökad smärta på kvällen men sov hemma och vaknade med massiv smärta o feber på morgonen...! :( så in till akuten, sen upp på avdelning igen och start med ny antibiotika i blodet. Tyvärr så hade min få kärl som finns kvar blivit sönder stuckna så i tisdags öppnade vi port a cathen igen för första gången sen januari 2012.
Blev en ganska omtumlad öppning då jag trodde jag skulle dö... För så fort sjuksköterskan kollat backflöde och börjat spruta in koksaltslösning så fick jag extrem andnöd, en röd hetta över ansikte, halva bröstet och höger arm. Sen började ja tuppa av så de blev akut larm till narkosen men sen efter ett tag så lugnade de sig och jag kvicknade till igen. Helt oförklarligt! Vette fasiken va som hände men lite lätt obehagligt att inte få luft måste jag säga.
Men nu funkar porten iaf och de är tur!
Sen på onsdagen togs beslut om ny operation men denna gången sövdes jag för de skulle "skäras" mer inuti knäet än sist. Men allt funkade bra tror jag, jag somnade på operations bordet när de sa att jag skulle göra de och nästa grej jag kommer ihåg är att jag gråter och skriker på uppvaket för de gör så ont...ont fortsätter det sedan göra hela natten och fram på morgonen när läkarna väljer att ta bort slangarna har jag fullständig smärtpanik. Sen efter några timmar la sig smärtan bara jag inte utsatte benet för vertikalt läge. Typ som att gå på toa. Så vi gjorde en deal jag sa till när jag behövde gå på toa, då gjorde de bladderscan för o se min urin mängd (så jag inte kunde fejka) sen fick jag en morfin spruta o kunde gå på toa. Visst hade jag ont men det funkade iaf!
Sen började jag få frossa vid lunch tid i torsdag och framåt kvällen så var jag het som en kamin men vårdens "kära" örontemp visade beskedliga 38grader så då fick min mor nog och fixade en "riktig" rump-termometer o vips så var febern 39,5grader...så hela natten pendlade jag mellan 39-40 grader. Så i fredags ville inte ortopederna ansvara för mig längre utan de blev ambulans upp till infektion i Jönköping. Väl där började helvetet på riktigt. Någon läkare som jag ej träffat har förbjudit att jag ska få vare sig morfin i sprutform eller lugnande, båda dessa jag fått i Värnamo för att enbart överleva smärtan. Så sen i fredags vägrar jag ta dropp för då behöver jag gå upp och det är ett helvete. Och fortsätter vara i någon timma efteråt. Jag har försökt resonera utan resultat och pappa trodde jag skulke gå i taket..! Så imorgon vill jag träffa denna "per" Och fråga hur han kan bedöma detta utan att ha träffat mig eller mitt knä och sen lugnt gå hem på helg och att ingen annan våga ifrågasätta hans "dom" även fast alla tester visar att min kropp utsätts för extrem tortyr...!
Så ser min måndag ut, bita som en bulldogg, så passa er!!
Lovar en uppföljning inom kort på vad Per har att säga...!
*gggrrrrrr* .......😡😈👹✨🌟💪👊⚡
Sov gott!
Puss och Kram
Karin

Liten Uppdatering

Hej hej!

Nu är jag på sjukhus igen så då finns det tid att fördriva så jag tänkte uppdatera bloggen lite! 😃
Tänk att jag varit hemma i lite över ett år! (om de dagarna innan jul som jag låg inne inte räknas in) Helt otroligt, vilken skillnad om jag jämför med hur det var innan!
Tyvärr så har det inte förändrats något med maten eller vätskan utan jag kräks fortfarande, men försöker pilla i mig mat så gott de går. Jag lever på det lilla som blir kvar efter jag kräkts. Det funkar men det sprudlar ju kanske inte energi ur mig utan mycket tid går åt till att vila och sova.
Men i min egen säng! 👍

Jo, anledningen till att jag nu befinner mig på sjukhuset är att jag i lördags förra veckan vaknade med ett knä stort som en handboll som inte bar mig och de gjorde djävulusiskt ont! Så in till akuten för att se vad som kan ha tänkas hänt. För jag hade inte gjort något själv, tex trillat eller så utan de bara var så när jag vaknade. Fick en första diagnos att knäet va inflammerat så hem med lite anti inflammations medicin så skulle de ge med sig enligt läkaren. Men på söndag så hade de svullnat upp ändå mer och jag började känna mig febrig o hängig, så då valde läkarna att "tappa" knäet på vätska. O sen hem igen, men efter några timmar var knäet ännu större så då var det bara in igen och då hade de fått preliminära provsvar på vätskan från knäet som visade på en bakteriell infektion. Så jag blev inlagd på ortopeden med intravenös antibiotika. Men de hjälpte inte tyvärr så på tisdagen blev de operation av knäet och de satte ett "spol-dropp" i knäleden. (Bilden med två slangar, där ena pumpar in koksaltslösning och i den andra slangen kommer de ut) detta gjorde fruktansvärt ont, blir ju lite som en ballong som blåser upp knäet fast med vätska istället för luft, de hela blev inte bättre av att den slangen dr de skulle rinna ut hade blivit lite knickad så vätskan hade svårt att rinna ut i samma takt som de rann in...! Men då konstaterade de iaf att det var blodförgiftning i knäleden som spridit sig till resten av blodet. Så mer antibiotika! Men nu är slangarna borta, en otrolig lättnad! Så förhoppningsvis får jag gå hem idag med antibiotika tabletter. Så de ska bli spännande och se hur de får att behålla dem...!
Sådan jäkla otur helt enkelt, läkarna kan inte säga hur de kom sig att det satte sig i knäet eller vart de kom ifrån tyvärr...

Annars så rullar livet på, jag har börjat gå på dag rehab mest för att komma hemifrån och träffa andra människor. Detta är två förmiddagar i veckan.
Jag är numera sjukskriven igen! Så skönt att komma in i systemet igen och faktiskt få ut lite pengar i slutet av månaden... De senaste månaderna har varit riktigt tuffa då Stefans vikariat hastigt och lustigt tog slut utan någon direkt förvarning...! Men nu har fått ett kort vik som klasslärare i Tånnö. Så det är en enorm lättnad då A-kassan helt enkelt inte är så snabba! Väntar fortfarande på pengar, men det ska vara intyg på intyg, de verkar aldrig nöja sig! Surt som fasen!

Tyra håller sig frisk som en nötkärna "peppar,peppar" så de är skönt. Hon är så härligt dråplig just nu med stört sköna kommentarer till det mesta. Men de tar på krafterna enormt då hon är väldigt energisk och full av liv precis som det ska vara!! Bara mamma som inte orkar med riktigt i svängarna...

Så som ni ser flyter tiden och livet på. (Även om jag ibland ser allt i svart och förbannar min kropp, men sen så kommer de en dag då allt känns lättare så orkar man lite till!)

Nu hoppas jag på en härlig vår med massor av sol och fågelsång!

Puss och kram
Karin